Arkiv för juli, 2013



Syrerikt på intervallträningen

20130731 kl 21:20 Okategoriserade

Ikväll körde jag intervallträning med ett gäng bloggläsare och en och annan bekant. Det var tävling på gång för några till helgen så jag gjorde ett upplägg med korta intervaller och joggvila. Regnet och åskan hade gjort luften syrerik, vilket kändes som en befrielse efter de senaste dagarnas värme. Vissa fastnade till och med på bild.

Share
 

Ibland blir du lite trött va?

20130731 kl 12:58 Multisport, Pepp

7765811766_733a2e4428_o

Ibland blir du lite trött, eller hur, och det känns som att du kanske inte orkar fortsätta. Men det gör du. Jag lovar.

Share
 

Baxläxa och falsk marknadsföring från ”allt om löpning”

20130730 kl 22:52 Coachning, Löpning

Sidan ”Allt om löpning” (allotomlopning.se) publicerade idag en artikel med träningsprogram för att klara fem, 10 och 21,1 kilometer på tolv veckor. Programmen är upplagda så att man i stort sett startar träningen från noll.

Läs artikeln i sin helhet här.

Som vanligt blev det lite fel när dom tänkte. Ta programmet för 10 kilometer som exempel. De första 10 passen är endera ”fri aktivitet” eller bara helt enkelt löpning. Inte någon fartökning eller knorr utan man utgår ifrån att personen som ska följa programmet bara kan öka löpmängden successivt, utan att tappa intresset för programmet. Min mening är att 50% har tröttnat innan de tio passen är avklarade. Efter det stegras träningen drastiskt. Från totalt 60 minuter fördelat på 3 pass vecka 6 i programmet ökas dosen till 142 minuter fördelat på 3 pass vecka 10, 2 veckor innan milen ska springas. Täningsdosen mer än dubbleras på 3 veckor. Här blir kvarvarande följare skadade.

Skulle någon mot förmodan ha följt programmet utan leda eller skada fram till vecka tolv så förutsätter man att personen i fråga kan springa milen ”helt plötsligt”. Det längsta passet ditintills har varit 60 minuter. Säg att personen i fråga tar 80 minuter på sig för att springa milen. Då väntar man sig att längden ska ökas så mycket i ett svep. På asfalt kanske. Med lite extrakilon. Jo, jo.

För halvmaran är det samma helgalna träningsstegring och det längsta passet innan ”kraftprovet” 100 minuter. 1.40 på halvmaran, det är en ganska bra tid. En 1.40-löpare på halvmaran började knappast för tolv veckor sedan med att springa 15 minuter. Femkilometersprogrammet är nästan mest orealistiskt, där man innan det är dags att springa 5 kilometer har joggat som mest 17 minuter. De flesta ganska ovana löpare tar med än det dubbla på sig, kanske det tredubbla.

Det är den här typen av program som skrämmer bort folk från löpning, eller gör att folk drar på sig onödiga skador och överbelastningar. Någon som inte vet ett dyft om personens bakgrund ”lovar” att personen i fråga ska klara en viss distans med det upplägget. Falsk marknadsföring kallar jag det. Det är så uppenbart att den som har skrivit programmet själv är eller har varit löpare och är van vid löpare som springer betydligt fortare och tränar betydligt mer än de nybörjare man riktar sig till i texten.

Ett program kan inte gälla alla. Vi är olika. Kvinnor/män, gamla/unga, smala/tjocka, friska/skadedrabbade, långa/korta, vana/ovana, med eller utan träningsbakgrund o.s.v. Lika lite som det finns en kost som passar alla eller ett generellt svar för alla som söker vård för ont i magen finns det ett träningsprogram som passar alla. Du behöver ett träningsprogram som passar dig. Bakläxa till alltomlopning.se!

Share
 

Lugn träningsvecka

20130730 kl 18:19 Löpning, Okategoriserade


Oj, vilken dålig hållning jag har fått

Medan mina blåmärken(som nu är gröna) läker ut och kroppen hämtar sig lite efter det där långa dygnet i Helagsfjällen för tio dagar sedan tar jag det lite lugnt med träningen. Jag ligger inte på sofflocket, eller jo just nu ligger jag på sofflocket faktiskt, men jag pressar mig inte heller. Det är den största märkbara konsekvensen efter en extrem ansträngning upplever jag, att kroppen inte vill bli pressad. Jag cyklar och springer men är lite snäll mot kroppen, med risk för att låta som en idrottare på tv, som pratar om kroppen i tredje person :-)

Igår blev det cykel och idag mysjoggade jag med Linda och Evelina. I prattempo avhandlade vi det ena och det andra, jätteskönt. Linda var tvungen att kolla om hon var lika vig som den där damen på vykortet, hon som slänger upp benet mot lyktstolpen. Det var hon inte riktigt, men satte det som mål till oktober. Knäppt.

Share
 

Dåliga nyheter – och glada(nyheter, inte fågeln)

20130730 kl 09:19 Multisport, Okategoriserade, Tävling

IMG_3526

Inför säsongen planerade jag och Annika in en start i Aim Challenge i Sälen. Vi hade aldrig tävlat ihop utan bara mest mysjoggat och Annika hade aldrig tävlat i multisport så det kändes jättespännande att planera och träna för Aim tillsammans. Annika är gammal orienterare, en suverän löpare och en bra kompis – tre väldigt bra egenskaper när man letar tävlingspartner. Planen var en helg borta från familjerna med tävling och kompishäng, kan det bli bättre liksom? Vi ställde upp i en sprintmultisport i juni som genrep, läs mer om KFUM Multisport Sprint, och hade alltså bokat helgen som kommer i Sälen.

1056961_10151509008843857_1149118236_n

Tyvärr ville en hälsporre komma och ställa till det för oss och Annika blev tvungen att kasta in handduken. Vilken besvikelse. Luften gick ur mig lite och jag funderade på om jag skulle strunta i tävlingen. Jag har ställt upp två år tidigare, 2011 med Linda och 2012 med Mackan, och det har båda gångerna varit en hemskt kul tävling, en fin dag och massor av upplevelser. Dessutom har det gått bra, Linda och jag vann och Mackan och jag kom tvåa. Strunta kändes bara som ett alternativ en väldigt kort stund, jag vill ju dit och tävla!

Så efter lite lite letande har jag nu fått med mig Helena till fjällen. Hon är en rutinerad orienterare och enligt uppgift har hon betongskalle som jag. Vi har aldrig tränat eller tävlat ihop, men både hon och jag har tävlat i multisport med olika personer och på lite olika ställen, så jag räknar inte med att det ska vara något problem. Helena gillar att orientera i fjällen och jag gillar att inte behöva orientera i fjällen, och det låter ju som en bra kombination.

helenasvensson

Share
 

Allt går. Alla kan. It’s all in the head.

20130729 kl 22:02 Cykel, Pepp

För 6 år sedan hade jag en vilopuls på 88 slag per minut. Jag dog av att gå i en backe. Nu har jag en vilopuls på 42 slag per minut och backe är min grej. Kroppen är fantastisk. Alla kan. Du också.

Share