Arkiv för december, 2013



Årets sista pass och om att skida för en god sak


Vem hade trott att årets sista träningspass skulle bli stigcykling i plusgrader? Inte jag. Nu blev det så och det var underbart. Ganska lugnt och väldigt trevligt, en bra avrundning på 2013.


Pär tog initiativet till nyårsträning på cykel och Jonas gjorde rutten. Mikael, Henrik, Camilla och jag hängde på och upplägget var två timmars grusvägs- och stigrally på MTB eller CX med fika på stan som avslutning. Bättre slut på träningsåret får man leta efter. Som vanligt under ett mysträningspass hinner man prata om mycket, idag allt från relationer till ormbett. Ett gäng träningskompisar att ventilera saker med borde alla ha. Det som går att ta över ett glas vin eller en kaffe går utmärkt att ta under en cykeltur också.


Mitt på rundan, på ett träningsspår med ett bildäck på släp träffade vi Per-Anders och Mikael som tränar inför en exeptionell utmaning i vinter. Dom ska skida genom Sverige från Grövelsjön till Treriksröset och samlar inför och under sin färd in pengar till forskning om MS och cancer. Läs mer på Tour de Skanderna eller kika in i Facebookgruppen Tour de Skanderna 2014.

Fika på stan blev det också, vi var ganska grisiga så det var tur nån släppte in oss. Hejdå 2013!


Jag. Alltid lika skitig.


Jonas. Alltid lika glad.

Share
 

Årskrönika – en liten backspegel och en stor framruta

gbg

Det har blivit dags att summera. Jag minns precis hur det kändes för ett år sedan på nyårsafton. 2013 var verkligen ett oskrivet blad, med ett undantag. Förutom Vasastafetten hade jag absolut ingenting inplanerat. Alls. Nada.

Några dagar senare hörde Magnus av sig och sa att det hade ju varit väldigt ”trevligt” att tävla tillsammans på Stockholm Extreme, och skulle jag kunna tänka mig att tävla ihop igen? Ja sa självklart ja och sen rasslade det bara på, jag vet inte vad som hände.

stilla cykel
I januari och februari åkte jag massor av skidor och körde två vintermultisporttävlingar, åkte på semester till Säfsen och körde Stafettvasan. Det blev mars. Någon kvittrade förutom vårfåglarna. Det var Lovisa, som körde operation övertalningskampanj – hon ville få mig att börja blogga. Blogga? Nä, det har jag inte tid med. Förresten gör jag mig bättre i lagom doser, försökte jag protestera. The rest is history.

I mars startade vi Röhnisch Running School och jag började löpcoacha. I april nattpaddlade jag bland isflak, slog mig fördärvad på cykel och slog pers på milen med 44.31. 1:a maj demonstrerade jag inte utan orienterade bort mig och Linda i smålandsskogarna. Maj bjöd på ett slitigt Vårrus, mitt livs stafettdebut och årets jobbigaste tävling – Stockholms brantaste. Då fick jag en ny vän för livet i Frida.

omma
Juni levererade – pers på milen igen i Stadsloppet och en multisportseger ihop med Annika – min första!

Juli skulle, förutom en Sverigesemester, komma att handla om en enda sak – förberedelser för SM i Helags, återhämtningen efter SM i Helags, och så själva tävlingen. Hur hela Sveriges och 2013 års samlade busväder kunde skoja med oss just i Ljungdalen just det där dygnet, det kommer vi aldrig att få veta. Dom som var där uppe på fjället den natten vet. Vet hur sanslöst mycket det blåste, hur otroligt dålig sikt det var och hur svårt det faktiskt blev att orientera ner från de där karga fjällen. Jag har en minnesbild av att jag håller krampaktigt i kartan under någon minut medan Magnus stämplar uppe på någon fjälltopp, jag får parera hela tiden för att inte blåsa omkull och trots att jag har spänt åt snodden uppe på huvan på jackan fladdrar det så mycket att ljudet är helt öronbedövande. Vi tittar inte på varandra på flera timmar. Prata är uteslutet, det hörs ingenting ändå. Jag går, kliver och småspringer, timme efter timme och kopplar bort alla andra tankar än vart nånstans jag ska sätta ner foten i nästa steg. Overkligt då och overkligt nu. Jag är så oerhört stolt över att vi var ett av de sju lagen totalt sett som genomförde tävlingens samtliga sträckor, under rådande omständigheter. Mitt livs utmaning hittills.

Lidingö4-600x399
Augusti innehöll en stor besvikelse i AIM Challenge, en spontan triathlonstafett och en seger i Vasastafetten - dagen då precis allt gick vår väg. Företaget och löpcoachningen fick en jätteskjuts framåt och jag jobbade både dag och natt kändes det som. Jag startade löpgrupper, sålde mina första PT-timmar och knöt massor av kontakter. Det fortsatte i september med en ”inspirationsdag” på gymmet Rosa Skrot som var fantastikt kul, ännu mer coachning, en fortsättning på löparskolan och så tävlingar såklart. Jag sprang pannlampslopp i Lida, smulade sönder mitt rekord på Lidingöloppet och ledsagade en synskadad tjej på Lidingö Tjejlopp.

DSC_0633
I oktober rundades multisportsäsongen av – cupavslutningen i Omberg med Henrik och till sist årets andra SM-brons i Göteborg tillsammans med Helena. Två SM-medaljer i multisport 2013. Det får jag nog ändå räkna som en formidabel succé. November och december har varit lugn på tävlingsfronten men inneburit mängder med träning, massor av planering inför 2014 och välbehövlig vila. Jag har knutit avtal inför nästa år, köpt två nya cyklar, nya skidor och smitt planer för tävling, träning och jobb.

Jag är tacksam för allt som 2013 har gett mig. Jag har lärt mig vilka vänner som kliver fram i medvind, vilka som gör det i motvind och vilka som finns där i alla väder. Jag har blivit bättre på att kasta saker över axeln och jag har lärt mig att hejda mig ibland vid tangentbordet. Jag har lärt mig hur mycket kroppen klarar innan den säger stopp, lärt mig vara på rätt sida om gränsen, att multisport kan vara en mental sport och att ingen är oslagbar.

Under 2014 vill jag lära mig att vila mer, jag vill lära mig andas och lära mig välja mina strider. Jag vill bli klokare, smidigare och starkare. Till skillnad från förra nyårsafton har jag kalendern proppfull med saker jag vill och kommer att genomföra och jag ser fram emot det så himla mycket. Hoppas ni vill följa med på min resa. Gott nytt år!

Share
 

Två par väldigt olika dubbskor – för prylnissen.

20131230 kl 17:22 prylar, Skor


Ni som följer mig vet att jag har ett stort intresse för skor, så stort att jag knappt vågar ta en bild på skohyllan. Jag har provat två par dubbskor den här säsongen hittills. Inte för att det har varit särskilt halkigt, men några sliriga morgnar och lite terränglöpning har det blivit. Det är två väldigt olika skor som får väldigt olika betyg:


Salomon Spikecross är samma sko som terrängskon Speedcross, fast med dubbar. Jag är inne på mitt femte par speedcross och älskar den skon av många anledningar, så jag visste i förväg att jag skulle gilla Spikecross. Här kommer lite pros and cons(för- och nackdelar). Salomon Spikecross är en mjuk och följsam sko som inte skaver någonstans(på mig) och inte behöver ”springas in”, bara att köra. Snabbsnörningen är verkligen snabb, och sitter bra. Skon släpper vatten lika fort som den tar in, så man upplever inte att man har en blöt sko på foten. Den har bra dämpning och med dubbarna ett suveränt grepp på precis alla underlag. Vid kallt väder är det en sko som värmer lite, tack vare att de är ganska tjock på ovansidan och även har en tjock sula. Nackdelarna med skon är att den kan upplevas lite klumpig, det är abslolut ingen barfotakänsla, utan helt klart en sko som känns som en sko. Med speedcross har jag även märkt att jag har ganska lätt för att trampa snett i den. Som dubbsko betraktat, för mängdlöpning på vinterunderlag är det en kanonsko.


Inov8 Oroc 280 är en lättare terrängsko utan dämpning, jag skulle nästan säga orienteringssko. Det har en tunn sula med ett bra grepp och ger en skön känsla av underlaget. Sulan är tillräckligt tjock för att passa även på vassare underlag som stenkross men tillräckligt mjuk för att vara en bra terrängsko. Dubbarna är ok, men inte de bästa jag använt. Som de flesta Inov8 är lästen smal, för smal för min breda fot och snörena är hopplösa. Runda, hårda snören som är svåra att knyta med frusna fingrar och som gärna går upp, om man inte drar åt jättehårt vilket ger motsatt problem, att de är omöjliga att knyta upp. Jag upplevde även att skon tog ett tag att springa in, det hade lätt kunnat bli både häl- och tåskav i början och skon var hård och gav lite tendens till domningar de första tre-fyra passen.

Mitt nästa dubbprojekt är att jag ska skruva i dubb i mina La Sportiva som jag älskar. Tittar man under sulan står det att den är avsedd för skruvdubb, så det måste ju testas :-) Jag återkommer.

Share
 

Sås och potatis – en komplimang

20131230 kl 08:56 Okategoriserade


Jag började veckan med att få den finaste av komplimanger. Så här skrev en läsare som kommentar till ett inlägg:
 
 Jag skulle vilja säga att jag gillar verkligen att du är ”gammaldags”. Att det är mer ”sås och potatis” än gojibär. Hugga ved och träning för att du tycker om det. Glädjen som drivkraft på riktigt. Inte Träningsglädje som någon klyschig överskrift. Tack!
 
 Det var det finaste nån sagt till mig tror jag. Vilket sätt att börja en måndag! Happy Monday people!

Share
 

Vilken träningsvecka! Sova, äta, träna.

20131229 kl 17:55 Löpning, Träningssällskap

Den här veckan har jag bara jobbat på kontoret en dag. Förutom julfirande och lite sånt :-) har jag sovit, ätit och tränat. Tänk om man var något slags proffs och kunde göra så jämt, det vore ju toppen. Massor av sömn och mat, och ledig från jobbet, en kombination som ger hur mycket ork som helst att träna.

Jag summerar veckan till:
82 kilometer löpning varav ett långpass på 32 km, ett backintervallpass, ett lite snabbare pass på 15 km och tre myspass
4,5 timmar spinning varav 2 timmar intervaller och 2,5 timmar lågintensivt
75 minuter poweryoga
45 minuter tung överkroppsstyrka
90 minuter nybörjarsquash(som jag knappt kan räkna som träning visserligen)

Nu blir det lite ”Don’t try this at home”-varning: Jag är van en stor träningsmängd. Jag har ökat min träningsmängd successivt under flera års tid. Jag har inte ont nånstans. Det är verkligen inte bara att ge sig i kast med så mycket träning om man inte är van. Så.

Imorgon ska jag vila. Och jobba. Här en bild från dagens långpass på 32 km, vi var fyra starka. Sigrid slog längdrekord med en hel mil(!), Helena slog inga rekord men höll uppe tempot och Karin, min snabba kund, slog längdrekord och gjorde sitt sista ordinerade långpass innan sin första mara på Gran Canaria om en månad. Helt enligt schemat. Själv pratade jag mest, fram till 27 ungefär, sen hängde jag 100 meter efter med lite ont i magen. Det är sånt som händer på långpass. Ett tips till er som springer långt – se till att äta direkt efter passet, helst före duschen. Det är enorm skillnad på återhämtningen om man inte börjar äta ikapp direkt. Jag sprang in på Subway och köpte en macka som jag åt på bussen, den bara ”försvann”. Sen åt jag igen när jag kom hem.

Share
 

Träningsresa med Alla kan träna

20131229 kl 09:51 Okategoriserade, Träningsresor


På tal om nyårslöften – du har väl inte missat att jag kommer att arrangera träningsresor tillsammans med KMTI under 2014? Resorna kommer att passa utmärkt för dig som vill komma igång med din löpning, men anpassas även till dig som redan springer en hel del. Gruppträning, sol, bad, god mat och trevligt sällskap – missa inte en vecka i perfekt sommarväder med mig och Magda i Kroatien den 15:e-22:e maj, det finns några platser kvar. Bästa starten på löparsäsongen!

Läs mer på KMTI träningsresor

Vill du bo med någon annan och slippa enkelrumstillägg? Hör av dig så fixar vi det.

Share