Arkiv för januari, 2014



Karin delar. Jag delar. En stolt coach.

20140127 kl 07:44 Alla kan springa, Löpning, Pepp

IMG_8305

En berättelse om Karin(till höger)

När jag har följt en persons träning under en längre tid blir jag lite sådär extra engagerad. Så var det igår. Min kund Karin hade examensprov efter en träningsperiod på femton veckor med målet att springa en marathon på Gran Canaria. Jag var mer nervös än Karin själv. Läs Karins berättelse här, saxad ur en grupp på Facebook vi båda är medlem i. Betänk att Karin så sent som i somras började springa mer än en mil, och att hon inte har en löparbakgrund över huvud taget. Det är en fantastisk story och jag var tvungen att fråga om det var ok att dela. Det var det. Läs och inspireras!

Jag är en marathonlöpare. En väldigt stel men lycklig marathonlöpare. Varnar redan nu för långt inlägg.
Bakgrund: Jag har aldrig direkt sett mig som en löpare men efter andra barnet för cirka 1 1/2 år sedan läste jag boken Born to Run. Jag bestämde mig för att även en ”inte-direkt-urtypen-av-marathon-löpare” skulle kunna springa långt, länge och med glädje. Efter att ha nått 2013-års triathlonmål började jag under hösten springa med Idas Alla kan träna-grupp. Den 2 oktober 2013 bestämde jag mig för att göra något jag inte trodde var möjligt, att springa mitt livs första marathon. Jag anlitade Ida för ett 15 v träningsprogram. Fantastiskt bra upplägg. Sjukdom och lite sveda och värk har givetvis förekommit men att ha ett konkret program är ju guld värt! 

På plats: Jag och familjen kom så till Gran Canaria i måndags. Gott om tid att acklimatisera sig i värmen tänkte jag. Bara det att det inte varit så varma dagar i veckan. Fick till ett galet tungt intervallpass i tisdags och ett lugnt 5 km-jogg i torsdags, sedan vila. 

Denna dag började tidigt, loppet skulle starta 09.00 och vi bor 50 km från Las Palmas. Redan vid starten var det 20 grader. Vi var 770 anmälda till marathon, parallellt sprang närmre 3000 halvmarathon. 

Oorganiserad start men iväg kom vi. Km 1-10: Jag hade för skojs skull på mig pulsband och märkte att pulsen stack iväg högt tidigt in i loppet (ca 10 slag över vad jag brukar ligga på normalt i samma hastighet på ordinarie långpass), men det kändes bra och jag snittade på 5.44-5.50- tempo. Solen stekte och första vätskestation kom först efter ca 6-7 km. Rätt trångt med folk men inte störande mycket. Vi sprang mestadels längst havet och vid hamnarna och benen kändes ok. Drack bara vatten första milen. Efter hamnen vek vi av mot stan och det var betydligt fler åskådare. Superpeppande med sambatrummor, djs och massa volontärer. 
11-15 km: 5.50-6.02/km, nu kände jag att jag måste koppla bort de andra löparna, det var ju bara ett fåtal som skulle springa två varv, och jag började känna en stelhet i höften komma smygande, drog ner på tempot. Sprang åter längs havet men på en härlig strandpromenad. 
15-21 km: 5.54-6:10/km nu började den mentala resan. Lite stel, törstig pga 25 graders värme och gassande sol. Sprang i den vackra gamla stan och såg min fina familj för första gången. Sprang den sista km på 5.54, vilket kom att straffa sig, men kunde inte låta bli att haka på de andra som gick i mål. 
21-25 km 5.54-6.30, första km var ok, mkt pepp från publiken då de insåg att jag var inne på mitt andra varv. Därefter började hjärnspökena. Kroppen ville gå och det kändes omöjligt att jag skulle orka 20 km. Tempot började närma sig rollatornivå och här började gamla tankar visa sig ”du är inte byggd för detta”, ”du är för tung” osv. Men vet ni – då tänkte jag på er och insåg att argumenten inte höll. Stark, snabb snygg, inte stark, smal, snygg. Jag tänkte på Ida, och hennes övertygelse om att jag skulle orka och jag tänkte på att jag kan ju inte ge mig nu, jag vill ju berätta för er. Och så tänkte jag: korta lätta steg och strunta i klockan och pulsen men GÅ INTE. En kolhydratgel senare kunde jag sakta skingra de negativa tankarna. 
26-30 km: förutom en dipp på 6.30/km höll jag jämna 6.15/km. Hakade på en Ecuadorian (som jag vid 35 sprang ifrån). Jag började springa förbi folk som börjat gå. Otroligt varmt men bra med pepp. 
31-35 km: 5.54-6.12/km otroligt! När det var en mil kvar höjde jag tempot igen! Kunde börja räkna ner. Sprang och log! och fick otroliga ryggdunkningar och jubel. 
36-42 km: 5.46-6.20/km här var det tungt men jag insåg att jag kommer klara det! En kilometer lätt uppför och lägre tempo men annars helt ok. Fick stående ovationer när en dryg km återstod och sprang sista etappen på 5.46/km. Grät på upploppet av glädje och stolthet. Just innan mål hade de i gatan målade visdomsord. Förstod en. Nada es imposible. Inget är omöjligt. Alla kan. 

Tiden blev 4.15.42. 

Tack Ida för upplägg, sällskap på längsta passen och allmänt pepp. Tack alla i gruppen – ni var med mig idag!

karin

Share
 

Att halka på en isfläck, och att drivas av glädje

20140126 kl 10:20 Okategoriserade

Utifrån sett kan det kanske verka som att jag har väldigt mycket att göra och att jag stressar. Det gör jag inte, i alla fall inte i negativ bemärkelse och inte just nu. Jag har stressat i perioder, och jag har känt mig stressad. Jag brukar värdera mitt katastroftänk för att avgöra hur jag mår och hur stressad jag är. Så här menar jag då:

Tänk dig att du halkar på en isfläck och bryter ett ben. Vad är din första reaktion inför ett sådant scenario? Om du tänker att det skulle hända?

Jag har varit i ett läge i mitt liv då jag tänkt ”Så skönt det skulle vara att halka på en isfläck och bryta benet, då skulle jag kunna vila lite”, alltså i ett läge där jag ville varva ner men hjulet snurrade för fort. Jag har också varit med om att tänka ”Om jag halkade på en isfläck och bröt benet nu, vem skulle då göra det, det och det?”, alltså känt mig oumbärlig på ett ganska dåligt sätt, varit i en situation då många andras liv har hängt på mitt. Båda sorternas katastroftänk är negativt och har för mig, i de lägena, skapat ganska mycket stress.

Att jag skriver om det här just nu beror på att jag plötsligt var nära att halka på en isfläck i fredags och tänkte ”Jag får verkligen inte halka och bryta benet nu, jag som har så mycket roligt att göra”, jag tänkte inte för en sekund att det skulle vara skönt att få vila eller vem skulle bära in veden. För mig är det positivt. Ett positivt katastroftänk. Att drivas av glädje.

Det är så många människor som inte drivs av glädje, som drivs av ångest. Som gör det dom känner att dom måste och borde istället för det dom vill. Som inte trivs med sin plats i livet men som ändå stannar. Som tror att det måste kännas jobbigt och inte kan bli bättre. Hur känner du inför att halka på en isfläck?


Idag heldag skidor!

Share
 

Härliga lördag – om trösklar och annat

20140125 kl 15:17 Okategoriserade


Flack backe

Mina lördagar har en tendens att verka tomma mitt i veckan och sen på något mystiskt sätt bli fullsmetade i slutändan och idag är inget undantag. Ibland tänker jag att det kanske vore skönt att ligga stilla och stirra i taket, men jag vet att jag bara orkar det i fem minuter, sen går jag in i väggen :-)

Jag tränade före frukost idag, lång backe var dagens fokus. Backträning kan göras på många olika sätt, och med olika syfte. En backe behöver inte alltid vara så brant utan kan lika gärna vara lång och flack. Idag körde jag i en 800 meter lång grusvägsbacke, 6 gånger där den första var uppvärmning. Min långa backe är inte så brant, så jag jobbar mig långsamt upp i en hög puls som jag bibehåller upp till toppen. På andra varvet kom jag upp i tröskelpuls.


Min kurva

Tröskelpuls är enkelt förklarat det antal pulsslag där blodet orkar transportera bort lika mycket mjölksyra som musklerna producerar. Min tröskelpuls ligger på 183 och min maxpuls på 190, men jag behöver egentligen ingen pulsklocka eftersom jag känner när jag når tröskelpulsen ändå. En hög tröskelpuls gör att man klarar att jobba lite hårdare, ligga på en för kroppen lite högre ansträngningsnivå utan att ta slut. Vi som är lite mer av den uthålliga sorten har ofta en ”plötsligare” tröskel än de mer explosiva, men det tar längre tid för oss att komma upp i den. Olika styrkor, olika svagheter, olika träning.

Resten av dagen rusar iväg med innebandymatcher, skjutsningar och hämtningar hos barnens kompisar, spinningpass och så allt det där andra man ska göra på helgen, typ handla, ringa dom man tänkt ringa hela veckan och så. Jag ser jättemycket fram emot morgondagen också, långpass skidor med laget. Det ska bli kul!

Share
 

Instagramtavla

20140124 kl 11:40 prylar

Jag vill dela med mig av ett jättebra presenttips – och för den som undrar, apropå tidigare kommentarer, detta är inte ett sponsrat inlägg. Jag har alltså betalt för tavlan. Med pengar. Som jag har tjänat ihop och skattat för.

Jag beställde en Instagramtavla från Happywall till mina föräldrar i julklapp. Man loggar in med sitt Instagramkonto på hemsidan och beställer av en bild, flera bilder eller ett collage med en massa bilder. Det går att få på canvas, metall eller typ hårdplast, tar några minuter att ”designa” själv och blir en unik och fin present. Till mamma och pappa valde jag såklart bilder på mig och barnen. Så här blev resultatet:

instagramtavla

Share
 

TGI löningsFriday och fys såklart!

20140124 kl 07:49 Okategoriserade


Är det löningsfredag för dig idag? Januarilönen brukar vara extra välkommen för de flesta. Om du känner dig lite så där extra generös idag, gå gärna in på min insamling till Barncancerfonden som jag gör ihop med cykelklubben. Skriv ”Alla kan träna + ditt namn” eller bara ”alla kan träna” om du vill vara anonym, och skänk valfri summa så ska jag trampa för livet den 15/2 när vi kör final i insamlingen och vårt eget ”Spin of hope”. Det funkar även via mobilen!
 
 Fredagsfyset idag blir till att börja med en simtur med min kompis som är gravid och inte fixar att träna löpning just nu. Simning är en bra och skonsam träningsform när man är gravid och tyngdlös är det sista man känner sig. Själv älskar jag vatten som element, men simmar sällan i bassäng. En sommarsjö är mer min melodi.
 
 Vad blir ditt fredagsfys idag? Själv har jag, innan dagen är slut, hunnit fredagsfysa en gång till. Happy Friday folks!
 
 

Share
 

Alla kan träna proudly presents – Cinnober Adventure Team

20140123 kl 18:24 Multisport, Okategoriserade

cinnober3
Säg hej till Cinnober!

Jag kan stolt meddela att vi har en huvudsponsor till vårt multisportlag för säsongen 2014. Cinnober är ett svenskt företag som levererar IT-lösningar åt världens börser, kort och lekmannamässigt sammanfattat. Jag ska inte ens ge mig in på en mer ingående förklaring, det går att läsa allt om företaget på cinnober.com för dig som vill veta mer.

Något som Cinnober är bra på är friskvård, att ta hand om sina medarbetares hälsa. Cinnober anlitar Rundaycoacherna för lunchlöpning och uppmuntrar en rad friskvårdsaktiviteter. Ett föredöme, helt enkelt. Därför tycker vi att det är extra roligt att Cinnober vill samarbeta med just oss och stötta oss under säsongen 2014. Vi kommer att ha ett helt gäng samarbetspartners som jobbar med oss under året, vill ditt företag vara ett av dom? Maila mig så får du veta mer! ida@allakantrana.se

1482098_10152440833468761_911930167_n

Share