Arkiv för mars, 2014



Idag äter vi vanlig mat. Det har inte alltid varit så.

20140331 kl 22:00 Kost, Okategoriserade


Den som kom på matkasse tänkte på mig. Maten kommer som en kul överraskning på söndag eftermiddag, jag går och handlar mjölk, fil och bröd och så är veckan räddad. Barnen väljer vilken av rätterna vi ska laga, så på torsdagen(jag har fyradagarskasse) blir det den ”minst goda”. Idag är det måndag och barnen hade alltså fyra rätter att välja mellan. Dom har själva börjat matcha matkassens meny mot skolmatsalens, så att dom ska slippa äta liknande mat till lunch och middag. Clever. Det blev ”Kryddig korv serverad med rotfruktsgratäng och senapscréme”, och till det plommontomater och paprika.

Vanlig mat äter vi. Jämt. Inga konstigheter. Jag är normalviktig men med ett ganska högt BMI. Vi har inga särskilda födoämnesallergier eller särskilda behov i familjen. Jag har inte alltid varit normalviktig och jag har inte alltid ätit vanlig mat. När jag tänker efter har jag ätit väldigt mycket olika mat genom åren. Jag hade en period då jag jobbade väldigt mycket, var olycklig i själen, levde på Burger King och gick ner många kilo, en period då jag var lycklig men fattig och inte åt så mycket alls utan mest rökte cigaretter, en period då jag var olycklig och åt spagetti med smör och stora godispåsar och gick upp många kilo, en period då jag var jättelycklig och åt ganska vanligt men ”unnade mig” mycket kaffe latte och kladdkakor, baguetter med röror, öl i solnedgång och annat och gick upp massor.

Jag minns den första kommentaren när jag var 13 som igår – ”ska du verkligen ha mer efterrätt?”, minns vart jag satt och vem som sa det. Liksom för många andra tjejer utlöste det många år av ständiga komplikationer mellan mig och tallriken. Jag minns mina tre graviditeter när jag var stor som ett hus och hur svårt jag hade att ”bli av med” vikten efteråt. Nu är det inte ett problem längre. Det är inte ens ett problem som jag håller i schack genom att äta dadlar med äggvita till mellanmål eller nötbröd till kvällsmat. Jag har inte en tesked smör i kaffet(ja, det har dom i vissa dieter) och jag svälter mig inte ett par dar i veckan. Jag har inte ätfönster, kaloriräknare eller pulverpåsar i handväskan. Jag äter mat. Inte skit, utan mat. Jag dricker inte kalorier och jag ”unnar” mig inte hela tiden, vad det nu är att unna sig.

Mat upptar inte hela min tankevärld. Därför bloggar jag inte så mycket om det. Däremot har jag en familj som ska ha mat flera gånger om dagen och eftersom jag i tillägg till det inte prioriterar att lägga tid på matlagning så är jag väldigt förtjust i sånt som gör livet enkelt. Som matkasse. Med vanlig mat. Helt enkelt. Ibland lite mer av det ena och ibland lite mer av det andra, det jämnar ut sig i långa loppet.

 

Share
 

Jag kokar lite – om ägg

20140331 kl 19:08 Okategoriserade


Jag blir så provocerad av folk som äter äggvitan och kastar äggulan. Så fruktansvärt provocerad helt enkelt. Arg så jag kokar. Därför att:

1. Jag upprörs över äggproduktion och levande varelsers hemska instängda liv som bara har ett syfte. Även ”frigående”. Därför köper jag bara ekologiska ägg.

2. Gulan innehåller en massa bra näringsämnen, långt fler än vitan. Förutom C-vitamin innehåller den det mesta. Dessutom innehåller den nästan lika mycket protein som vitan.

3. I dagens samhälle när vi lever över jordens resurser och dessutom har det så sjukt bra anser jag att det är ens plikt att göra de val man kan för att göra jorden till ett bättre ställe.

Om du har problem med vikten så löser du inte dom genom att sluta äta äggula. I värsta fall, om din kostplan inte medger äggula, ät något helt annat. Samma sak om du är allergisk eller inte gillar äggula. Att köpa ägg, koka dom, äta vitan och slänga gulan, det är vansinne. Vansinne för jorden, hönorna och pengarna. Plus att du nästan provocerar ihjäl mig.

Nu känns det lite bättre.

Share
 

1500-metersintervaller och prylrecensioner.

IMG_1280[1]

Vilken plåga. Att jag inte dog. Fyra stycken intervaller, 1500 meter med kort vila, så kallade tröskelintervaller. När det gör ont i hela kroppen. Benen blir tunga som bly. Underläppen blir stram och det känns som att jag ska kräkas när som helst. Armarna domnar(jag orkar inte syresätta dom?). Jag skriker på utandningen. Inne i huvudet jobbar den ena rösten för att jag ska sakta ner och den andra för att jag ska hänga i. Så, på ett ungefär. 6.14, 6.10, 6.25, 6.20 alltså mellan 4.07 och 4.17-tempo per kilometer. Det känns ok.

Den stora behållningen med passet var att jag provade en massa nya prylar, från topp till tå faktiskt. Skorna från Salming Running var bara så fruktansvärt sköna, och lätta, med bara 5 mm ”drop” alltså skillnad i höjd mellan häl och tå. Det kommer att bli perfekta intervall/tävlingsdojor i sommar. Jag har herrskor, som vanligt, på grund av min breda fot och dom satt som en smäck. Modellen jag valde heter Speed shoe. Fås ej i rosa, då väljer ”man” samma sko i dam, vilket de flesta damer utan Kalle Anka-fot gör. Jag provade de nya kompressionsstrumporna från Gococo också, jag älskar att springa i kompressionsstrumpor och har blivit lite beroende. Det bästa med Gococo är att passformen är så exakt, och att dom inte hasar ner en millimeter, inte ens de skaftlösa ”no show”. Kalas.

Klädvalet idag var Craft utifrån och in. Vi i Cinnober Adventure Team har Craft som klädsponsor och då lät dom mig generöst nog prova lite plagg från vårens löparkollektion också. Jackan och tightsen i den nya Elite Run-varianten är supertunna och med tight passform, mycket s.k. ventilerande paneler och stretch på exakt rätt ställen. Jag har sällan sprungit i så sköna plagg faktiskt, jackan väger inte många gram och liksom bara finns där och tightsen är som bekväma ålskinn. Jag hade kunnat ha small men är nöjd med medium, det gav någon millimeter här och där att röra sig på(för er som väljer storlekar). Under körde jag Crafts underställ Active Extreme som också är väldigt tunt och kroppsnära. Det gillar jag. Hela outfiten gjorde att jag kände mig snabb, visst är det konstigt hur stor roll det spelar att känna sig på topp.

Som om inte det vore nog så gick alltihop i färg och solen sken så jag modellade lite ute på vår gata. Ett barn fotade och ett följde med på intervallerna och hejade på. Teamwork :-)

IMG_1278IMG_1272IMG_1276Karlstad Swimrun

Share
 

Äta för att träna

20140330 kl 10:21 Coachning, Pepp

Jag kunde inte låta bli att köpa bilagan till Expressen igår, ”Ditt nya liv som löpare”. Den innehöll massor av bra läsning om allt möjligt löprelaterat, om än lite ytligt och glättigt bitvis. Som vanligt, eftersom jag är en väldigt kritiskt tänkande människa, var det några ord som levde kvar i mitt huvud efter att jag läst klart igår kväll. Samma ord dök upp när jag vaknade på morgonen.

Maria Akraka svarar på några frågor om sig själv i en faktaruta i bilagan, och säger så här apropå att hitta inspiration till att springa: ”Jag vet att jag efteråt kommer bli hungrig på ett skönt sätt och att jag då kan njuta av både god mat och kanske en liten godbit till kaffet!” Det här tycker jag är ett generalfel och en signal som inte någon bör sända ut, särskilt inte en förebild och idrottsprofil som Akraka, nämligen att det inte går att njuta av mat utan att ha tränat.

Förhållandet mellan det du äter och gör av med ska ses i det stora perspektivet – vad äter jag på ett år och hur mycket gör jag av med på ett år – för att inte skapa en massa dåliga samveten. Intag och förbränning kan inte ses på så kort sikt som en dag, eller en vecka och hållbara förändringar är oftast små och ger resultat på längre sikt. Det sämsta du kan göra är att koppla dagens träning till hur mycket du kan njuta av dagens mat. Självklart ska du njuta av god mat oavsett om du har tränat eller inte. Motsatsen är att du inte tillåter dig att njuta eftersom du inte har tränat tillräckligt, alltså en bestraffning. Godbitarna till kaffet under året ska kopplas till träningen under året.

Det här är ett av de vanligaste tankefelen som jag ser hos de kunder jag coachar, och en orsak till att många har ett komplicerat förhållande till det som ligger på tallriken. Att leva med att hela tiden träna för att kunna äta, eller träna bort det man har ätit är ett beteende som bryter ner psykiskt. Viktnedgång är långsiktig och vi tränar för livet!

Idag gick jag upp och cyklade i två timmar, mellan halv sju och halv nio. Jag cyklade inte för att kunna äta min frukost med gott samvete, eller ta en chokladbit till kaffet, utan gick upp och åt en rejäl frukost för att njuta av träningen och dagen. Gröt, ägg och ostmackor låg jätteskönt i min mage, lite som bomull. Vi vanliga människor som ska göra en massa vardagssaker som att jobba i trädgården och ta hand om barnen kan inte hålla på och se mat som ett dåligt samvete. Ja, jag som tränar mycket ”kan äta vad jag vill”, men det betyder inte att ”vad jag vill” är lika med ”skit” utan att ”vad jag vill” är bra käk för att orka med just träningen, och livet.

Äta för att träna, inte träna för att äta.

Share
 

Brev till läsarna, och frågestund

20140329 kl 17:34 Okategoriserade

Jag har några saker jag måste få säga:

1. Det är så himla kul att ni hashtaggar era träningsbilder på #allakanträna. Jag tittar på alla! Det är så oerhört inspirerande att kolla hashtaggen och se allt det här:

IMG_1265[1]

IMG_1266[1]

IMG_1267[1]

De bilder du hashtaggar #allakanträna synd här på bloggen också.

2. Tack för alla mail och andra meddelanden. Dessvärre har jag inte möjlighet att svara på alla, eftersom även jag måste prioritera min tid. Det betyder inte att jag inte läser eller inte bryr mig. Bara att jag gör något som är ännu viktigare. Jag svarar på det mesta men inte allt.

3. Ni är väldigt många som är nya läsare. Jag tänkte att vi kan ha frågestund, om någon undrar något. Shoot!

Share
 

1.49 + 24 idag, i pråm och snodd

IMG_1254

Det är fortfarande för kallt i vattnet för att jag ska vilja riskera ett dopp, så jag nappade på att följa med Peter ut i ”pråmen” idag, klubbens tvåmannakajak i modell mycket stabil. Olof och Tobbe från Team Outdoorexperten följde också med, det blev en jättefin paddling på i stort sett spegelblankt vatten och med strålande vårsol. Äventyret för dagen var ett par vägtrummor att ta sig igenom ute i Skoghallstrakten vilket blev mer väldokumenterat än risky. En timme och 49 minuter senare var vi tillbaka vid paddlarklubben och bytte gren.

5,2 kilometer löpning blev det, med snodd. 24 minuter ansträngande men ganska bekvämt i båda ändarna av snodden, precis som det ska vara. Peter är kanonbra att träna med och jag är nöjd så länge jag får hänga med på släp. Jag låg ju först i kanoten :-) Det känns bra att få träningstid tillsammans som förberedelse för Expedition Africa, där kommer vi att hänga tätt ihop i nästan en vecka i sträck. Förhoppningsvis kan vi skava av lite ojämnheter på varandra innan dess, även om Peter inte har så särskilt mycket kanter att skava på utan tvärtom är en väldigt behaglig person. Jag är nog kantigare.
IMG_1258

IMG_1264

IMG_1256

Share