Arkiv för juni, 2014



Stor framruta, liten backspegel. Som jag brukar säga.

Jag träffade min faster på begravning förra veckan. Hon sa ”Ida – Vi läser bloggen varje dag(vi – hon och hennes man) och det är två saker vi verkligen har tagit till oss. Det ena är det där med stor framruta och liten backspegel och det andra det här med stödägg” :-) Haha, tänkte jag. Så roligt. Så jag tar det här med framrutan igen.

Precis som på en bil gillar jag att ha en stor framruta och en liten backspegel. Jag kollar lite snabbt bakåt ibland för att ta med mig lärdomar, men oftast och mest framåt. Det är där framme det händer, ju. Därför är framrutan stor. Då det gäller mitt multisportande har jag tittat färdigt i backspegeln med hjälp av diverse goda vänner på telefon i bilen på väg hem igår. Ni är bra att ha. Framrutan ger vid handen nästa mål – Sportkullan AR om två veckor.

Sportkullan är en ny multisporttävling, bara för tjejer. Vi bildar lag om tre och kör cykel, löpning och madrasspaddling på lite olika distanser. Ullmax har gått in som vår huvudsponsor till tävlingen så vi är fyra tjejlag från Karlstad som drar till Dalarna och Sportkullan, jätteroligt! I mitt lag hade vi lite av en kris under helgen så Elin hoppade av, men det problemet är nu löst tack vare att jag fått tag i en duktig tjej, Maria, som reserv. Planen är att hinna med en gemensam cykelträning(för mig och Linn), så hon får testa att hänga i snodden och att få till ett par tillfällen på madrassen för att bli av med den värsta träningsvärken.

För övrigt är min vecka inrutad och klar. Jag är tillbaka på jobbet(ovant) och har fyllt kvällarna med träning då barnen är i Norrland på semester. Ikväll träffar jag Vasastafettlaget och imorgon kväll är det träning med Cinnober Adventure Team. Paddling visst, någon tycker jag ska upp på hästen igen. Marcus, Henrik, Kalle och jag kör Stockholm Extreme i augusti och nu när jag kollar är det bara åtta veckor kvar. Jag har massor av jobb att göra med Lofsangruppen också, och med företaget. Posthögarna är stora och mailkorgen full när man är ute på vift så mycket som jag är. Full fart framåt!

Dagens tips (om man ändå är lite förtjust i backspegeln)är det här med att ha en hashtag för saker man hittar på – det är jättekul. Jag och Lovisa har haft en hashtag för Åre-resan, precis som vi hade för New York-resan, #lofsanoallakantränagoesåreextreme och #lofsanoallakantränagoesny, det är så himla bra och mitt tips till dig som ska hitta på något med en kompis i sommar. Gör en gemensam hashtag och samla alla Instagrambilder där, det blir som ett fint litet fotoalbum att minnas.

 

Share
 

Åre Extreme Challenge 2014

20140629 kl 09:53 Multisport, Okategoriserade, Tävling

För andra gången fick jag vara med om hur nyckfullt fjällvädret är. Från att ha legat kav lugn blåste Åresjön upp rejält precis vid starten igår. Förra gången jag blev varse om hur fort vädret ändrar sig i fjällen var på SM i Helags förra året då vi tävlade i sommarens värsa oväder. Igår var det inte direkt ett oväder men blåste upp gjorde det, precis innan startögonblicket. Vi låg med vinden rakt från sidan och jag ramlade i redan innan starten. Jag tänkte väldigt många tankar då, väldigt många. Lovisa hjälpte mig upp ganska snabbt så jag tillbringade inte mer än sekunder i vattnet men när jag väl kom upp gick starten, det var kanoter överallt, höga vågor, paddlar, folk och jag tappade ganska snart balansen igen. Andra gången jag skulle upp tog det lite längre tid, vattnet var bara 4 grader och jag kände efter andra uppstigningen att jag började bli stel och kall. Jag tänkte att jag absolut inte fick ramla i en gång till. Ganska fort fick jag en rejäl sidvåg och ramlade i igen och så fortsatte det. När vi hade rundat startbojen km vi i alla fall iväg och kunde paddla framåt. Däremot var jag så stel att paddlingen inte fungerade allt. Det blåste rejält och jag kände hur jag kyldes av och började klappra tänder. Jag gjorde mitt bästa för att komma framåt men märkte ganska snart att det inte skulle funka om jag inte fick upp kroppsvärmen. Jag gick iland och började springa på stranden på andra sidan sjön, samtidigt som jag åt en Snickers och tänkte att det var min enda räddning att bli varm inifrån. Det fungerade inte och Lovisa ropade att jag inte fick fortsätta. ”Ta hjälp och fråga i växlingen om vi kan få fortsätta tillsammans utom tävlan”. Med stor besvikelse blåste jag i pipan på flytvästen och räddningsbåten kom för att ta mig och kanoten till land.

När jag satt i båten skakade jag så att hela båten vibrerade, jag kunde inte svara på frågor och hade svårt att komma ihåg vad jag hette. När man får frågan ”Vad heter du?” och har svårt att minnas, ännu svårare att uttala ett ord, så vet man att kroppen och skallen inte riktigt fungerar. Väl i land gick jag i strumplästen till växlingsområdet och bytte till torra kläder. Hans gav mig några extra jackor och en filt, jag åt nötter och gelehallon och försökte prata, fast det inte gick. Jag försökte säga ”Får vi fortsätta tillsammans med löpning och cykel”, men jag fick inte fram orden. Säkert 20 gånger försökte jag säga det men det gick bara inte. Lite skrämmande faktiskt. När läkaren kom för att kolla hur jag mådde hade jag 33 grader i kroppstemperatur och skakade så att jag trodde kroppen skulle gå sönder. Han sa att han inte rekommenderade mig att fortsätta men att jag fick bestämma själv. Jag var fast besluten att fortsätta och efter en liten stund hade jag fått  upp temperaturen till 35 grader och fick klartecken att vi kunde fortsätta utom tävlan.

Lovisa paddlade som en raket och körde om flera hundra personer. I en racekanot, i höga vågor. Helt fantastiskt. När hon kom in till växling tog kjag av mig alla jackor och filtar och vi fortsatte. Redan i första slalombacken kände jag mig varm och sen körde vi på. Jag gick före på löpningen i stort sett hela vägen över Åreskutan till Huså och vi gjorde en riktigt, riktigt bra sträcka. Stavarna Jonas gjort åt oss är verkligen kanon, vi tjänade jättemycket på att använda dom. Ner mot Huså var vi jättenöjda med att vi fortsatt, glada och hade en allmänt bra känsla. Jag sa till Lovisa att hon skulle behålla den känslan på cyklingen och jag tror det gick fram. Jag visste att cyklingen skulle bli tuff för henne efter löpsträckan.

Vi växlade till cykel klockan två med känslan ”det här går skitbra och nu ska vi bara genomföra” och gick ut precis bakom några killar som jag gärna ville hänga på för att dom skulle ta vår vind i början. Vi fixade det och när vi kom in på stigen efter några kilometer kunde vi köra ifrån dom. Redan i första kärret insåg vi att vi var mycket snabbare på att släpa cykel än de flesta runtomkring oss vilket var väldigt bra för känslan. Vi passerade ganska många i kärren, och även på stigen. ”En kilometer i taget”, ”Varje kilometer är en kilometer närmare mål”, ”Bra Lovisa!” växlade jag mellan. På grusvägarna när det gick att bogsera drog jag och resten av vägen gjorde jag mitt bästa för att peppa. Lovisa var fantastiskt duktig på hela cyklingen och vi klarade att hålla vår strategi väldigt bra. In mot Tott och sista långa grusvägsbacken började vi se slutet. Då stod Hans och barnen och hejade och vi fick lite extra energi. Efter det hade vi i stort sett bara downhillbanan kvar och kunde cykla in i Åre med en bra känsla trots den trista starten på tävlingen och den bästa tiden av alla duolagen i damklassen, utom tävlan. Lovisa grät en skvätt och ville gifta sig så jag fick påminna om att hon redan är upptagen :-)

Efter en bastu och lite käk var det trötta kroppar som däckade och för min del var det mycket paddeltankar. Just nu pendlar jag mellan att vilja paddla varje dag och att aldrig vilja paddla igen. Vi får väl se.

målåec

 

Share
 

Tävlingsnerven

20140627 kl 20:28 Multisport, Okategoriserade

Nu har vi varit på infomöte inför Åre Extreme Challenge imorgon, växlingsväskorna är packade, nummerlapparna sitter på plats och tävlingsnerverna börjar ta lite plats i kroppen.

Följ oss gärna imorgon, vi startar klockan 9 med paddling runt Åresjön, för att sedan springa över Åreskutan till Huså och cykla tillbaka. Vi behöver all distanspepp vi kan få!

image image

Share
 

Idag lossnade det, äntligen.

20140626 kl 21:39 Multisport, Paddling

Åresjön var snäll och la sig stilla i morse så att jag och Lovisa kunde träna på bra inför tävlingen. Vi fick koll på både bogsering och att ligga på våg, lyft, i- och urstigning, bilda ponton och allt det andra vi behöver fixa på lördag. Typiskt mig att fixa det när det gäller.

Resten av dagen har gått år till att fixa med utrustning plus att äta god lunch vid Tännforsen, vattenfallet där fortpaddlingen börjar. VI har fixat en längre paddel åt mig och en kortare sadelstolpe åt Lovisa bland annat. Ikväll åt vi på Broken, väldigt bra och rejält preracekäk precis vid Åre torg.

Jag brukar ju prata om olika sorters mål, beroende på om man är ute efter prestation eller upplevelse. På lördag har vi ett genomförandemål i första hand men även ett känslomässigt mål, vi vill att det ska vara en bra känsla genom hela loppet. I tredje hand har vi ett tidsmål och i sista hand ett prestationsmål.

IMG_3652[1]

Share
 

Sådär jobbigt som det alltid är att cykla…

20140625 kl 22:14 Cykel, Multisport, Paddling, Resor

När man cyklar med duktiga människor, som jag ofta gör, är det jobbigt. Typ hela tiden. Idag cyklade jag och Lovisa hela cykelsträckan i Åre Extreme Challenge, som vi kommer att köra på lördag. Vi gjorde det tillsammans med Jonas, Anders, Tobias och Evelina och det var tufft. Vi kommer att ha en utmaning på lördag att klara den tuffa cyklingen efter paddling och löpning, en ordentlig sådan.

Folk frågar om vårt mål på lördag och vi kommer att ha ett genomförandemål. Vi vill genomföra tävlingen helskinnade från start till mål, helt enkel. Jag vill klara paddlingen utan att välta, vi vill springa så stora delar vi kan av löpsträckan och cykla så stora delar vi kan av cykelsträckan. Klart ni ska cykla, tänker ni, men det är inte så självklart och vi kommer att tillbringa en ansenlig mängd tid med att släpa cykel, för övrigt en av multisportens huvudgrenar :-)

Det var i alla fall en jättekul cykeltur idag, med massor av fina människor. Lovisa var väldigt duktig, hon tränar inte ens cykel och ändå hängde hon med jättebra i stort sett överallt. Utmaningen för oss blir de sista kilometerna i downhillbanan, med trötta ben och krampande vader.

Nu känner vi oss ganska nöjda med löpträning och cykelträning, så resten av veckan blir det fokus på paddlingen. Jag ska lära mig balansera i den där båten, helt enkelt. Imorgon sätter jag det, med lyft och allt. Ni följer väl oss, på hashtaggen #lofsanoallakantränagoesåreextreme där vi lägger ut massor av bilder.

10152742_10152231368703785_362990366_n

Share
 

Komfortzonen

20140625 kl 13:52 Kost, Paddling

Det pratas väldigt mycket om att gå utanför sin komfortzon. Utanför boxen, som dom säger. Många som coachar andra att gå utanför sin zon har ingen aning om vad det egentligen handlar om, att bege sig ut på andra sidan den där gränsen. De allra flesta befinner sig aldrig där på riktigt. Faktum är att de allra flesta vuxna människor som provar nya saker de inte behärskar ger upp direkt och provar aldrig mer.

För mig har det blivit en naturlig del av livet, att befinna mig där, utanför den där trevliga zonen. Jag knarkar det där som är utanför zonen. I sju år nu har jag konstans provat nya saker som jag inte behärskar. Jag har slagit mig, gråtit, svurit och svettats floder i jakten på att klara av nya svåra saker. Jag gör det fortfarande dagligen. För mig är det mycket mer imponerande med människor som klarar att flytta sina egna gränser långt, långt utanför vad de trodde var möjligt än med de som redan på förhand är duktiga men tränar för att nå en liten, liten förbättring. Inte så att jag inte imponeras av Björn Rydvall, som svischar runt Åre Extreme snabbare än alla andra på lördag, men det imponerar ändå mer på mig att våga sätta sig i kanoten och paddla fors när det är långt, lågt utanför vad man nånsin trodde att man kunde.

Själv ska jag inte paddla fors på lördag, utan har fullt upp med sjön. Jag lär mig nya saker i kanoten, ramlar i, tar mig upp igen, tränar, tränar, tränar. För mig är målet att kunna genomföra tävlingen på lördag, i en rank farkost. Jag skulle kunna sätta mig i en havskajak och känna mig bekväm, men jag vill ju lära mig paddla på riktigt. Ingen gång skärper man till sig som på tävling. Ingen gång är det så läskigt och härligt som på tävling. Det ser jag fram emot. Lite galet, men kul.

Annars har vi det bra här. Idag gofika på Åre bageri med Lovisa, Evelina och två små farbröder.

IMG_3641[1]

Share