All things must come to an end…
Sista trampet är gjort, sista paddeltaget är taget och sista steget har gåtts. Tävlingen är över för Cinnober Adventure Team.
Laget lämnade T5 med glada miner men krämporna var utbredda på flera håll. Händer, fötter, rygg m.m. Ärligt talat så var de vid så gott mod så jag hade inte den minsta känslan av att de skulle vara på väg att bryta. Vilket de nog inte var vid det tillfället. Jag följde dem upp för branten en bit, som ni såg i mitt gamla inlägg, men var tvungen att lämna för att fotografera Outnorth. Jag fick ett gäng bilder från en annan fotograf som mötte laget på toppen. Ni har sett den på Ida i förra inlägget. Alla såg ordentligt slitna ut och jag kände att de nog var ordentligt trötta. Klockan var 16.00 när de gick ned igen och tog strandvägen. Sen såg jag på trackern att det gick långsamt. På morgonen fick jag ett meddelande att de var magsjuka och skulle bryta tävlingen. Jag åkte och hämtade dem direkt.
Sent på kvällen innan hade de hittat en lite stuga där kvinnan i huset ville sälja en fisk till middag, vilket laget nappade på. De som mådde illa kunde förstås inte äta men de andra åt. Efter lite förhandlande kom de överens om att sova över där och ta ett beslut imorgon om de kunde fortsätta eller ej.
När jag hämtade dem så var de i rätt dåligt skick men ingen akut vård förelåg så vi åkte tillbaka till T5 först och sedan hem till Port Edward.
Besvikelsen är stor att de inte kunde ta sig hela vägen fram men detta är en lagtävling och alla måste i mål. För mig som står på utsidan av detta så verkar det vara ett vettigt beslut att bryta. De är ordentligt slitna och de behövde sin vila nu, även om alla inte ville bryta. Samtidigt förstår jag känslorna som kommer. En sådan lång uppladdning, både gällande träning och logistik, och sedan inte få avsluta. Inte helt enkelt för mig heller att stötta då jag inte känner dem så bra men jag hoppas de piggar på sig snabbt och att de på sikt kan inse vilken enorm prestation de gjort. Långt mer än vad många skulle klara av.
Här kommer ett par bilder på fötter m.m. Laget har en del krämpor som kräver vård men de kommenterar jag inte i dagsläget. Jag känner inte laget tillräckligt bra för att avgöra vad som är ok eller ej att dela på internet utan det är information som får komma lite senare. Ni kanske tycker bilderna på fötterna är äckliga men jämfört med många andra så har de klarat sig ganska bra.
Med vänlig hälsning, Martin
Share
9 kommentarer på “All things must come to an end…”
Lämna kommentar
torsdag, 29 maj 2014 @ 22:57
väl kämpat till laget, hälsa dem det!
[Svara]
torsdag, 29 maj 2014 @ 23:01
ÅH, sitter med tårar i ögonen, vilken resa. Ni har gjort ett fantastiskt jobb! Hoppas att ni kan känna det och ändå vara stolta över er prestation! Kram!
[Svara]
torsdag, 29 maj 2014 @ 23:06
Awugh. Småsår, infekterat, storblåsor, ödem, det där är inte roliga kroppar att ha att göra med. Läk väl hela laget och kom ihåg, antalet väntande AR där ute är oändligt! Heeling first, sen revansch //Frida
[Svara]
torsdag, 29 maj 2014 @ 23:07
Tråkigt! Visst, men samtidigt så klokt! Hoppas ni snabbt kommer på fötter (!) och kan fatta vilken himla storartad prestation ni gjort. Vi ses på tisdag Henrik och då vill vi höra ALLT!!
[Svara]
torsdag, 29 maj 2014 @ 23:16
Gott jobbat och det krävs mycket kurage för att ta beslutet att avbryta i tid. Hoppas ni inser vilken fantastisk prestation ni gjort.
[Svara]
fredag, 30 maj 2014 @ 07:31
Ni är riktiga krigare! Hoppas att ni förstår vilken fantastisk insats ni har gjort!
[Svara]
fredag, 30 maj 2014 @ 10:18
Jag är ju imponerade att ni ens anmälde er, så modigt! Förstår dock att det måste kännas tungt just nu, hoppas ni snart kan se framåt mot nya utmaningar och att fötterna och annat läker på bra!
[Svara]
fredag, 30 maj 2014 @ 14:28
Bra kämpat! Klokt att bryta, även om det säkert var ett tufft beslut!
[Svara]
måndag, 2 juni 2014 @ 21:36
[…] målet på Stockholm Marathon i helgen och likaså har jag med känslan ända nere i magen följt Idas kamp i Afrika. Tror alla människor har något de vill/måste uppnå, något som på ett stadium […]