Årskrönika 2015 – allt eller inget

20151231 kl 12:24 » Okategoriserade
Alla Kan Träna

Jag är en ”allt eller inget”-person. All or nothing. På eller av. Häfta eller sketa. Du är viktig för mig, eller så är du helt oviktig. Något är jätteintressant, eller helt ointressant. Sån har jag alltid varit, och det känns inte som ett karaktärsdrag som kommer att försvinna. Jag är likadan med allt. Jag jobbar järnet, tränar järnet eller städar järnet. Eller så städar jag inte alls, klipper inte gräset på hela sommaren eller sover i soffan med kläderna på efter jobbet ända tills nästa morgon eftersom jag inte förmår ta mig upp. Jag snöar in på saker, blir nästan besatt. Jag har en otrolig drivkraft som kan ta mig nästan hur långt som helst, men som också kan bli farlig för mig eftersom jag gärna pressar det lite för långt. Annat släpper jag helt. Vädret, bilar, TV och sport – det finns liksom inte. Jag kan läsa en hel serie med böcker i sträck, men kan också låta bli att läsa i ett år. Ni fattar. 2015 gick i det tecknet. Håll till godo.

Bloggåret 2015.
Lovisa fick mig att börja blogga i mars 2013, hon tyckte jag hade något bra att säga och jag höll väl egentligen med. Jag gjorde säkert tre inlägg om dagen på bloggen hela 2014 och slutade sedan tvärt i början av 2015. Jag var klar liksom. På eller av. Allt eller inget. Det var skönt att sluta blogga, men inget jag reflekterade över jättemycket. Jag ÄR ju inte min blogg. Jag identifierar mig inte som bloggare, lika lite som jag identifierar mig som mamma, kvinna, multisportare eller någonting annat. Jag är ju jag. Under året bliv det ändå några inlägg, alla kopplade till:

Multisportåret 2015
Träningsåret 2015 började på ett väldigt fantasiskt sätt. Jag springturistade i Gävle, hälsade på Jessica på hennes nyöppnade gym i Arboga och redan den 5:e januari fick jag årets träningspass: Kalle och jag åkte skridskor på natten i månsken över en spegelblank sjö. Isen dånade som ett storsjöodjur och naturen var sådär trolsk och otäckt vacker som den bara är i månljus. Vi delade på resterna ur julens chokladaskar mitt på sjön och jag visste att jag skulle minnas det resten av livet. Läs om passet HÄR. Sen fortsatte året med en hel del löpning och lite cykel och skidor fram till mars, då jag åkte med Danny Hallmén, kajakcoachen, och ett gäng glada paddlare till Kreta för en veckas paddelläger. Det var en fantastisk vecka och jag uppnådde mitt mål, att komma över vattenskräcken efter min fruktansvärda upplevelse i Åre 2014 då jag närapå frös ihjäl, och att lära mig paddla surfski. Till påsk skaffade jag mig en egen låda och jag summerar faktiskt 2015 som året så jag kom över paddeltröskeln ordentligt.

11051945_1568410620046188_9083012606327106426_o

11084124_1533603470193570_2741713678742684666_o

11110579_1534664643420786_4689388426362302295_o

Träningsåret fortsatte med några rejäla långpass, nattpass och en himla massa nötande på mtb och sen var det ju dags att tävla. Jag började med ”Race for heroes”, en solotävling – läs tävlingsrapporten HÄR. Det var roligt, jag var hopplöst dålig i det proffsiga startfältet men hade en riktigt bra dag ändå.

Starten

IMG_9569

En vecka senare var det dags för årets första lagtävling, Beast of Sweden. Jag, Magnus, Henrik och Jonas körde 24-timmars i de småländska skogarna på en av årets längsta dagar. Med den äran faktiskt. Min mage kraschade men jag ryckte upp mig, Magnus orienterade gudomligt och vi kom tvåa. Läs tävlingsrapporten HÄR.

start2

cykelol

Jag tränade på fram till Åre Extreme Challenge, som vi körde i stafett, Annika, Lovisa och jag. Åreveckan var som vanligt härlig och stafetten vann vi som planerat. Riktigt många herr- och mixlag hade vi bakom oss också, mycket tack vare Annikas otroliga löpning uppför åreskutan, hon är fantastisk! Läs tävlingsrapporten HÄR. Det bästa med åreveckan är förstås inte själva tävlingen, utan att bo med Åres största takterrass och få maten serverad flera gånger om dagen. Tack Hans!

IMG_9940

Sportkullan var nästa utmaning, i juli. Nästan samma lag som sist, Maria hade ersatts av Sandra som är ultradistansare och urstark, och tävlingen blev tuff och kul som den ska. Mycket kortare än förra året, ”bara” 7 timmar istället för 14, och en andraplats. Läs tävlingsrapporten HÄR.

10404083_896894027050175_1216229291441259786_n (1)

Året största målsättning hägrade- Beast of Ballyhoura och EM i multisport 2015. På Irland, den gröna ön. Jag, Magnus, Peter och Henrik åkte dit för att revanschera oss på tävlingen i Sydafrika året innan, och för att göra vårt allra, allra bästa. Det slutade med en fjärdeplats. Alla de bästa lagen var med, i stort sett alla nationaliteter representerade och vi kom 4:a. Otroligt. Lär tävlingsrapporten HÄR.

11830929_10153054948033857_658164252_n

Den ”medaljen” hade en baksida, dessvärre. Så här skriver jag i blogginlägget om tävlingens sista timmar: ”Det var tufft. Jättetufft. Jag var trött och sliten och huvudet inte riktigt med i matchen. Cyklingen kändes overklig på något sätt och jag växlade mellan att tro att jag drömde, att gråta, att ha kräkkänslor och att tro att vi var på väg ner i Hades, dödsriket. Crazy. Ett par kilometer från slutet tappade jag balansen på en räcklös bro och ramlade ett par meter ner i en bäckravin. Hjälmen sprack och ena foten satt fast i pedalen och stukades i fallet. Jag grät ut min frustration och blev omåttligt arg när laget ville hjälpa mig upp. Då ville jag hem alternativt dö. Jag kom upp till sist och vi tog oss till växling men jag kunde knappt stödja på foten. Många värktabletter och en hård linda och vi gav oss ut på en kort orientering för att ta våra sista poäng. Det gick men bara nätt och jämt. Vi var låga på energi och fruktansvärt trötta. Magnus som orienterat så fantastiskt hela tävlingen var trött i huvudet och det satt ganska långt inne men vi knep de sista kontrollerna efter lite strul.

Sista sträckan var snitslad. 12 km som tog oss 2 timmar och 37 minuter(!). Då kan man räkna ut att tempot inte var något vidare. Jag hade ont, Peter hade totalt slut på energi och Magnus och Henrik yrade mest. Vi visste att vi skulle hinna i mål innan tiden var ute och det gjorde vi med 30 minuter tillgodo men det fanns inget som motiverade att skynda, utom kanske att bli klar nån gång. Till sist kom vi i alla fall till målet. Målet. Vi hade gått i mål på ett Adventure Race, så häftigt. Placering spelade ingen roll just då, vi var så himla nöjda. Vi hade gjort vårt lopp, genomfört vår plan och presterat vårt bästa. Då spelade allt annat ingen roll.”

På eller av. Allt eller inget. Foten som ”stukades” skulle visa sig vara ett benbrott. Mitt ben var av och jag tog värktabletter och fortsatte. ”Jag kunde knappt stödja på foten” skulle kanske ha varit ”jag bröt benet så vi bröt tävlingen”, men så tänkte inte jag. Min vilja att genomföra var större än min smärta och min rädsla att misslyckas. ”Tempot var inget vidare”, nej det kanske inte var så konstigt.

4 veckor senare blev min syster arg och sa att hon skulle vägra prata med mig tills jag fått en röntgen. ”Jag är inte ortoped men du har en fibulafraktur”. Då fick jag domen och några veckor på kryckor, en tråkig rehabperiod men ändå ett svar på vad som gjort så ont, så länge. Min stukning, som jag ”rehabat” genom att springa och vicka och snurra och balansera och ”träna upp foten” var ett benbrott som inte fick läka.

Nu är benet i alla fall bra, jag springer som vanligt men har inte cyklat så mycket. Har jag lärt mig min läxa? Kanske. Skulle jag göra samma sak igen? Förmodligen. Är det en diagnos? Kanske. Det är i alla fall jag. Sån är jag. På lagets utvärdering efter tävlingen fick jag sanningen av Peter: ”Du är så satans hård”. Från en fåordig norrlänning kom den sanningen. Hård eller dum, eller bara envis. Min starkaste tillgång är min skalle, det är ett som är säkert.

11853972_10153054937243857_2115529606_n

Resåret 2015
2014 hade haft så mycket att se, jag hade besökt så många länder och gjort så många resor. 2015 skulle bli ”lugnare” men det var ett löfte som inte hölls. Jag åkte på weekend till Budapest, paddelläger på Malta, systerhelg i Helsingfors, bilsemester i Norge, multisport på Irland, familjesemester i Spanien och avslutningsvis två veckor i Malaysia, Vietnam och Thailand. En drömsemester och en avslutning på resåret i stor stil. Då missade jag ändå löpning i Alperna på grund av benbrottet. 2016 blir vad det verkar ett nytt resår. Jag har redan bokat weekend i Dubai, konferens/semester på Kreta, marathon i Kina och kommer troligen att resa till USA på 40-årsdagen. Till det kommer den traditionella systerhelgen, vi har pratat om Moskva, och förhoppningsvis Alperna som inte blev av.

18276_10152730902553857_4907899451223752599_n

12227730_10153244245423857_689928071898104630_n

12249917_10153246519783857_1234311007799355359_n

12289480_10153259421858857_6573936936218598166_n

12310631_10153256193568857_1627740439337848338_n

Människoåret 2015
Jag har jobbat kopiöst mycket, som centrumchef på Bergvik köpcenter. Det är kul, men det är ett vansinningt tempo just nu, av en massa anledningar. Vi bygger om, bygger ut och skapar nytt varumärke. Jag omorganiserar och omstrukturerar. Telefonen pratar jag slut på strax före lunch så jag har skaffat en powerbank. Det är kul och passar min som hand i handske. Jag får fatta mycket beslut, i stort och smått och jag får jobba både hands on och strategiskt. I 120 knyck. Jag har köpt en lägenhet i Karlstad, en femma på 110 kvadrat som ska totalrenoveras under januari och februari. Huset ska ut till försäljning och jag rensar mina 300 kvadrat. Puh! Barnen ska byta skolor till nästa läsår och vi börjar en ny era, efter elva år i hus. Det ser jag väldigt mycket fram emot, även om vemodet slår till då och då. Jag har utvecklat mina vänskapsrelationer under 2015, valt och valt bort. Jag har umgåtts mer med de som betyder nåt för mig och mindre med de som inte gör det. Jag har blivit bättre på att lägga bort dator och telefon och prata länge och ostört med mina vänner. Det ska jag fortsätta med.

Coachningsåret 2015
Jag jobbar vidare som coach i Lofsangruppen som har en fantastisk utveckling. Vi är 14 coacher och sveriges enda kompletta onlinecoachningstjänst. Lofsangruppen öppnar ett PT-gym, en studio, på Södermalm i Stockholm och vi laddar för invigningsvecka. Det är så kul att följa Lofsangruppen och Lovisas utveckling, mitt hjärta klappar för henne och för det hon gör. Jag är stolt över att få vara en del av det och jag är glad över mina klienter, för det jag kan ge dom och det de ger mig. 2015 åkte vi på tränings- och coachningshelg med Lofsangruppens coacher och klienter, två gånger. Vår och höst i fantastiska Torekov i Skåne, en riktig energibooster. Vi anordnade löparträffar i Stockholm under våren, där jag höll i en. På kryckor :)

På ett större plan har 2015 varit ett kliv framåt på många sätt, både med det som händer i världen och i mitt lilla liv. Jag vet mer och mer vem jag är och vad som är rätt för mig för varje år som går. Jag lär mig vilka människor som är keepers och jag bryr mig allt mindre om resten. Utseende blir mindre viktigt och jag vet att det är vad kroppen gör som spelar roll, inte hur den ser ut. En osäker värld utanför hjälper mig att fatta vad som är viktigt och vad jag vill att mina barn har med sig in i framtiden. 2016 kommer att bli fantastiskt.

Jag avslutar 2015-krönikan med två bilder som får representera mig och det jag älskar. Den första från två fantastiska träningsdagar i Sölen i Norge, när vi rekade inför en 24-timmarstävling. Då kände jag mig stark, vi sprang och cyklade över fjället, pratade om allt och inget, skrattade, njöt av utsikten och luften, och mådde bra. Den andra representerar det jag brinner för mest av allt. Starka kvinnor, systerskap, träningsfeminism och jävlar anamma. Ta ingen skit nu 2016, det ska inte jag göra.

11755820_10153011644413857_9150695898490443614_n

11665703_10152972414753857_967962591731417965_n (1)

Share


3 kommentarer på “Årskrönika 2015 – allt eller inget”

Till kommentarsfältet »

  1. Skaffa din egen gravatar! (visningsbild)Camilla skriver:

    Vilket fantastiskt år! Även om du är väl hård ibland ;-) Men du vore ju inte du om du inte var det heller.
    Gott nytt år på dig!

    [Svara]

  2. Skaffa din egen gravatar! (visningsbild)Sara Borg skriver:

    Grymt Ida! Du är en stor inspirationskälla :-)

    [Svara]

  3. Skaffa din egen gravatar! (visningsbild)Sussi - Livet i söder! skriver:

    Vilket år du har haft!

    [Svara]



Lämna kommentar