Att våga vila

20140825 kl 10:30 » Kroppen, Löpning, Skallen
Alla Kan Träna

IMG_6365

Bild från vasastafetten i helgen.

Förra helgen var en riktigt bra träningshelg. Jag sprang i terräng och simmade några timmar fredag kväll, sprang milspåret på lördagen och cyklade mountainbike några timmar på söndagen – precis så som jag vill att en helg ska vara. Sen i måndags när jag joggade med en kund hade det hänt något i kroppen. Jag var så fruktansvärt seg, liksom. Trött och kraftlös och det kan finnas hundra olika anledningar till det. Många långa tävlingar i sommar. Många långa träningspass. Väldigt hård massage under veckan. Något ”skit” i kroppen. Jag vet inte.

Något var jag tvungen att göra. Det sista jag ville var att åka till Vasastafetten och känna mig kraftlös. Jag provade ett enkelt recept – ställde in all inplanerad träning och vilade. Fem hela dagar vilade jag från träning, bortsett från den korta joggen med kunden. Verkligen vilade. Jag lyfte inte en hantel, sprang inte en meter, cyklade inte till jobbet utan bara vilade. För varje dag som gick kändes det bättre och bättre i benen. På lördagen inför min löpsträcka i stafetten var jag visserligen nervös, och osäker på vad jag kunde prestera, men jag kände mig helt säker på att jag gjort rätt i att vila. Under löpningen blev jag ännu säkrare. Så pigg i benen har jag inte varit på flera månader, det var en fantastisk känsla.

När man tränar mycket blir det en vana att alltid gå omkring och vara lite trött i kroppen eller ha träningsvärk någonstans. Det är inte ovanligt att jag undviker trapporna på jobbet till exempel, eller tar bussen istället för att gå.  Jag orkar inte röra mig mer än jag gör, liksom. Det är naturligt att ha det så, man kan inte alltid vara pigg i kroppen. Däremot är det jätteviktigt att våga lyssna på kroppen när det blir för segt, och att våga vila.

Jag vågade vila i fem dagar och det gav resultat. Det har bara gjort mig ännu säkrare på att jag gör rätt i att lyssna på kroppen i det läget. Vän av ordning eller trogen bloggläsare kanske kommer ihåg alla gånger jag tävlat vidare med frakturer och skador, fortsatt springa på stukade fötter och cykla med trasiga revben, men det är en annan sak. Lyssna på kroppen när det gör uthärdligt ont och jag vill pressa mig igenom en tävling – nej. Lyssna på kroppen när jag behöver vila för att orka – ja. Den gången jag skadar mig på tävling så att jag inte kan fortsätta – då kommer jag att veta det. Så resonerar jag.

IMG_6371

Share


1 kommentar på “Att våga vila”

Till kommentarsfältet »

  1. Skaffa din egen gravatar! (visningsbild)Sigrid skriver:

    Fokuserat fighting face!;-) Visst är det gött att vila, för mig blev det fyra träningsfria dagar före stafetten och det var nog inte fel. :-)

    [Svara]



Lämna kommentar