Beast of Sweden – race report

20150617 kl 06:58 » Multisport, Naturupplevelser, Tävling
Alla Kan Träna

start2

Tävlingsrapport från 24-timmarstävlingen Beast of Sweden, eller ”ryktet om min död är betydligt överdrivet”, eller ”en rekordbajsares reflektioner”…

I fredags startade jag och laget i en av deltävlingarna i Swedish Adventure Racing Series. Det var Lisa på Pepup i Växjö som var arrangör och laget denna gång var Magnus, Henrik, jag och Jonas, som vi lånat in från ett annat Karlstadlag, KMTi Adventure racing. Vi körde ner redan vid torsdag lunch för att ha gott om tid att komma på plats med allt inför tävlingen och hade en riktig prerace-myskväll som i vanlig ordning gick ut på att äta så mycket som möjligt och flytta runt saker ur packningen mellan olika lådor och väskor. ”Tar du långfingrade handskar på cyklingen?”, ”Skulle flytväsken ner  i väskan eller ligga vid TA1″ och ”Är det nån som ar mer silvertejp”. Typ. Sen sov jag så fruktansvärt skönt efter en tuff jobbvecka och redan här fick Jonas några pluspoäng för att vara en extremt tyst och enkel roomie. Gubbar i all ära men dom snarkar och går på toaletten tio gånger per natt. Lite störande.

På morgonen var det kartutlämning och lite fix med grejor och som vanligt gick tiden fort fram till start. Magnus gjorde en typisk Magnus i starten. Han samlade oss några minuter före prologen och invigde oss i planen som var att när startbilen som ledde oss ut ur Växjö för att köra en kort mountainbikeorientering släppte skulle vi falla bak i klungan och göra ett eget vägval. Vi gjorde precis det, klungan drog åt ett håll, vi åt ett annat och vi var med god marginal klart först till första kontrollen, inga andra lag inom synhåll. Sen flöt förstasträckan på utan sällskap av andra lag och gick väldigt bra. Det var snabb stigcykling blandat med lite väg och jag låg på precis så mycket jag kunde och grabbade tag i Jonas snodd när det gick. En volt över styret med en landning jag är rätt stolt över var den enda lilla fadäsen. På väg mot växlingsområdet cyklade Outdoorexperten ifatt och den sista asfaltcyklingen kunde vi ligga bakom dom i en stor Karlstadklunga och bara trampa in till växling. Åtta sekunder upp hade vi i pausen före omstarten och den ”riktiga” tävlingen.

karlstadklunga

cykelol

Lagen blev bussade ut i skogen för en omstart som började med en snabb orientering fram till äventyrsmomentet, zipline. Jaktstarten gick och vi var direkt ifatt Outdoorexperten efter en typisk Magnusorientering igen. Det är verkligen en ynnest att veta att man har en så bra kartläsare, och väldigt bra för humöret. Jag behöver aldrig fundera på att jag kanske får springa en omväg eller tappar tid på andra lag på grund av dålig orientering utan kan snarare alltid känna att vi tjänar tid på orienteringen. ”Ju svårare navigering desto bättre för oss”, säger han och så är det.

The beast skulle visa sig ge mig andra bekymmer än orienteringen och det blev jag varse redan efter en halvtimme. Jag fick magpaj. Då menar jag inte att jag var ”lite bubblig i magen” utan jag menar att min mage totalkraschade. Före ziplinemomentet hade jag redan stannat tre gånger och fler skulle det bli. Utan att ge några alltför grisiga detaljer så kan man väl säga att jag gjorde något slags rekordbajsningssträcka. Henrik sammanfattade det med 20 stopp och ”Du snittade säkert under minuten”, vilket nog var en glädjekalkyl. Efter fem timmar löpning med alla de stoppen och energitömningarna(kan man ens bajsa så här mycket tänkte jag faktiskt) svajade marken varje gång jag reste mig och benen var otroligt svaga. Jag hängde som en trasa i snodden och de andra turades om att dra och försöka få i mig vatten och jag har aldrig varit så glad att se en kanot i hela mitt liv. ”Vad är det som gör att du fortsätter?” frågade min kompis Anna igår när vi var ute och sprang. Svaret vet jag inte. Det jag vet är att det är en otrolig styrka att övervinna sig själv i det läget, att bita ihop och köra vidare, att komma ut på andra sidan. Jag visste ju att det skulle vända nån gång och det gjorde det. Tyvärr hade vi fått släppa några lag framför oss och det var mitt ”fel”, kanske det svåraste att smälta.

växel1

Paddligen blev en fin sträcka på ungefär fem timmar. Magen krampade men kändes bättre. Jag åt så mycket jag bara kunde trots att det gjorde väldigt ont, i ren självbevarelsedrift. Natten kom under paddlingen och vid växling ut på cykel var det mörkt. Vi gjorde otroligt bra växlingar hela tävlingen och växlade om Nordic Adventure racing ut i kanot och Sportson ut på cykelsträckan. Efter ett par timmars cykling blev det dag igen, gryningen var helt magisk och humöret i laget på topp. Magnus gjorde en väldigt bra sträcka och vi stannade ytterst lite under de fem timmarna vi var ute, bara sekunder vid några tillfällen. Min mage krampade men höll sig någorlunda i schack och jag åt för att komma tillbaka i energibalans.

Tillbaka i växlingsområdet var det dags för paddling igen, en tvåtimmars med ett lite längre lyft och nu var det morgon på riktigt. Solen sken och det blev väldigt varmt och skönt innanför flytvästen. Det i kombination med att ha kört hela natten, mattheten efter magkatastrofen, kisandet mot solstrålarna och den något monotona paddelrörelsen kan man väl säga gjorde mig lite småsömnig. Jag vet inte hur många gånger Henrik skrek åt mig och skvätte vatten på mig, men det var alltså oerhört svårt att hålla sig vaken. Vi mötte Outdoorexperten när vi var på väg ut och de var på väg tillbaka och visste vid det här laget att vi inte skulle kunna komma ifatt, men att ingen heller skulle kunna komma ifatt oss, om inget drastiskt hände. Sista sträckan var en timme stadsorientering i Växjö, vi var inte jättepigga men växlade fort och malde på bra. Plötsligt var alla kontroller tagna utom en och vi hade målet inom synhåll. ”Nu snyggar vi till oss lite vid sista kontrollen”, sa Magnus och vi gnuggade bort den värsta leran på varandra. Jonas sköljde oavsiktigt ansiktet och håret med Resorb som han trodde var vatten, vilket faktiskt var den sträckans höjdpunkt. Efter det kunde vi springa in mot målet genom centrala Växjö, på andra plats cirka en timme efter Outdoorexperten. Mycket nöjda.

Vi summerade en bra tävling i Växjö. Prickfri orientering, snabba växlingar, bra humör, inga ”onödiga” stopp(haha), god kommunikation inom laget och inget materialhaveri – en lagmaskin känns vi som när det flyter på. Tävlingen i sig var också väldigt bra, ett välordnat arrangemang och en fantastiskt fin bana. Fem stjärnor till arrangörerna. Jag ser otroligt mycket fram emot Irland och EM i  multisport då vi lånar in Peter igen från Outdoorexperten och blir samma lag som i Sydafrika förra året. Multisport är livet just nu. Så himla kul.

Mål

Share


3 kommentarer på “Beast of Sweden – race report”

Till kommentarsfältet »

  1. Skaffa din egen gravatar! (visningsbild)Linn skriver:

    Ni är grymma, du är grym!

    [Svara]

  2. Skaffa din egen gravatar! (visningsbild)Cindy skriver:

    Starkt jobbat! Du är bara så skön, bjuder på dig själv och har en grym inställning. Tack för den energi du sprider.

    [Svara]

  3. Skaffa din egen gravatar! (visningsbild)Mikaela skriver:

    Jäklar vad grymma ni är! Så himla roligt och inspirerande att få ta del av alla nyanser av med- och motgångar. Blir verkligen inspirerad och motiverad att kämpa mot att kunna delta i något liknande i framtiden. Har du tips om bra nybörjartävling så tas det tacksamt emot!!

    [Svara]



Lämna kommentar