Arkiv för kategori: 'Coachning'



Att känna att jag lever

20141012 kl 12:53 Coachning, Multisport, Skallen

mw-fotograf-1288

Ibland formulerar andra människor precis det man känner. Idag vill jag förklara hur jag känner kring en av de viktigaste sakerna i mitt liv – träningen. Veckan som gick sattes mycket på sin spets för mig, gällande annat än träning. Jag var tvungen att ta avgörande beslut, prestera i skarpt läge och formulera mig med exakthet när jag svarade på frågor jag inte fått på länge. Det gjorde, som så ofta, att mina känslomässiga spjäll var öppna och jag tog in väldigt mycket som hjälpte mig att formulera mig. En olycka kommer aldrig ensam, säger dom. Det gäller även bra tankar.

Två personer hjälpte mig formulera det jag tänker på just nu – meningen med träningen.

De som följer mig vet att jag sedan många år inte ser på TV. Motiveringen till det ska jag inte gå in på nu, däremot ska jag berätta om ett undantag jag gjorde i veckan. Jag hade hört mycket bra om ”Svett och etikett”, en serie om träning på SVT med Kalle Zachari Wahlström som programledare, och kände att lite omvärldsbevakning var på sin plats. Det säger en hel del om mig att partiledardebatten och svett och etikett är mina två undantag på fem år :-)

I avsnitt nummer 6 av Svett och Etikett säger Kalle precis det jag känner om träning:

Jag tränar för att må bra. Lyssna nu, och det här är viktigt: Träning handlar inte om att vara bra. Det handlar inte om att göra si, eller så, annars är man dum. Det handlar inte om att äta på ett visst sätt och det handlar inte om att se ut på ett visst sätt. Träning handlar inte om vad du har på dig, eller vilken frisyr du har. Träna kan nämligen alla göra, men träningen ska vara DIN och ingen annans.

”Jag har något i mig som gör att jag vill utsätta mig själv för jobbiga saker, och det får jag inte i mitt vanliga liv när jag sitter framför datorn och twittrar. Så då går jag ner i en källare istället och lyfter en skivstång jättemånga gånger, för att känna att jag lever.”

Jag kan inte säga det bättre. Själv går jag inte ner i en källare och lyfter en skivstång utan springer över ett berg, släpar cykel genom ett träsk eller drar iväg på något annat jobbigt och härligt. Poängen är att jag känner precis som Kalle. Jag tränar för att må bra, och för att känna att jag lever.

Det här med att känna att man lever blir alldeles särskilt tydligt när man är utsatt för extrem press, och det är just den känslan jag har varit med om att uppleva några gånger i samband med träning och tävling. Adventure Racing är som att utsätta sig för fara utan att verkligen utsätta sig för fara, att göra extrema saker utan att typ gå ut i krig. Det är på riktigt precis när det händer. Jag har stått långt bort från civilisationen, i ett till synes hopplöst läge, och känt mig utsatt, jag har känt desperation och jag har känt naturens krafter ta tag i mig på ett sätt som gjort att jag tvekat på om jag kan klara det. Det mest fantastiska är att jag har gjort det med andra. Jag har stått och tittat en annan människa in i ögonen då vi båda har känt samma känsla, och jag har fått höra orden –  Jag känner att jag lever – från någon som menar det på riktigt. Jag har fått dela det med någon.

”Jaha, du menar som riktigt bra sex”, sa min kompis när jag berättade det här för henne. Ja det menar jag, eller som att föda barn. Båda är bra paralleller. Träning kan få mig att känna att jag lever. Jag antar att det är samma sak som Thomas Stenström vill säga:

Så – tack Thomas och Kalle för en bra vecka!

Share
 

Att gå all in – en utmaning från mig till dig

Idag gjorde vi en all-in, några löparvänner och jag. Min tanke är att du kanske också kan göra en all-in, med några av dina vänner, eller med några nya du bjuder in, som en löpardate. Jag förklarar:

Löpningens all-in utgår ifrån en vanlig hederlig spårcentral någonstans i Sverige, alltså en plats varifrån det utgår ett antal terrängspår och/eller elljusspår – en friluftsgård, strövområde eller liknande, ni vet säkert vad jag menar. En all-in gör man om man springer alla spåren i en följd, med början på det längsta. Exempel: Ditt friluftsområde har fem spår: 7,5 km, 5 km, 3,5 km, 2,5 km och 1 km. Ni springer då alla på rad och får ihop 19,5 km. De som vill hakar på efter något eller några slingor och de som vill hakar av efter hand.

Jag snodde idén från en löpgrupp i Karlstad som, på initiativ av ultralöparen Tobias som jag känner ytligt, har kört all-in två gånger från Skutberget i Karlstad. Spåren är många vid den spårcentralen så jag tror de fick ihop bortåt 35 km, men eftersom det går att haka på eller av blir det ett långpass för alla, bara lite olika långt. Läs gärna Tobias blogg här förresten. Vårt all-in där jag bor blev 10+5+2,5+1,8+1,1+0,4 = 20,8 km.

Nappar du på idén? Skicka ett mail till mig när tid, plats och datum är klart, kanske med länk till facebookinbjudan, så sprider jag via Alla kan träna på Facebook. Jag har läsare över hela landet(enligt Dr Google), kanske finns det någon som vill hänga på dig? Sprid lite löpargjädje nu vetja!

Här är vi, inte så många men desto mer uthålliga. Peter, Frida, Peter, Jenny och Jonas. Och jag.

1527036_10152390678123857_979570638266429567_n

Share
 

Höstträning med Alla kan träna

Hösten är här! Jag älskar höst, kanske den bästa årstiden om ni frågar mig. En daggig morgonrunda i skogen slår det mesta. Jag tänkte tipsa om lite möjligheter att träna med mig under hösten, för dig som vill.

Intervallpassen på KMTI på tisdagar har dragit igång med Jonas som coach, jag kommer att ta över instruktörsrollen igen från och med nästa vecka, den 30/9. Klockan 19 ses vi i repan och alla är välkomna. Du kan gå på passet som KMTI-kund och boka dig via systemet, eller komma som Alla kan träna-kund och köpa terminskort av mig. Upplägget är lugn jogg som uppvärmning, lite tekniksnack, ett intervallpass anpassat för alla nivåer, lite snack igen – kanske med någon styrke- eller rörlighetsövning – och till sist lugn jogg tillbaka. Vi håller oss runt KMTI eller i centrala Karlstad och håller på i totalt 75 minuter där cirka 55 är löpning och cirka 25 av dom 55 riktigt intensivt.

Jag har en långpassgrupp också, ”Alla kan träna – långpass” som finns på facebook och är kostnadsfri. Där kan alla ta initiativet och alla kan vara med. På söndag är det långlöpning med samling 8.50 vid Sisugården i Forshaga, löpstart 09.00 – vi springer sakta och långt. Denna gång blir det ”All-In”, d.v.s. vi springer alla spåren på rad(10+5+2,5+2,8+1,1+0,4) och du hoppar på eller droppar av när du vill. Välkommen på söndag och välkommen att gå med i vår löpargrupp!

Vill du träna med mig som coach jobbar jag med onlinetjänsten Lofsangruppen tillsammans med nio andra coacher. Surfa in på Lofsangruppen och läs mer om vad vi kan erbjuda dig.

Jag har även ett samarbete med Karl på The Running People, vi har sprungit två gånger per vecka under sommaren och kommer att återkomma i någon form tillsammans. Fredagar 07, ”jogg med hotellfrukost” från Scandic City har varit väldigt populärt och kommer med att dyka upp igen.

Förutom det kommer jag att finnas och dyka upp i lite olika sammanhang, löpgrupper, events och annat under hösten. Jag skriver på bloggen när det är öppna träningar så att ni som vill kan hänga på. Det kommer även att finnas möjlighet till löptekniksanalys och löpkonsultation på KMTI och, hoppas jag, i Stockholm vid något tillfälle. Kontakta mig gärna om du undrar något, jag finns på ida@allakantrana.se

Xtra 140325 Ida 3

Share
 

Från stavar till kettlebells – om variation i träningen

20140923 kl 17:34 Coachning, Kroppen, Skallen

Jag har skrivit på ämnet förut, bland annat i det här inlägget om att få kroppen att hålla och i det här inlägget som var ett av mina tidigaste inlägg i bloggosfären. Den enskilt viktigaste framgångsfaktorn för att kroppen ska orka och att du ska kunna utvecklas och bibehålla färdigheter på sikt är variation. Jag ser det så här:

Först och främst gäller det att vara skadefri. Det är bara att lura sig själv om man tror att det är vettigt med ett seriöst träningsupplägg som inte syftar till att läka de skador man har som prio ett. Ofta debuterar skador för en motionär efter en liten tid med ökad träningsdos, till exempel inför ett klassikerlopp eller någon annan tävling, och då gäller det att kunna hantera det. Mitt råd är att ta hjälp, och att lägga upp en plan som syftar till att i första hand bli skadefri och smärtfri. Konditionen kan ofta underhållas en period med idérikedom och träningsvilja. Lägg fokus under en rehabperiod på att hitta saker du kan göra, istället för att gräva ner dig över det du inte kan göra. Det finns inget bra i att fortsätta träna som vanligt i en nedåtgående spiral, oavsett skada eller smärttillstånd.

Är du skadefri och vill öka din träningsmängd eller intensitet är det alltid bra att tänka förebyggande. Har du ett knä som brukar krångla eller en höft som alltid säger emot efter mycket löpning t.ex. så gå till botten med problemet om du kan, och få hjälp att rehabilitera instabilitet och svagheter var det än sitter i kroppen. Det är alltid en hälsovinst, oavsett träningsmängd eller träningsmål.

Sen, som sagt, är den enskilt viktigaste framgångsfaktorn variation. Variation mellan träningsformer, variation i intensitet, längd, mängd, underlag, vikter, motstånd, you name it. Det är väldigt få som klarar att nöta många asfaltmil vecka ut och vecka in utan att få ont, och det är sällan det bästa sättet att utvecklas, det där med att nöta. Håller du på med en konditionsidrott är det självklart en del i träningen att köra långpass och samla mil eller kilometer, men det ska göras med förnuft. Det är inte roligt, men tyvärr inte ovanligt med överansträngningar och det är ofta förutsägbart när man får för mycket av det goda. Crawl – nacken, rullskidor – armbågen, löpning – knän, hälar, benhinnor o.s.v. Det är lätt att tro att man är odödlig när man får ett bra flow i träningen och det finns ett roligt lopp runt hörnet.

Det roliga i träningen för mig är just att variera. Jag växlar över året, under veckan och inom själva disciplinen. På sommaren simmar jag gärna i sjön och tar cykeln till jobbet och på vintern åker jag mycket skidor. Springer gör jag året om men jag varierar även där. Jag varierar underlaget, skorna, hastigheten, längden o.s.v. Jag tränar i princip alla dagar på året, i någon form. Det tillför väldigt mycket till träningen och livet att kunna hålla igång och variera sig året runt.

Igår sprang jag i skogen och idag nötte jag lite asfalt, imorgon blir det cykel och så är det dags att vädra rullskidorna. Det kostar att ligga på topp ;-) En kärlek jag har fått på senare år är kettlebells. Roliga saker som kräver fokus. (Ja, jag blir lite rädd för mig själv när jag ser ut så där)

IMG_5327

Share
 

7 vanliga missuppfattningar kring löpning.

20140828 kl 18:55 Coachning, Löpning, Okategoriserade

1. ”Bara jag blir lite mer tränad kommer de här intervallerna kännas lättare”

Intervallerna kommer aldrig kännas lättare, däremot kommer du att bli snabbare. Det är lika jobbigt för alla”

2. ”Under backintervallen: nu måste jag sakta ner lite så inte pulsen sticker iväg”

Är du fullt frisk kan du låta pulsen sticka hur långt som helst. Det är självreglerande det där.

3. ”Jag kan inte träna med henom, jag är alldeles för långsam”

Löpning funkar jättebra med sällskap även om man är på olika nivåer. Långpass ska gå långsamt även för snabba löpare. Du gör hen en tjänst genom att hålla nere tempot.

4. ”Jag kan inte springa i terrängen, jag har bara vanliga joggingskor”

”Vanliga” joggingskor funkar utmärkt i skogen. No problems.

5. ”Jag måste gå lite”

Du måste inte gå. Är du riktigt trött så prova att trippa riktigt långsamt med små små steg tills pulsen har sjunkit lite. 

6. ”Alla kan faktiskt inte springa. Jag är nog en sån där som inte kan lära mig springa”

Jo, alla kan lära sig springa. Det är bara en ursäkt, det där.

7. ”Jag måste ha en boll om jag ska kunna springa”

Eh, nej. Du måste inte ha en boll.

springa

Share
 

Trovärdighet i löpcoachning

20140813 kl 22:37 Coachning, Lofsangruppen, Löpning

”Hur mycket krävs för milen under 40″ flimrade förbi i flödet på mina sociala media. Naturligtvis gick jag in och läste Malin Ewerlöfs frågespalt på Svenska Dagbladet, där frågan dykt upp, för att läsa svaret. Jag är ledsen Malin, men du gör mig besviken. Jag tar det från början.

Att vara en trovärdig löparcoach när man som jag jobbar med helt vanliga människor på motionsnivå kräver mycket kunskap om just vanliga människor. Att hjälpa folk ta steget från soffan till löpspåret har väldigt lite att göra med kunskap om maximal syreupptagningsförmåga och formtoppning inför tävling och väldigt mycket att göra med hur människor fungerar och lever i vardagen. Många gånger handlar det om att hjälpa människor få ihop träningen med livet, att kunna se vart någon står och ge den enkla verktyg att påbörja en förändring. Även för skiktet elitmotionärer är det viktigt med en verklighetsförankring och en kunskap om vad som är rimliga förbättringar och realistiska mål. 99,9% av de som står på startlinjen i ett motionslopp har ett vanligt heltidsjobb, vanliga ungar och fem semesterveckor. De allra, allra flesta har, även med de där 10.000 timmarnas träning som det sägs att man behöver för att bli bra på något, inte förutsättningar att bli elitlöpare.

Nätet svämmar över av träningsprogram mot allt från fem kilometer till marathon och den ena löpcoachen mer namnkunnig än den andra uttalar sig i frågespalter om hur motionärerna ska göra för att slå sina rekord eller kanske bara komma ur soffan ut i spåret. Löpcoacher som själva har varit elitaktiva och i många fall även tränat elitlöpare och juniorer på elitnivå går efter karriärens slut över till att jobba med den stora massan – motionärerna. Det som så ofta saknas, dessvärre, är en förankring i verkligheten som de flesta motionärer lever i, en trovärdighet i det coachen säger sett från en helt vanlig människas perspektiv.

Av 17.000 startande på Tjejmilen förra året var det 18 löpare som gjorde en tid under 40 minuter. En tid under 45 minuter räckte till topp 150, alltså 0,9% av löparna. Det är alltså mindre än en på hundra som slår dig på Tjejmilen om du presterar en tid under 45 minuter.

De flesta tjejer som är normalviktiga och löptränar varierat och målinriktat mot en bättre miltid kan komma under 50 minuter. Med talang och ännu mer träning är det rimligt för en satsande elitmotionär(vi pratar tjejer) att komma ner under 45 minuter på milen. Att komma under 40 minuter på milen däremot är en HELT annan femma. Vi snackar en promille av alla startande tjejer i Tjejmilen, och alltså en tiondel av de som klarar att komma under 45 minuter. Ett sådant mål är det inte realistiskt att coacha en vanlig tjej mot. Punkt.

Malin Ewerlöf svarar på frågor om löpning i Marathonpetras blogg på Svenska Dagbladet. Läs Malins frågespalt här. Hon tycker det är helt rimligt att uppmuntra en helt vanlig tjej hon aldrig träffat att sätta 40 minuter som måltid på milen, vilket naturligtvis är helt vansinnigt och utan verklighetsförankring. Att den här tjejen skulle vara en av de 18 nästa gång. En av de 18 blixtsnabba längst, längst fram. Där flertalet är just elitlöpare och, vågar jag lova, INGEN tränar de fyra pass i veckan som Malin rekommenderar. Det är inte trovärdigt och ger tjejen i brevet och alla tjejer som läser svaret en totalt felaktig bild av vad som är rimligt att prestera som löpare. Det nedvärderar också de här 18 löparnas arbete för att komma dit de är.

Ta experternas råd med en nypa salt nästa gång. Minuten mellan 60 och 59 minuter är 1000 gånger lättare att kapa än den mellan 50 och 49, och kanske en triljon gånger lättare än den mellan 40 och 39. Kom ihåg det, och kom ihåg att inte bli besviken över att inte kunna prestera helt orimliga tider som någon annan har satt upp. Kom också ihåg att de flesta program, frågespalter och expertutlåtanden är baserade på män och mäns prestation. Se till att sätta realistiska mål utifrån just dig, och just de löparskor du står i. Det är inte så troligt att du är en av de här:

Tjejm-slide-H

Share