Arkiv för kategori: 'Kroppen'



Årets julklapp, är den nåt att ha?

20141031 kl 10:11 Kroppen, prylar

Hälsoarmbandet har inte blivit utsedd till årets julklapp än, men det kommer. Jag har en glaskula, nämligen.

Nej, ett hälsoarmband är inte det första du behöver för att göra en livsstilsförändring. Det behövs inte alls. Det som behövs är vilja. Däremot är armbandet en gadget som faktiskt är väldigt smart och som jag kan rekommendera den som är intresserad av prylar och gärna vill registrera data som motivator.

Ett hälsoarmband registrerar sömnmönster och räknar steg, du kan mata in kost, aktiviteter och annat i tillhörande app och får presenterat på ett överskådligt sätt hur mycket du rör dig och förbrukar. Mitt heter Jawbone up24. men det finns många andra att välja mellan, så sent som igår lanserade Microsoft sin variant.

Mitt up-armband är smart på det sättet att det känner av min djupsömn, och kan väcka mig när jag sover lite lättare(inom en angiven tidsperiod), det registrerar hur mycket jag sover, hur stor del som är djupsömn, om jag vaknar på natten och hur lång tid det tar att somna. För mig är det ett sätt att få ordning på ett av mina löften till mig själv – att sova 7 timmar per natt. Det senaste året har jag snittat på betydligt mindre och det mår jag inte bra av.

För dig som vill kostregistrera, räkna steg och trixa med lite andra funktioner kopplade till rörelse(du kan t.ex. få påminnelser under dagen när du blir för inaktiv eller väckning om du tar en powernap) är armbandet riktigt bra. Appen är vädigt användarvänlig och armbandet har lång batteritid. En bra årets julklapp, om du frågar mig.

IMG_5798

IMG_5796

IMG_5794

Share
 

Husky Podcast feat. Alla kan träna

Förra veckan blev jag intervjuad av Magnus Ormestad som producerar podcasten Husky. Idag finns podcasten klar att lyssna på, så himla kul, fruktansvärt, svettningsframkallande, nervöst och fantastiskt! En timme och sexton minuter pratar vi – om allt! Så här skriver Magnus på podcasten Huskys hemsida om avsnittet med mig:

”Lång intervju med den roliga och inspirerande Ida Svensson som även är känd från sitt alter Ego “Alla kan träna!”. Ida är även en del av Lofsangruppen så vi pratar en del om träningstrender och tankar kring det.

Vi körde ett långpass framför mikrofonerna där vi pratar om hennes uppväxt bland hästar och träd, om att ha för mycket idéer i huvudet och om att känna hur kroppen blir ett hinder för att kunna läsa saga för sina barn. Om världens bästa knut för skor, om att börja med att kämpa sig runt om en löpslinga på tre kilometer och sluta med Adventure Race i Afrika som en del av Cinnober Adventure Team.

Vi bjuder på grymma tips för träningsentreprenörer och revolutionerar även hela träningsbranschen med att introducera träning med matkassar.”

Du kan lyssna på podcasten i Podcastappen i din telefon, eller ännu hellre genom appen Acast, som ger ännu fler dimensioner till din podcastupplevelse. Ladda ner den gratis och testa!

foto-2014-10-28-15-01-30

 

Du som redan har lyssnat, här kommer lite länkar till inlägg jag refererar till i intervjun:

Framtidsspaning 2014

Taserudsknuten

Grisar ska inte ha roligt

Share
 

Vikten av mängdträning

20141003 kl 11:17 Kroppen

Idag struntar jag i ”fredagsfys före fredagsmys”(börjar det inte bli lite tjatigt?) och rekommenderar istället att ni unnar er att läsa en vetenskaplig artikel som avrundning på veckan. Länk till hela artikeln hittar ni här.

Idrottsfysiologerna Mikael Mattsson, Filip Larsen och H-C Holmberg har studerat forskning kring nyttan av distansträning(mängdträning, att träna länge och lågintensivt) och kopplingen mellan distansträning och prestation inom klassiska konditionsidrotter. I en artikel i tidsskriften Svensk idrottsforskning(3/2014) redovisas ett antal slutsatser. Bland annat visar författarna på ett rent linjärt samband mellan träningsmängd och prestation på maratonlöpning(ju fler kilometer per vecka, desto bättre tid helt enkelt) och att ju högre del av den totala träningsmängden(elitnivå, konditionsidrott, samma totala mängd) som är lågintensiv träning, desto bättre blir de absoluta resultaten.

Det man ska komma ihåg är att 1) forskningen är gjord på elitidrottare, 2) jag förmodar att större delen av forskningen är gjord på män(vilket är regel inom den här typen av forskning vilket inte redovisas i texten där man faktiskt nämner en kvinnlig idrottare vid ett tillfälle), 3)med lugn distansträning avses en puls under 75% av maxpuls och en förutsättning för att kunna träna lågintensivt på det sätt som avses är att man faktiskt kan t.ex. springa och hålla sig under 75% vilket inte är någon självklarhet(simning ett bra exempel).

När jag läser artikeln är det en sak som jag tycker är extra intressant, ur ett motionärsperspektiv, nämligen att forskning påvisat att arbetseffektiviteten och resultaten kan förbättras genom mängdträning utan att syreupptagningsförmågan ökar. Att som motionär lägga träningstid i syfte att förbättra resultaten genom en bättre arbetsekonomi och arbetseffektivitet, istället för att kämpa med syreupptagningsförmågan, gissar jag skulle göra väldigt stor skillnad. Tidseffektiviteten är ju den faktorn som är allra viktigast för de flesta av oss ”vanliga” människor och i det här fallet är det resultat kopplade till tid som är intressant. Jag räknar alltid pass över 80 minuter som distanspass för mina klienter, även om det är intervallpass som tar lång tid totalt sett. Det går helt i linje med resonemanget i artikeln, men har dåligt med stöd för vanliga motionärer eftersom forskningen hänvisar till elitidrottare.

Av jultomten önskar jag mig forskning som visar att vanliga motionärer inte bara sparar tid på att springa/cykla rakt ut genom dörren, till fotbollsmatchen, hem från jobbet etc. utan även får bättre resultat inom konditionsidrott(låt oss säga klassikergrenarna för att göra det simpelt och intressant) genom att utnyttja tiden till mängdträning istället för transport till och från gymmet/gruppträningen/elljusspåret. En simbassäng är svårt att ha hemma men som en kombination av de fyra idrotterna.

Happy Friday!

Foto: mjonssonfoto.se

10641303_870774092940987_7054642892204734536_n

Share
 

En fartfylld vecka och fråga till läsarna

20140930 kl 11:04 Kläder, Kroppen, Löpning, prylar

Det blir en på många sätt fartfylld vecka. Jag började med rena rama tävlingsfarten på måndagsrundan igår. Jenny och jag sprang våra vanliga 11 km och det gick så lätt, så lätt. Ibland tvivlar man på sin kapacitet och ibland överraskas man. Livet som löpare, jag tror många känner igen sig. Det var i alla fall en befrielse att känna sig pigg och lätt i steget, särskilt efter en helg med många träningstimmar.

Ikväll är det dags för ”Alla kan springa” på KMTI. Jag kommer att köra samma upplägg som förra hösten, med ett intervallpass som anpassas så att alla kan vara med efter egen nivå. Vi håller på i 75 minuter totalt, men springer inte hela tiden. Det blir en gemensam uppvärmning, lite tekniksnack, ett effektivt intervallblock i mitten på cirka 25 minuter och så gemensam jogg efteråt. Alla är välkomna!

Resten av veckan är utstakad med ett sista träningspass inför helgens tävling på onsdag och sedan två dagar med mycket jobb och mycket vila för benen. På lördag kör vi säsongsavslutning i RAID Uppsala med vårt lag, Cinnober Adventure Team. Det ser jag jättemycket fram emot.

Jag skulle vilja passa på att fråga er Alla kan träna-läsare några saker också. Om ni behövde guidning inför ett cykelköp, vad skulle ni vilja veta då? Vilka frågor tycker ni att det vore intressant om jag tog tag i och svarade på? Likaså skor, vilka frågor skulle vara bra att få ett resonemang kring? Finns det andra prylar, lopp, pass eller företeelser ni gärna skulle se att jag tänkte till kring och i så fall vad? Nu frågar jag utifrån ett ganska ”enkelt” perspektiv, jag har inte tänkt göra en doktorsavhandling. Lagom nördigt i bästa Alla kan träna-stil, ni fattar.

Kanske någon matfråga?

mw-fotograf-2352

Share
 

Från stavar till kettlebells – om variation i träningen

20140923 kl 17:34 Coachning, Kroppen, Skallen

Jag har skrivit på ämnet förut, bland annat i det här inlägget om att få kroppen att hålla och i det här inlägget som var ett av mina tidigaste inlägg i bloggosfären. Den enskilt viktigaste framgångsfaktorn för att kroppen ska orka och att du ska kunna utvecklas och bibehålla färdigheter på sikt är variation. Jag ser det så här:

Först och främst gäller det att vara skadefri. Det är bara att lura sig själv om man tror att det är vettigt med ett seriöst träningsupplägg som inte syftar till att läka de skador man har som prio ett. Ofta debuterar skador för en motionär efter en liten tid med ökad träningsdos, till exempel inför ett klassikerlopp eller någon annan tävling, och då gäller det att kunna hantera det. Mitt råd är att ta hjälp, och att lägga upp en plan som syftar till att i första hand bli skadefri och smärtfri. Konditionen kan ofta underhållas en period med idérikedom och träningsvilja. Lägg fokus under en rehabperiod på att hitta saker du kan göra, istället för att gräva ner dig över det du inte kan göra. Det finns inget bra i att fortsätta träna som vanligt i en nedåtgående spiral, oavsett skada eller smärttillstånd.

Är du skadefri och vill öka din träningsmängd eller intensitet är det alltid bra att tänka förebyggande. Har du ett knä som brukar krångla eller en höft som alltid säger emot efter mycket löpning t.ex. så gå till botten med problemet om du kan, och få hjälp att rehabilitera instabilitet och svagheter var det än sitter i kroppen. Det är alltid en hälsovinst, oavsett träningsmängd eller träningsmål.

Sen, som sagt, är den enskilt viktigaste framgångsfaktorn variation. Variation mellan träningsformer, variation i intensitet, längd, mängd, underlag, vikter, motstånd, you name it. Det är väldigt få som klarar att nöta många asfaltmil vecka ut och vecka in utan att få ont, och det är sällan det bästa sättet att utvecklas, det där med att nöta. Håller du på med en konditionsidrott är det självklart en del i träningen att köra långpass och samla mil eller kilometer, men det ska göras med förnuft. Det är inte roligt, men tyvärr inte ovanligt med överansträngningar och det är ofta förutsägbart när man får för mycket av det goda. Crawl – nacken, rullskidor – armbågen, löpning – knän, hälar, benhinnor o.s.v. Det är lätt att tro att man är odödlig när man får ett bra flow i träningen och det finns ett roligt lopp runt hörnet.

Det roliga i träningen för mig är just att variera. Jag växlar över året, under veckan och inom själva disciplinen. På sommaren simmar jag gärna i sjön och tar cykeln till jobbet och på vintern åker jag mycket skidor. Springer gör jag året om men jag varierar även där. Jag varierar underlaget, skorna, hastigheten, längden o.s.v. Jag tränar i princip alla dagar på året, i någon form. Det tillför väldigt mycket till träningen och livet att kunna hålla igång och variera sig året runt.

Igår sprang jag i skogen och idag nötte jag lite asfalt, imorgon blir det cykel och så är det dags att vädra rullskidorna. Det kostar att ligga på topp ;-) En kärlek jag har fått på senare år är kettlebells. Roliga saker som kräver fokus. (Ja, jag blir lite rädd för mig själv när jag ser ut så där)

IMG_5327

Share
 

Uppladdningslunch och om dödsbädden

20140826 kl 15:58 Kost, Kroppen, Skallen

Idag lunchade jag med en massa multisportare från klubben. Det är SM på lång distans(24-timmars) helgen som kommer och någon drog ihop en uppladdningslunch. Det blev lite snack om packning och logistik, väder och vind(bokstavligt talat), mat, kläder och såklart strategier. Det och en och annan rövarhistoria. Jag känner mig väldigt laddad nu inför tävlingen, en känsla som faktiskt inte har funnits i mig förrän de senaste dagarna. Det ska bli kul att tävla med Marcus, Henrik och Kalle och det ska bli kul att köra en 24-timmarstävling vilket jag inte har gjort sedan förra sommaren i Ljungdalen. Det är liksom både fullt ös och misär på en och samma gång, i en underbar kombination.

Mat ja. Idag åt jag lax, potatis, sås och en massa röror och sallader. Inga konstigheter. Ärligt talat vill jag ge er en uppmaning att inte göra det så konstigt. Ni som vill äta nyttigt och träna bra, ni VET ju hur man gör. Ät allt men inte alltid. Ingenting är så nyttigt att man alltid kan äta det och ingenting är så onyttigt att man aldrig kan äta det. Förbruka mer än du gör över med om du vill gå ner i vikt. Ni kan ju. Det är ingen raketforskning. Om jag uttrycker det så här då:

Saker du inte kommer att säga på din dödsbädd:

  • Jag är så glad över att jag har ätit så mycket aminosyror.
  • Tänk, ett helt liv har gått och jag har tänkt på mat precis hela tiden.
  • Det här med att testa olika dieter, det känner jag verkligen har gjort ett avtryck till eftervärlden.
  • Jag hade aldrig klarat mig så här länge om jag ätit kolhydrater.
  • Hoppas att kommande generationer lägger lika mycket tid på matfixering som jag har gjort. Det ger så mycket, liksom.

Du är inte perfekt. Jag är inte perfekt. Jag vill inte väga min broccoli innan jag lägger den på tallriken. Jag vill inte gå omkring och vara hungrig. Jag vill inte låta mat uppta all min tankeverksamhet. Jag vill inte alltid jämföra mig med andra. Jag vill betrakta min kropp utifrån vad den klarar av i första hand, hur den känns i andra hand och och hur den ser ut i sista hand.

En sak till – man behöver inte alltid visa upp sig från sig bästa sida, inte ens som bloggare :-)

IMG_6389

 

 

Share