Arkiv för kategori: 'Löpning'



Korta dagar

20141220 kl 21:40 Löpning, Ungarna


Löparselfie med sol i ögonen.
 
 Dagarna är korta nu. Hinner knappt börja innan de är slut. Mitt bästa tips så här års är att sticka ut medan solen är uppe, vi behöver det lilla ljus som går att få. Jag tog mig själv på orden idag och sprang en sväng mitt på dagen, med sällskap av Serial – podden alla pratar om – och shit va spännande är betyget. Måste lyssna vidare snarast.
 
 Barnen och jag har haft en superbra dag idag. Julstök, tomtegröt och glöggbjudning toppat med tacos och julklappsrim. Här en misslyckad glöggbjudningsposering med självaste värdinnan. Min Annika, hon är bra hon.

Share
 

Om dubbskor och Instagram

20141217 kl 22:02 Löpning, Människojobb, prylar, Skor

Så här i isgatetider vill jag dela med mig av mitt allra bästa tips på dubbskor för stadslöpning. Helt osponsrat och oprovocerat(för er som blir misstänksamma) kan jag bara konstatera att det allra bästa greppet som går att få just nu när vi här i mellansverige har gatorna täckta av underkyltregnis levererar mina Salomon Spike Cross. Jag har nämnt det förut men säger det igen – vill man ha en dämpad allroundsko för vinterlöpning(på is och halka) är den Spike Cross som gäller. Sen när snön kommer funkar det mesta.

Idag har jag sprungit mina kilometer i en liten svensk småstad som var sjukt hal. 90 minuter fick jag till, vilket var en riktig höjdare i träningskalendern eftersom veckan är otroligt hektisk och svårplanerad. Full fart mot julen. Är man nyanställd och jobbar med köpcentra märks det, om man säger så.

För att vara mig har jag bloggat lite ofrekvent på sistone. Jag är desto mer aktiv på Instagram, så saknar du mig kan du följa mitt IG-konto @allakantrana

Du kan också använda staketet och skriva #allakanträna som tag på dina egna bilder, då hamnar du i flödet av bilder på bloggen. Nästan 12.000 inlägg finns på taggen, gå in och kika och låt dig inspireras!

IMG_6260 IMG_6261 IMG_6262 IMG_6263

 

Share
 

2014 – vilket år!

Ett sånt fantastiskt, omvälvande, spännande och innehållsrikt år det var, 2014. Ni som läser bloggen vet ju att det här är vad jag ser i min backspegel:

everybody-1024x684

Året började snöfattigt och med ett inställt Wermland Winter Challenge i januari. Faktiskt körde vi långpass på MTB i en snöfri skog förra nyårsafton, men utöver det var en helg i Ramundberget det närmsta jag kom snö på ganska länge. Lovisa och jag åkte på spahelg i januari för att fixa några embryon till hennes nya bok och i februari arrangerade jag, Lovisa och Caroline en ”inspohelg” i Karlstad, då hela 60 tjejer från hela landet kom till KMTI i Karlstad en helg för att träna med oss, lyssna på föreläsningar, umgås och hänga. Vintern bättrade sig och sportlovet blev ändå hyfsat snöigt för mig och barnen med en vecka i Säfsen. Samtidigt pågick förberedelserna för det som skulle bli årets höjdpunkt multisportmässigt, Expedition Africa i maj. Vi körde långpass, fixade med prylar och flyg och planerade resan så gott vi kunde. Bäst förberedd vinner är det ju :-)

image

I april mötte syrran och jag våren i Amsterdam och jag tog en träningsfri vecka. Påsken tillbringade jag i Ängelholm hos Caroline med paddling, löpning och cykel. Jag gick ner i arbetstid på mitt människojobb och la väldigt mycket tid på att jobba med företaget. Jag startade aktiebolag, gjorde föreläsningar och det blev en hel del stockholmsresor, bland annat i samband med att jag och Lovisa gjorde Röhnisch Running School igen. Maj var galen. Jag arrangerade träningsresa tillsammans med KMTI träningsresor och tillbringade en vecka i Kroatien med 30 träningsintresserade och glada människor. Direkt efter det, med en mellanlandning i Venedig bar det av till Dubai där jag mötte multisportlaget och sedan till Durban i Sydafrika. Expedition Africa blev på många sätt mitt livs äventyr och erfarenheterna från det har jag med mig varje dag. Inte bara för att det var en fantastisk, slitsam och dramatisk tävling utan även för alla intryck utanför banan, att få uppleva Sydafrika, träffa folk från hela multisportvärlden och ”semestra” med laget och vår nya spelare, fotograf Martin Westerstrand.

mw-fotograf-9679

Väl hemma från Afrika var kroppen slut. Magen var totalt paj, benen slut och skallen rörig. Till råga på allt hade jag ett par infektioner i kroppen, ett brutet finger och lösa fotsulor som senare torkade och föll av. Det var ingen pigg tjej som flög till New York en vecka senare, men det ordnade upp sig ganska fort och skulle även det komma att bli en av mitt livs resor. Springtime arrangerade resan till tjejmilen i New York, Lovisa och jag var där som coacher och fick 8 fantastiska dygn med löpning, shopping, manhattanupplevelser och den allra bästa mat man kan tänka sig från jordens alla hörn. En resa jag aldrig glömmer. Kalla det bra eller dålig timing men under New York-resan lanserades Lofsangruppen, vår onlinecoachningstjänst, som har blivit en riktig succé. Vi satt uppe på nätterna i våra hotellsängar och försökte få allt att funka där hemma. Nu är vi tio coacher som jobbar strukturerat med hundratals klienter som har mål inom hälsa, viktnedgång, rehab, konditionsidrott och mycket annat.

10499399_569681429824809_7853858243816719835_o

Åre Extreme Challenge i juni blev verkligen just en Challenge. Jag tävlade i duoklass dam med Lovisa och trots en veckas intensiv paddelträning på plats och ett gott självförtroende blev den inledande paddlingen ett riktigt praktfiasko. Jag ramlade i den iskalla Åresjön tolv gånger, blev nedkyld till 33 graders kroppstemperatur, repade mig något och tog det tveksamma beslutet att fortsätta tävlingen med löpning upp till Åreskutans topp och sedan en tuff cykling från Huså till Åre. Efter det tog det lång tid för kroppen att hämta sig.

mms_img-615696380

Sportkullan AR i Dalarna i juli där jag tävlade med Linn och Maria blev en riktig succé och en tävling att minnas. 14 timmar tuff terräng och en seger i den första sportkullan någonsin. AIM Challenge några veckor senare var också en riktigt bra tävling, nu i backspegeln. Då var vi missnöjda med vår insats, Linn och jag, och förvånade över att det räckte till en andraplats bland alla hundratals startande. Mellan tävlingarna hann barnen och jag med en bilsemester i Europa, med Berlin som höjdpunkt. Jag jobbade mycket med firman, reste en hel del och avslutade sommaren med en andraplats i Vasastafetten med tjejlaget och multisporttävlingen Stockholm Extreme Challenge i augusti. Cinnober Adventure Team bestod den gången av Henrik, Marcus, Kalle och jag och tävlingen blev vår mest felfria under året med en sjundeplats som vi var mycket nöjda med. Sjua på SM i fyrmannalag i bra konkurrens slår på ett sätt högre än 2013 års bronsmedaljer i mix på lång distans och dam på kort.

lagbild sthlm extreme

Vi hade inte kört en enda sprinttävling under året så det blev en avslutande kort tävling i oktober, Raiden i Uppsala. Magnus och jag kom trea efter sekundstrid och spurtuppgörelse och framförallt var det en fin avslutning på säsongen då vi faktiskt även lyckades få med oss Cinnobers VD Veronica ut på multisportbanan. Hösten innebar mycket jobb, en period för mycket med en rejäl dipp för mig på alla plan och faktiskt till och med en bloggpaus. Kanske var det inte så konstigt nu när jag ser tillbaka. Jag ryckte i alla fall upp mig och bytte människojobb, rehabade en ond hälsena, bytte bil, fixade en hel del i huset och känner mig tillbaka på banan lagom till jul. Jag hann spela in en podcast mitt i allt, lyssna gärna på den här.

Nästa år blir annorlunda. Lugnare, mindre resande, mer fokus på färre saker och så ska jag känna efter lite mer. Jag är så enormt tacksam för 2014 men 2015 får gärna ha ett lite lägre tempo. Det finns en massa planer såklart, jag har inte tänkt sitta och rulla tummarna, men jag tänkte att det får bli ett eget inlägg om några dagar. Det och trendspaningen inför 2015 måste ju fixas. Tack 2014, jag har njutit av dig och bär med mig många minnen från bra stunder, som de här:

10297621_10152132540073857_9093875439917006833_n

IMG_3360[1]

10501830_10152604203303433_3137972114490401881_n

mw-fotograf-2679

IMG_1346

Karlstad Swimrun

1899913_1453543951541443_1773592637_n

_lovisa

IMG_5819

Share
 

Löparglädje

20141207 kl 17:21 Löpning

Jag trappar upp löpningen just nu, av en massa anledningar. Jag är helt bra från känningar jag hade i ena hälsenan efter sista tävlingen, cykelsäsongen är ”slut”, eller åtminstone på dekis, skidsäsongen har inte börjat och dessutom har jag lite nya mål inför 2015 som gör att jag har löparfokus. Det känns jättekul, och bra. Jag är ju van att köra mycket långpass, men har under åren som gått inte fokuserat på enbart löpningen så särskilt mycket utan valt att träna mycket på annat. Jämför jag med mitt mesta löparår, 2011, då jag sprang 300 mil är jag inte i närheten 2014. Det har blivit fler timmar, men färre löpkilometer.

Nästa år har en massa multisport i planeringen, men också mycket löpning. Det är ju det jag gillar bäst. Springa långt, det är grejen liksom. Jag säger inte att det är grejen för alla, snarare tvärtom. Fler borde tänka efter vad de egentligen vill istället för att se det som ett självändamål att springa så långt som möjligt. Fler borde satsa år på att bygga upp kroppen för att klara riktigt långa distanser istället för att bränna ut sig inför en mara. Springa långt är i alla fall grejen för mig.

Löparveckan har varit kanon. 11 km myslöpning med Jenny på måndagen, 9 km lunchlöpning på onsdagen, 14 km morgonjogg i Stockholm i fredags, 10 km före frukost igår och så 35 kilometer långpass idag. 79 kilometer totalt, det är bra och ska bli ännu bättre. Framförallt är jag glad över att dagens långlöpning gick så bra. Jag kände mig pigg hela vägen och det var inga svårigheter att hålla mina 5.45. Jag ”fick” lyssna på musik sista milen hade jag bestämt, så det var en riktig boost på slutet. Som för hästarna när kusken drar ur bollarna ur öronen på sista varvet. Nu drar det i baksidan låret och skinkan och jag vet precis vad jag behöver göra för att inte få ont när jag väljer att springa mycket. Styrketräning och yoga, det är som balsam för löparkroppar det. Och chips. Trevlig söndagskväll!

10603896_870791562939240_7072226930087924359_o

Share
 

Alla goda ting är tre

20141203 kl 13:28 Coachning, Löpning

Tre gånger i veckan är en bra och rimlig målsättning för de flesta. Tre gånger sätter en vana men blir inte övermäktigt, tre gånger ger tid för återhämtning och tre gånger ger utrymme för variation och utveckling.

Mitt bästa tips för att få till tre gånger i veckan är den enkla morgon-lunch-kvällsregeln. Du tränar en morgon, en lunch och en kväll per vecka. Med lunch menar jag mitt på dagen, vi lever i ett mörkt land och att tanka solljus en timme mår du väldigt bra av. Har du ingen möjlighet att komma ifrån jobbet på lunch så lägg helgens träning i dagsljus mitt på dagen. Att låsa in sig på gymmet eller i spinningsalen under den mörka årstiden är kanske bra för konditionen och styrkan, men tänk på att kroppen behöver ha ljus också.

Alltså: På söndagen planerar du in en dag då du ställer klockan och tränar före frukost, en dag då du frigör tid mitt på dagen och en dag då du kvällstränar. Har du som jag familj och jobb blir det väldigt ”lagom” att vara borta en kväll eller dryga ut en lunch och att gå upp i svinottan en enda morgon känns genomförbart även för morgontrötta. Vips så har du dina tre pass gjorda. Det är tyvärr alltför många som startar veckan med en hög ambition men skjuter upp pass efter pass och slutar på helgen med att försöka träna ikapp och ha dåligt samvete. Det är tio gånger bättre att bestämma sig för tre pass och klara det, än att satsa på fem pass, fixa tre och vara besviken. Känslan är viktig för att du ska må bra och vilja fortsätta.

Idag sprang jag på min lunchtimme, med solen i ansiktet. Det finns ingen bättre terapi.

IMG_6096 (1)

 

Share
 

Pannlampslångpass med skrämselhicka

20141128 kl 10:06 Löpning, Skallen

Igår var det väldigt svårt att öppna dörren. Jag hade tänkt springa direkt efter jobbet, men upptäckte att jag hade missat att ta med en underställströja i väskan, så det blev ändrade planer. Lite sådär lagom halvmosig efter att ha umgåtts med stolsvärmen en stund i bilen och ganska hungrig och trött var det lockande att ställa in. Jag frös när jag tog av mig människokläderna och svidade om till löparkläder. Pannlampa och mobiltelefon fick följa med och ärligt talat så krävdes det en hel del viljekraft att öppna den där dörren just igår. Jag kom i alla fall iväg och med hjälp av lite bra musik jobbade jag mig in i en bra lunk. Planen var et långpass löpning, alltså mer än 90 minuter. Jag hade ingen som helst energi att hitta på en rolig runda, särskilt eftersom jag hade tänkt ut en runda från jobbet och nu sprang hemifrån istället, så jag bara sprang. Jag fick en riktig adrenalinchock också, när det sprang något halvstort bakom mig, tills jag insåg att det var bävern som blev rädd och hoppade i vattnet när han såg mig. Han höll på att jobba med ett träd sådär på kvällskvisten och där kom jag och störde.

Vägren, pannlampans sken, musiken, sega ben, ena foten framför den andra. Efter fem kilometer tröttnade jag på musiken och ringde en kompis. Hon hade som tur var ett intressant problem som jag kunde lyssna på och ta ställning till och vips så hade jag sprungit en mil när vi la på. Efter det vet jag inte vad som hände. Energin kom som ovanifrån, det började duggregna eller snöa, jag vet inte vilket, och plötsligt gick benen av sig själva. Kilometer efter kilometer och väl hemma hade jag sprungit en halvmara. 21 kilometer en vanlig torsdag och samtidigt mitt längsta löppass på många veckor. Så kan det gå när man orkar öppna dörren. Jag firade med ärtsoppa på tub och ostmacka. Och lite jordnötssmör direkt ur burken, livet som löpare är inte så glamouröst.

Happy Friday!

2f6627ed-c519-4a47-b699-5b3d4fc87fad18

Share