Arkiv för kategori: 'Människojobb'



Om dubbskor och Instagram

20141217 kl 22:02 Löpning, Människojobb, prylar, Skor

Så här i isgatetider vill jag dela med mig av mitt allra bästa tips på dubbskor för stadslöpning. Helt osponsrat och oprovocerat(för er som blir misstänksamma) kan jag bara konstatera att det allra bästa greppet som går att få just nu när vi här i mellansverige har gatorna täckta av underkyltregnis levererar mina Salomon Spike Cross. Jag har nämnt det förut men säger det igen – vill man ha en dämpad allroundsko för vinterlöpning(på is och halka) är den Spike Cross som gäller. Sen när snön kommer funkar det mesta.

Idag har jag sprungit mina kilometer i en liten svensk småstad som var sjukt hal. 90 minuter fick jag till, vilket var en riktig höjdare i träningskalendern eftersom veckan är otroligt hektisk och svårplanerad. Full fart mot julen. Är man nyanställd och jobbar med köpcentra märks det, om man säger så.

För att vara mig har jag bloggat lite ofrekvent på sistone. Jag är desto mer aktiv på Instagram, så saknar du mig kan du följa mitt IG-konto @allakantrana

Du kan också använda staketet och skriva #allakanträna som tag på dina egna bilder, då hamnar du i flödet av bilder på bloggen. Nästan 12.000 inlägg finns på taggen, gå in och kika och låt dig inspireras!

IMG_6260 IMG_6261 IMG_6262 IMG_6263

 

Share
 

2014 – vilket år!

Ett sånt fantastiskt, omvälvande, spännande och innehållsrikt år det var, 2014. Ni som läser bloggen vet ju att det här är vad jag ser i min backspegel:

everybody-1024x684

Året började snöfattigt och med ett inställt Wermland Winter Challenge i januari. Faktiskt körde vi långpass på MTB i en snöfri skog förra nyårsafton, men utöver det var en helg i Ramundberget det närmsta jag kom snö på ganska länge. Lovisa och jag åkte på spahelg i januari för att fixa några embryon till hennes nya bok och i februari arrangerade jag, Lovisa och Caroline en ”inspohelg” i Karlstad, då hela 60 tjejer från hela landet kom till KMTI i Karlstad en helg för att träna med oss, lyssna på föreläsningar, umgås och hänga. Vintern bättrade sig och sportlovet blev ändå hyfsat snöigt för mig och barnen med en vecka i Säfsen. Samtidigt pågick förberedelserna för det som skulle bli årets höjdpunkt multisportmässigt, Expedition Africa i maj. Vi körde långpass, fixade med prylar och flyg och planerade resan så gott vi kunde. Bäst förberedd vinner är det ju :-)

image

I april mötte syrran och jag våren i Amsterdam och jag tog en träningsfri vecka. Påsken tillbringade jag i Ängelholm hos Caroline med paddling, löpning och cykel. Jag gick ner i arbetstid på mitt människojobb och la väldigt mycket tid på att jobba med företaget. Jag startade aktiebolag, gjorde föreläsningar och det blev en hel del stockholmsresor, bland annat i samband med att jag och Lovisa gjorde Röhnisch Running School igen. Maj var galen. Jag arrangerade träningsresa tillsammans med KMTI träningsresor och tillbringade en vecka i Kroatien med 30 träningsintresserade och glada människor. Direkt efter det, med en mellanlandning i Venedig bar det av till Dubai där jag mötte multisportlaget och sedan till Durban i Sydafrika. Expedition Africa blev på många sätt mitt livs äventyr och erfarenheterna från det har jag med mig varje dag. Inte bara för att det var en fantastisk, slitsam och dramatisk tävling utan även för alla intryck utanför banan, att få uppleva Sydafrika, träffa folk från hela multisportvärlden och ”semestra” med laget och vår nya spelare, fotograf Martin Westerstrand.

mw-fotograf-9679

Väl hemma från Afrika var kroppen slut. Magen var totalt paj, benen slut och skallen rörig. Till råga på allt hade jag ett par infektioner i kroppen, ett brutet finger och lösa fotsulor som senare torkade och föll av. Det var ingen pigg tjej som flög till New York en vecka senare, men det ordnade upp sig ganska fort och skulle även det komma att bli en av mitt livs resor. Springtime arrangerade resan till tjejmilen i New York, Lovisa och jag var där som coacher och fick 8 fantastiska dygn med löpning, shopping, manhattanupplevelser och den allra bästa mat man kan tänka sig från jordens alla hörn. En resa jag aldrig glömmer. Kalla det bra eller dålig timing men under New York-resan lanserades Lofsangruppen, vår onlinecoachningstjänst, som har blivit en riktig succé. Vi satt uppe på nätterna i våra hotellsängar och försökte få allt att funka där hemma. Nu är vi tio coacher som jobbar strukturerat med hundratals klienter som har mål inom hälsa, viktnedgång, rehab, konditionsidrott och mycket annat.

10499399_569681429824809_7853858243816719835_o

Åre Extreme Challenge i juni blev verkligen just en Challenge. Jag tävlade i duoklass dam med Lovisa och trots en veckas intensiv paddelträning på plats och ett gott självförtroende blev den inledande paddlingen ett riktigt praktfiasko. Jag ramlade i den iskalla Åresjön tolv gånger, blev nedkyld till 33 graders kroppstemperatur, repade mig något och tog det tveksamma beslutet att fortsätta tävlingen med löpning upp till Åreskutans topp och sedan en tuff cykling från Huså till Åre. Efter det tog det lång tid för kroppen att hämta sig.

mms_img-615696380

Sportkullan AR i Dalarna i juli där jag tävlade med Linn och Maria blev en riktig succé och en tävling att minnas. 14 timmar tuff terräng och en seger i den första sportkullan någonsin. AIM Challenge några veckor senare var också en riktigt bra tävling, nu i backspegeln. Då var vi missnöjda med vår insats, Linn och jag, och förvånade över att det räckte till en andraplats bland alla hundratals startande. Mellan tävlingarna hann barnen och jag med en bilsemester i Europa, med Berlin som höjdpunkt. Jag jobbade mycket med firman, reste en hel del och avslutade sommaren med en andraplats i Vasastafetten med tjejlaget och multisporttävlingen Stockholm Extreme Challenge i augusti. Cinnober Adventure Team bestod den gången av Henrik, Marcus, Kalle och jag och tävlingen blev vår mest felfria under året med en sjundeplats som vi var mycket nöjda med. Sjua på SM i fyrmannalag i bra konkurrens slår på ett sätt högre än 2013 års bronsmedaljer i mix på lång distans och dam på kort.

lagbild sthlm extreme

Vi hade inte kört en enda sprinttävling under året så det blev en avslutande kort tävling i oktober, Raiden i Uppsala. Magnus och jag kom trea efter sekundstrid och spurtuppgörelse och framförallt var det en fin avslutning på säsongen då vi faktiskt även lyckades få med oss Cinnobers VD Veronica ut på multisportbanan. Hösten innebar mycket jobb, en period för mycket med en rejäl dipp för mig på alla plan och faktiskt till och med en bloggpaus. Kanske var det inte så konstigt nu när jag ser tillbaka. Jag ryckte i alla fall upp mig och bytte människojobb, rehabade en ond hälsena, bytte bil, fixade en hel del i huset och känner mig tillbaka på banan lagom till jul. Jag hann spela in en podcast mitt i allt, lyssna gärna på den här.

Nästa år blir annorlunda. Lugnare, mindre resande, mer fokus på färre saker och så ska jag känna efter lite mer. Jag är så enormt tacksam för 2014 men 2015 får gärna ha ett lite lägre tempo. Det finns en massa planer såklart, jag har inte tänkt sitta och rulla tummarna, men jag tänkte att det får bli ett eget inlägg om några dagar. Det och trendspaningen inför 2015 måste ju fixas. Tack 2014, jag har njutit av dig och bär med mig många minnen från bra stunder, som de här:

10297621_10152132540073857_9093875439917006833_n

IMG_3360[1]

10501830_10152604203303433_3137972114490401881_n

mw-fotograf-2679

IMG_1346

Karlstad Swimrun

1899913_1453543951541443_1773592637_n

_lovisa

IMG_5819

Share
 

Den stora tröttheten

20141120 kl 21:09 Människojobb, Skallen

Jag ÄR så trött. I ögat liksom. Jag läser i tidningen att vi är trötta nu, lite till mans, på grund av få soltimmar i november och korta dagar. Jag kan verkligen skriva under på det, jag som normalt sett inte alls känner mig påverkad av mörkret. Orkar jag hålla mig vaken till nio är det en bedrift.

Trött eller inte – imorgon är det min sista dag på mitt människojobb. Det nya människojobbet börjar på måndag. Superkul och lite tur, tänker jag, att jag har så mycket bra saker att göra när Sverige är lite tråkigt. Nytt jobb, nya människor, nya system, nya kontaktvägar, nya kollegor, nytt, nytt, nytt. Jag rensar en sista gång bland dokument och bilder på datorn som ska lämnas in så att jag inte har lämnat något av mitt privata. Jag ramlar över några bilder från året som har halkat fel och blir lite nostalgisk.

mw-fotograf-1164

Share
 

Om att välja sig själv

Jag har aldrig varit arbetslös. Inte en enda dag, faktiskt. Jag vet inte ”hur man gör”. På något sätt har det alltid ordnat sig för mig. Eller rättare sagt – jag har ordnat det för mig. För så är det, precis som med viktnedgång, att bli vältränad eller allt annat som inte kommer gratis. Det är bara du som kan göra något åt din egen situation. Du står mitt i dina egna kläder.

Saker som är bra i livet är svåra att få och kräver arbete. Ta barn, som exempel. Det är arbetsamt från det att man blir befruktad och i en rak linje framåt. Följ x-axeln till oändligheten utan att passera fängelset. Väldigt jobbigt är det, att vara mamma. Som belöning är barnen det bästa som finns i livet. Inget är viktigare, inget gör mig mer glad, eller mer ledsen. Saker som är lätta att få är inte alls sådär bra.

Jag har skaffat mig ett nytt ”människojobb”. Ett jobb som passar mig utmärkt, som jag ser fram emot och som jag har gjort mig förtjänt av. En karriär, eller vad man vill kalla det, ramlar inte ner från himlen. Det svåraste är att välja, eftersom att välja innebär att välja bort. Väljer jag något väljer jag automatiskt bort något annat. Olika val har olika höga pris. Det är viktigt att tänka strategiskt tycker jag, hur tråkigt det än kan låta, när det handlar om jobb. Att ”ha ett kall” har många gånger ett högt pris men ett val är ändå ett val.

För min egen del har jag valt mig själv den här gången. Jag har valt att satsa på mig själv och min familj. Att jag mår bra är en grundförutsättning för att hela familjen ska må bra och fungera. Jag gjorde något åt min situation, precis som så många gånger förut. Jag har stöttande och omtänksamma personer runtomkring mig, men den som gjorde det var jag.

”Du låter så blå när du säger så där”, sa min kompis. Ok,det är möjligt. Jag bryr mig inte om ifall det låter blått, rött, grönt eller lila. Du står i dina egna skor. Du själv får ta konsekvenserna av dina val. Det här kanske låter lite hårt, men tar man det ett steg längre är det ren självbevarelsedrift. Människor är medgångssupportrar. Ingen annan kommer att finnas där för dig alltid utom du själv. Lite klyschigt men den viktigaste personen i ditt liv är du.

Share