Arkiv för kategori: 'Naturupplevelser'



Åre Extreme Challenge 2015 race report

IMG_9930

Så var vi i Åre igen. Har det verkligen gått ett helt år? Sist vi var här, Lovisa och jag, hade vi just kommit hem från New York, mina fotsulor var fortfarande borta sedan Sydafrikatävlingen, fingret jag bröt fortfarande ont och inte blev hälsan precis bättre efter min nedkylningsincident i Åresjön, om ni minns. Veckan som sådan var fin dock. Åre är ett underbart ställe på sommaren, Skutan respektingivande och fjälluften en energiinjektion. Eller tvärtom kanske jag ska säga, jag blir alltid så otroligt trött av att vara i fjällen och den här gången var inget undantag.

Förra året körde vi duo och den här gången stafett, min kompis Annika får man nog se som en bra rekrytering till vår stafettlag. Vi laddade på bästa sätt hela veckan med en massa skön träning, god mat och snack kring köksbordet. Snart lanserar Lofsangruppen en ny app och vi har mycket att prata om. Annika och jag ses också alldeles för sällan så vi hade endel ”catching-up” att göra. Själva tävlingen då? Jo, så här:

Lovisa och Hans drog ner till start före oss, medan vi väntade in barnvakten från Årenannys som Sixten och Baxter skulle hänga med under dagen. Vi var nervösa, precis som det ska va. Så fort barnvakten hade kommit skyndade vi oss ner för att se Lovisa i starten. Hon ”missade” starten, tyckte hon själv, eller rättare sagt med så många oerfarna kanotister blir det ingen riktig start med hennes mått mätt eftersom folk mest flyter omkring i närheten av start tills tutan låter. Inte som en riktig kanotstart. Hon kom i alla fall iväg bra och gjorde en stabil paddling, nästan exakt två timmar upp till växling. Jag såg henne lyfta efter halva paddelsträckan och tog sedan bilen och åkte för att vara i god tid till Huså och min växel.

IMG_9933

Framme i Huså satt jag kvar i bilen och somnade jätteskönt. 20 minuters powernap i en varm bil var exakt vad jag behövde. När jag hade vaknat till fixade jag med cykeln och gjorde mig redo. Sen han jag se alla de snabbaste växla, och heja på en hel del folk jag känner. När man står där och väntar går sekunderna långsamt. Jag ville inget annat än komma iväg och till sist kom Annika i en väldig fart nedför slalombacken. Hon gjorde sin löpsträcka under 1.45, vilket är en kanontid, näst snabbast av alla damer totalt om jag inte såg fel. Vi hade en ledning på ungefär 40 minuter så för min del var det mer en fråga om att cykla ikapp herr- och mixlag än att tävla i damklassen. Skönt att ge sig iväg var det i alla fall.

IMG_9935

IMG_9938

Cyklingen var jobbig men fin. Det är en riktigt tuff sträcka som inte alls går så mycket på skrå som man tror, utan i stort sett bara upp och ner. Bitvis är det kilometerlånga slakmotor på grusväg och där det är platt mycket kärr och träsk där det inte funkar att cykla utan man måste släpa cykeln. Som Marcus sa i telefon ”Du är väl inte sämre på att släpa cykel än på att cykla så det går nog bra” och så var det väl lite. Jag sprang förbi sjukt mycket folk i träsken, delvis tack vare att jag inte hade sprungit och paddlat före cyklingen, men också för att det är min starka sida att köra på när det tar emot. Det var stor skillnad att cykla sträckan ”utvilad” om jag jämför med förra året. Som natt och dag faktiskt.

Jag blev omkörd av en person och passerade väldigt många innan jag gick i mål i Åre. Sista biten nedför downhillbanan var som vanligt den värsta, men gick bra. Jag hade en kille precis bakom mig ut från banan och tänkte nog att jag skulle bli passerad på spurt men klarade mig. 5.51 stor uret på i mål och det är vi väldigt nöjda med. Min tid blev precis under två timmar, vilket är helt ok. Skönt med ännu fler backar i benen inför Irland om en månad.

IMG_9940

IMG_9937

Share
 

Beast of Sweden – race report

20150617 kl 06:58 Multisport, Naturupplevelser, Tävling

start2

Tävlingsrapport från 24-timmarstävlingen Beast of Sweden, eller ”ryktet om min död är betydligt överdrivet”, eller ”en rekordbajsares reflektioner”…

I fredags startade jag och laget i en av deltävlingarna i Swedish Adventure Racing Series. Det var Lisa på Pepup i Växjö som var arrangör och laget denna gång var Magnus, Henrik, jag och Jonas, som vi lånat in från ett annat Karlstadlag, KMTi Adventure racing. Vi körde ner redan vid torsdag lunch för att ha gott om tid att komma på plats med allt inför tävlingen och hade en riktig prerace-myskväll som i vanlig ordning gick ut på att äta så mycket som möjligt och flytta runt saker ur packningen mellan olika lådor och väskor. ”Tar du långfingrade handskar på cyklingen?”, ”Skulle flytväsken ner  i väskan eller ligga vid TA1″ och ”Är det nån som ar mer silvertejp”. Typ. Sen sov jag så fruktansvärt skönt efter en tuff jobbvecka och redan här fick Jonas några pluspoäng för att vara en extremt tyst och enkel roomie. Gubbar i all ära men dom snarkar och går på toaletten tio gånger per natt. Lite störande.

På morgonen var det kartutlämning och lite fix med grejor och som vanligt gick tiden fort fram till start. Magnus gjorde en typisk Magnus i starten. Han samlade oss några minuter före prologen och invigde oss i planen som var att när startbilen som ledde oss ut ur Växjö för att köra en kort mountainbikeorientering släppte skulle vi falla bak i klungan och göra ett eget vägval. Vi gjorde precis det, klungan drog åt ett håll, vi åt ett annat och vi var med god marginal klart först till första kontrollen, inga andra lag inom synhåll. Sen flöt förstasträckan på utan sällskap av andra lag och gick väldigt bra. Det var snabb stigcykling blandat med lite väg och jag låg på precis så mycket jag kunde och grabbade tag i Jonas snodd när det gick. En volt över styret med en landning jag är rätt stolt över var den enda lilla fadäsen. På väg mot växlingsområdet cyklade Outdoorexperten ifatt och den sista asfaltcyklingen kunde vi ligga bakom dom i en stor Karlstadklunga och bara trampa in till växling. Åtta sekunder upp hade vi i pausen före omstarten och den ”riktiga” tävlingen.

karlstadklunga

cykelol

Lagen blev bussade ut i skogen för en omstart som började med en snabb orientering fram till äventyrsmomentet, zipline. Jaktstarten gick och vi var direkt ifatt Outdoorexperten efter en typisk Magnusorientering igen. Det är verkligen en ynnest att veta att man har en så bra kartläsare, och väldigt bra för humöret. Jag behöver aldrig fundera på att jag kanske får springa en omväg eller tappar tid på andra lag på grund av dålig orientering utan kan snarare alltid känna att vi tjänar tid på orienteringen. ”Ju svårare navigering desto bättre för oss”, säger han och så är det.

The beast skulle visa sig ge mig andra bekymmer än orienteringen och det blev jag varse redan efter en halvtimme. Jag fick magpaj. Då menar jag inte att jag var ”lite bubblig i magen” utan jag menar att min mage totalkraschade. Före ziplinemomentet hade jag redan stannat tre gånger och fler skulle det bli. Utan att ge några alltför grisiga detaljer så kan man väl säga att jag gjorde något slags rekordbajsningssträcka. Henrik sammanfattade det med 20 stopp och ”Du snittade säkert under minuten”, vilket nog var en glädjekalkyl. Efter fem timmar löpning med alla de stoppen och energitömningarna(kan man ens bajsa så här mycket tänkte jag faktiskt) svajade marken varje gång jag reste mig och benen var otroligt svaga. Jag hängde som en trasa i snodden och de andra turades om att dra och försöka få i mig vatten och jag har aldrig varit så glad att se en kanot i hela mitt liv. ”Vad är det som gör att du fortsätter?” frågade min kompis Anna igår när vi var ute och sprang. Svaret vet jag inte. Det jag vet är att det är en otrolig styrka att övervinna sig själv i det läget, att bita ihop och köra vidare, att komma ut på andra sidan. Jag visste ju att det skulle vända nån gång och det gjorde det. Tyvärr hade vi fått släppa några lag framför oss och det var mitt ”fel”, kanske det svåraste att smälta.

växel1

Paddligen blev en fin sträcka på ungefär fem timmar. Magen krampade men kändes bättre. Jag åt så mycket jag bara kunde trots att det gjorde väldigt ont, i ren självbevarelsedrift. Natten kom under paddlingen och vid växling ut på cykel var det mörkt. Vi gjorde otroligt bra växlingar hela tävlingen och växlade om Nordic Adventure racing ut i kanot och Sportson ut på cykelsträckan. Efter ett par timmars cykling blev det dag igen, gryningen var helt magisk och humöret i laget på topp. Magnus gjorde en väldigt bra sträcka och vi stannade ytterst lite under de fem timmarna vi var ute, bara sekunder vid några tillfällen. Min mage krampade men höll sig någorlunda i schack och jag åt för att komma tillbaka i energibalans.

Tillbaka i växlingsområdet var det dags för paddling igen, en tvåtimmars med ett lite längre lyft och nu var det morgon på riktigt. Solen sken och det blev väldigt varmt och skönt innanför flytvästen. Det i kombination med att ha kört hela natten, mattheten efter magkatastrofen, kisandet mot solstrålarna och den något monotona paddelrörelsen kan man väl säga gjorde mig lite småsömnig. Jag vet inte hur många gånger Henrik skrek åt mig och skvätte vatten på mig, men det var alltså oerhört svårt att hålla sig vaken. Vi mötte Outdoorexperten när vi var på väg ut och de var på väg tillbaka och visste vid det här laget att vi inte skulle kunna komma ifatt, men att ingen heller skulle kunna komma ifatt oss, om inget drastiskt hände. Sista sträckan var en timme stadsorientering i Växjö, vi var inte jättepigga men växlade fort och malde på bra. Plötsligt var alla kontroller tagna utom en och vi hade målet inom synhåll. ”Nu snyggar vi till oss lite vid sista kontrollen”, sa Magnus och vi gnuggade bort den värsta leran på varandra. Jonas sköljde oavsiktigt ansiktet och håret med Resorb som han trodde var vatten, vilket faktiskt var den sträckans höjdpunkt. Efter det kunde vi springa in mot målet genom centrala Växjö, på andra plats cirka en timme efter Outdoorexperten. Mycket nöjda.

Vi summerade en bra tävling i Växjö. Prickfri orientering, snabba växlingar, bra humör, inga ”onödiga” stopp(haha), god kommunikation inom laget och inget materialhaveri – en lagmaskin känns vi som när det flyter på. Tävlingen i sig var också väldigt bra, ett välordnat arrangemang och en fantastiskt fin bana. Fem stjärnor till arrangörerna. Jag ser otroligt mycket fram emot Irland och EM i  multisport då vi lånar in Peter igen från Outdoorexperten och blir samma lag som i Sydafrika förra året. Multisport är livet just nu. Så himla kul.

Mål

Share
 

Fredagsfeeling och längt på sommaren

740

Idag kommer Clara hit och hälsar på över helgen. Clara är en sån där ny vänskap som har klivit rakt in i mitt hjärta. Det är fantastiskt det här med vänner, de dyker upp lite överallt genom livet och finns för en. Antalet vänner är inte vare sig statiskt eller finit utan fluktuerar. Sedan jag började med idrooten och framförallt med bloggandet och företaget har jag fått många nya riktigt goda vänner, vilket jag är otroligt glad för. De berikar mitt liv.

Clara är en stark tjej, inombords och kroppsligt. Hon driver företaget Styrkebyrån och bloggen Erdoderdo. Clara är specialist inom media och kommunikation och utbildad styrkecoach, vi jobbar tillsammans i Lofsangruppen som coachkollegor. I helgen blir det mys och träning, och häng med barnen. Killarna ska gå på skidskola lördag och söndag och Clara och jag ska gymma. Hon har tagit bort två skruvar i benet nyss så löpning kommer inte på fråga och ärligt talat så missar jag inte chansen att styrketräna med Clara ändå. Har man ett proffs här så har man.

Idag blev jag väldigt sommarsjuk när jag av en händelse ramlade på Team Outdoorexpertens film från ett av träningspassen inför Stockholm Extreme i somras. Jag längtar efter paddling, snöfri cykling och faktiskt swimrun, som trendigt nog verkar bli mer populärt inom multisporten. Det är något väldigt speciellt med känslan av att kunna ta sig överallt. Ni som behöver lite känsla av värme – kolla in det här:

Multisportträning inför Stockholm Extreme from Karlstad Multisport on Vimeo.

Share
 

Springturism

20150104 kl 19:18 Löpning, Naturupplevelser, Resor

Jag gillar Sverige. Sverige är fantastiskt, faktiskt. Alltid när jag kommer till nya platser i Sverige(och utomlands för den delen) springturistar jag. Att springturista är det i särklass bästa sättet att se en stad. Man kan ta sig överallt(nästan), det går lagom fort för att hinna se men inte så sakta att man blir uttråkad ovh man behöver inte bekymra sig om parkering eller transportmedel. Här kommer mina allra bästa tips för att upptäcka en ny plats till fots.

1. Hör efter med lokalbefolkningen. Vad får jag inte missa i din stad.

2. Googla och Wika lite snabbt.

3. Sno en karta på närmaste hotell eller använd kartfunktionen i telefonen och gör en ungefärlig rutt.

4. Spring helst på morgonen och se platsen vakna, det är trevligt.

Jag är intresserad av byggnader och stadsplanering och brukar rikta in mig på slott, stadsträdgård/stadspark, kyrkor, ”gamla stan”, broar, nybyggda områden, kända landmärken och kanske något regementsområde eller stadshus eller så.

Under nyår springturistade jag i Gävle och kunde efter en snabb planering med kartan beta av högskolan med biblioteket, regementet, slottet, stadsträdgården, konserthuset, stadskärnan, stationen, det gamla industriområdet, den nybyggda ”sjöstaden” Strand, gasklockorna, ett par kyrkor och någon ishall på nittio minuters löpning. Då medgav tiden även några bilder och läsning på ett par informationsskyltar.

Mer än så kan jag inte önska mig av en stadslöpning. Lite påläsning före och efter så har jag en bra överblick av Gävle. Rekommenderas skarpt.

Share
 

Krispig julritt

En av årets klart bästa inbjudningar gjorde att jag åkte till min kompis Emma i förmiddags för en julridtur. Tio minusgrader, massvis med frost och vintersolljus var inramningen, helt magiskt. Att rida är som att cykla, ränderna går aldrig ur. Jag blir lika fånigt glad varje gång jag sitter i sadeln, även om det är sällan nu för tiden. Ren och skär hästlycka med nästan två timmar till häst och massor av prat. En väldigt god fortsättning!
 
 

 

Share
 

2014 – vilket år!

Ett sånt fantastiskt, omvälvande, spännande och innehållsrikt år det var, 2014. Ni som läser bloggen vet ju att det här är vad jag ser i min backspegel:

everybody-1024x684

Året började snöfattigt och med ett inställt Wermland Winter Challenge i januari. Faktiskt körde vi långpass på MTB i en snöfri skog förra nyårsafton, men utöver det var en helg i Ramundberget det närmsta jag kom snö på ganska länge. Lovisa och jag åkte på spahelg i januari för att fixa några embryon till hennes nya bok och i februari arrangerade jag, Lovisa och Caroline en ”inspohelg” i Karlstad, då hela 60 tjejer från hela landet kom till KMTI i Karlstad en helg för att träna med oss, lyssna på föreläsningar, umgås och hänga. Vintern bättrade sig och sportlovet blev ändå hyfsat snöigt för mig och barnen med en vecka i Säfsen. Samtidigt pågick förberedelserna för det som skulle bli årets höjdpunkt multisportmässigt, Expedition Africa i maj. Vi körde långpass, fixade med prylar och flyg och planerade resan så gott vi kunde. Bäst förberedd vinner är det ju :-)

image

I april mötte syrran och jag våren i Amsterdam och jag tog en träningsfri vecka. Påsken tillbringade jag i Ängelholm hos Caroline med paddling, löpning och cykel. Jag gick ner i arbetstid på mitt människojobb och la väldigt mycket tid på att jobba med företaget. Jag startade aktiebolag, gjorde föreläsningar och det blev en hel del stockholmsresor, bland annat i samband med att jag och Lovisa gjorde Röhnisch Running School igen. Maj var galen. Jag arrangerade träningsresa tillsammans med KMTI träningsresor och tillbringade en vecka i Kroatien med 30 träningsintresserade och glada människor. Direkt efter det, med en mellanlandning i Venedig bar det av till Dubai där jag mötte multisportlaget och sedan till Durban i Sydafrika. Expedition Africa blev på många sätt mitt livs äventyr och erfarenheterna från det har jag med mig varje dag. Inte bara för att det var en fantastisk, slitsam och dramatisk tävling utan även för alla intryck utanför banan, att få uppleva Sydafrika, träffa folk från hela multisportvärlden och ”semestra” med laget och vår nya spelare, fotograf Martin Westerstrand.

mw-fotograf-9679

Väl hemma från Afrika var kroppen slut. Magen var totalt paj, benen slut och skallen rörig. Till råga på allt hade jag ett par infektioner i kroppen, ett brutet finger och lösa fotsulor som senare torkade och föll av. Det var ingen pigg tjej som flög till New York en vecka senare, men det ordnade upp sig ganska fort och skulle även det komma att bli en av mitt livs resor. Springtime arrangerade resan till tjejmilen i New York, Lovisa och jag var där som coacher och fick 8 fantastiska dygn med löpning, shopping, manhattanupplevelser och den allra bästa mat man kan tänka sig från jordens alla hörn. En resa jag aldrig glömmer. Kalla det bra eller dålig timing men under New York-resan lanserades Lofsangruppen, vår onlinecoachningstjänst, som har blivit en riktig succé. Vi satt uppe på nätterna i våra hotellsängar och försökte få allt att funka där hemma. Nu är vi tio coacher som jobbar strukturerat med hundratals klienter som har mål inom hälsa, viktnedgång, rehab, konditionsidrott och mycket annat.

10499399_569681429824809_7853858243816719835_o

Åre Extreme Challenge i juni blev verkligen just en Challenge. Jag tävlade i duoklass dam med Lovisa och trots en veckas intensiv paddelträning på plats och ett gott självförtroende blev den inledande paddlingen ett riktigt praktfiasko. Jag ramlade i den iskalla Åresjön tolv gånger, blev nedkyld till 33 graders kroppstemperatur, repade mig något och tog det tveksamma beslutet att fortsätta tävlingen med löpning upp till Åreskutans topp och sedan en tuff cykling från Huså till Åre. Efter det tog det lång tid för kroppen att hämta sig.

mms_img-615696380

Sportkullan AR i Dalarna i juli där jag tävlade med Linn och Maria blev en riktig succé och en tävling att minnas. 14 timmar tuff terräng och en seger i den första sportkullan någonsin. AIM Challenge några veckor senare var också en riktigt bra tävling, nu i backspegeln. Då var vi missnöjda med vår insats, Linn och jag, och förvånade över att det räckte till en andraplats bland alla hundratals startande. Mellan tävlingarna hann barnen och jag med en bilsemester i Europa, med Berlin som höjdpunkt. Jag jobbade mycket med firman, reste en hel del och avslutade sommaren med en andraplats i Vasastafetten med tjejlaget och multisporttävlingen Stockholm Extreme Challenge i augusti. Cinnober Adventure Team bestod den gången av Henrik, Marcus, Kalle och jag och tävlingen blev vår mest felfria under året med en sjundeplats som vi var mycket nöjda med. Sjua på SM i fyrmannalag i bra konkurrens slår på ett sätt högre än 2013 års bronsmedaljer i mix på lång distans och dam på kort.

lagbild sthlm extreme

Vi hade inte kört en enda sprinttävling under året så det blev en avslutande kort tävling i oktober, Raiden i Uppsala. Magnus och jag kom trea efter sekundstrid och spurtuppgörelse och framförallt var det en fin avslutning på säsongen då vi faktiskt även lyckades få med oss Cinnobers VD Veronica ut på multisportbanan. Hösten innebar mycket jobb, en period för mycket med en rejäl dipp för mig på alla plan och faktiskt till och med en bloggpaus. Kanske var det inte så konstigt nu när jag ser tillbaka. Jag ryckte i alla fall upp mig och bytte människojobb, rehabade en ond hälsena, bytte bil, fixade en hel del i huset och känner mig tillbaka på banan lagom till jul. Jag hann spela in en podcast mitt i allt, lyssna gärna på den här.

Nästa år blir annorlunda. Lugnare, mindre resande, mer fokus på färre saker och så ska jag känna efter lite mer. Jag är så enormt tacksam för 2014 men 2015 får gärna ha ett lite lägre tempo. Det finns en massa planer såklart, jag har inte tänkt sitta och rulla tummarna, men jag tänkte att det får bli ett eget inlägg om några dagar. Det och trendspaningen inför 2015 måste ju fixas. Tack 2014, jag har njutit av dig och bär med mig många minnen från bra stunder, som de här:

10297621_10152132540073857_9093875439917006833_n

IMG_3360[1]

10501830_10152604203303433_3137972114490401881_n

mw-fotograf-2679

IMG_1346

Karlstad Swimrun

1899913_1453543951541443_1773592637_n

_lovisa

IMG_5819

Share