Arkiv för kategori: 'Naturupplevelser'



Multisportfotograf Martin Westerstrand

20141030 kl 12:25 Multisport, Naturupplevelser, Resor, Tävling

mw-fotograf-EA-2314-910x613
Foto: mw-fotograf.se

Martin som följde med oss till Sydafrika i maj och agerade fotograf/chaufför/alltiallo under vårt multisportäventyr har uppdaterat sin blogg med ett jättelångt inlägg med fotografperspektiv där han berättar om resan och alla strapatser. Martin är pedant med kontrollbehov(i positiv bemärkelse) och vi drog med honom på en rörig och nyckfull resa där han inte visste från dag till dag eller en timme till timme vad som skulle hända, för att inte tala om vilken utrustning som skulle behövas. Det är väldigt intressant läsning. Martin gjorde allt för att stötta oss, och vara världens bästa multisportfotograf.

Martins afrikaberättelse hittar du här

Martin roade sig med att göra några timelapsefilmer, här en 25 sekunder lång som komprimerar oss när vi roddar med vår utrustning – tänk att vi höll på sådär i flera dagar!

Han har även satt ihop ett fyra minuter långt bildspel från tävlingen som du kan se HÄR

Att ha en egen fotograf med på resan var ett genidrag. I efterhand gör det hela upplevelsen mer levande på något vis, och under själva tävlingen var det uppskattat av många här hemma som följde oss att få uppdateringar och livstecken. Vi kommer definitivt inte att resa själv nästa gång heller och bäst vore att ha två personer som åkte med, en fotograf och en som kunde hjälpa till att rodda. Multisportroddare, en fin titel :-)

Share
 

Tu man hand

_stark annika

Annika i vintras på InspohelgenKMTI

Redan i somras spikade min kompis Annika och jag en helg tillsammans på minisemester. Med varsina jobb, varsina tre ungar och varsina tighta träningsscheman med olika mål är det en utmaning att ses ÄVEN om man prioriterar det högt. Annika och hennes man har en supermysig lägenhet vid Högfjällshotellet som vi bor i och planen är helt enkelt träning, mys och käk. Tre väldigt bra saker.

Idag ska vi cykla långtur är planen. Det är bara någon grad ute men vi har laddat med mycket kläder och det går ju nästan alltid att cykla sig varm. Mitt största problem med vintercykling är fötterna. Hittills har jag löst det med värmeplåster i skorna som jag beställer på Engelsons på postorder, men den här vintern är jag inne på att investera i riktiga värmesulor. Det finns elektriska sulor i olika varianter men jag har inte satt mig in i än vilka jag vill ha. Förra året investerade jag i vinterskor från Diadora som jag köpte på XXL när dom hade kampanj, som är bra och framförallt vattentäta, men inga skor i världen kan hålla fötterna varma om man cykelpendlar till jobbet året runt och har några mil enkel väg.

Pulled pork som lagar sig själv medan vi cyklar är middagsplanen. Raggsockor, godis och prat har vi bokat in ikväll och jag kunde inte bli mer nöjd. Någon vill ta en restresa till solen, en annan festa med tjejkompisarna och vi tycker att livet är toppen så här. Precis som med träning gäller det att hitta sin grej, tänker jag. Att göra det man själv vill och inte det någon annan förväntar sig. Att göra sånt som ger kraft och energi och inte dränerar. Att prioritera och välja. Väljer man något måste man också välja bort något annat. Min vecka har varit full av val, stora och små. Jag känner oftast med magen vad som är rätt för mig, det blir inte alltid bra men väldigt ofta.

Det händer mycket på ett liv. Jag känner mig(och låter) som 100 fast jag ”bara” är 38. Nu ska jag njuta av att hänga med en annan 100-åring. Trevlig helg!

 

Share
 

Fin träningshelg var det.

IMG_5422

Vilken träningshelg vi har haft, jag och Magnus. Vi har utgått från den lilla byn Rattsjöberg norr om Torsby i Värmland och kört två långa pass på två dagar. Att träna med Magnus är alltid bra träning, han är duktig på att hitta bra rutter på kartan och känner mig så väl efter en hel del träning och tävling tillsammans att han har en förmåga att hitta ett bra tempo så att vi får ett fint flyt och jag orkar hänga med.

Första passet blev cykel från Rattsjöberg upp till toppen av Hovfjället, med såklart väldigt mycket stigning. Väl uppe på toppen bytte vi till löparskor och sprang på led i någon timme, en jättefin lite fjälliknande tur med fina vyer i ett kuperat landskap som precis håller på att skifta till gult. Många höjdmeter även på löpningen och sen en rolig, lite halvstökig tur nedför Hovfjället och tillbaka till Rattsjöberg på led. Utmaningen med leden var att det var en typisk vandringsled som inte varit cyklad, vilket gjorde det svårt att hitta en bra rytm. Väldigt bra träning för mig.

IMG_5414

Vårt andra pass såg Magnus ut på gröna kartan och innebar cykel över några höjder från Rattsjöberg via Bastvålen mot Östmark och sedan norrut, över några andra höjder och tillbaka till Rattsjöberg. Det var en fantastiskt fin tur, fråga mig inte hur han hittade stigar och skogsvägar som var cykelbara för det vet jag inte. Jag hade som vanligt fullt schå med att hänga i bakom, men var betydligt piggare dag två än dag ett. Konstigt, det där. Tävling eller träning, det går sällan att förutse när man kommer vara pigg och det är ofta svårt att förklara efteråt. Jag var i alla fall väldigt fräsig i benen under hela den långa backiga cykelrundan.

Hösten är på väg, det kändes verkligen i helgen. Dimman låg tät på morgnarna, det klarnade upp framåt lunch och eftermiddagarna var varma och soliga – höst när den är som bäst. Vi kunde inte ha haft en bättre träningshelg och känner oss laddade för vår avslutning på tävlingssäsongen som blir om två veckor i Uppsala då vi startar i RAID Uppsala, en sprinttävling i tvåmannalag. Cinnober Adventure Team står på startlinjen med tre lag och det blir det sista vi gör med nummerlapp för året. Det blir en rolig avslutning på en upplevelserik säsong och lite av en start på träningen inför nästa år, som vi är i full gång med att planera.

Share
 

Stockholm Extreme 2014 – Race report

20140902 kl 02:10 Multisport, Naturupplevelser, Tävling

lagbild sthlm extreme

Foto: mjonssonfoto.se

Förra året var besvikelsen enorm när vi fick veta att Stockholm Extreme var inställt. Arrangörerna mäktade inte med att organisera en lång tävling och det kan man förstå när man är aktiv i sporten och ser vilken uppgift det är att få allt på plats inför en multisporttävling. Att tävlingen hade ett års uppehåll gjorde inte tävlingslusten mindre precis, så när anmälan släpptes 1 maj satt jag på helspänn och anmälde laget på typ två sekunder. Här skulle inte missas årets händelse. Tävlingen har varit vårt huvudmål sedan vi kom hem från Sydafrika 1 juni och även om jag har tävlat ganska flitigt under sommaren så har det hela tiden varit Stockholm Extreme som har varit i fokus.

I fredags på väg till Stockholm var bilen full av förväntningar, förhoppningar, tävlingslust och nervositet. Äntligen dags. Vi kunde inte rodda färdigt med sakerna snabbt nog kändes det som, vi ville allihop att tävlingen bara skulle starta. Tänk kvällen före julafton. Cinnober Adventure Team bestod av Henrik, Marcus, Kalle och mig när vi stod på start kl. 13.30 utanför Karlbergs slott för att köra Stockholm Extreme tillika SM i multisport. På startlinjen stod även 29 andra lag i olika konstellationer, de allra flesta mixlag med en tjej och tre killar. Ett rent damlag fanns med, något eller ett par rena herrlag(öppen klass) och ett helt jämställt lag. På pappret i alla fall.

sthlm extreme3

sthlm extreme4

Vi stod inför tre korta ”looper” i det som kallas prologen, två löporienteringssträckor varav en på Kungsholmen och en i slottsparken och dessutom en sträcka SUP-paddling och militär hinderbana. Det tog ungefär 20 minuter att göra en loop och det var omstart var 40:e minut så ungefär 20 minuters vila. I klartext för mig betyder det 20 minuter med maxpuls och en tvärsträckt snodd som sitter fast i någon framför,var 40:e minut. Hemskt. Fruktansvärt jobbigt. En riktig plåga. Jag brukar säga att Vårruset är årets mest ångestladdade händelse men jag undrar om inte prologen i en 24-timmarstävling är värre. Vårruset tre gånger liksom. Plus snodd. Jag klarade i alla fall av det med hedern i behåll, eller rättare sagt VI klarade av det. När prologen var över spontangrät jag av lycka i flera minuter. Äntligen skulle tävlingen få börja.

sthlm extreme2
Buss till Nynäshamn blev det, vilket vi fått reda på tidigare på morgonen i samband med kartutlämning. Omstart på tävlingen blev i kajak klockan 18.00, för att ge oss ut på det ”riktiga” dygnet multisportande. I bussen på väg till start var det många som slöt ögonen en stund, några som nervöspratade, några som passade på att trycka i sig lite extra energi och så faktiskt en dryg kille som passade på att högljutt göra sig lustig över hur dumt det låter när värmlänningar pratar, med en imitation och allt. Eftersom jag har fått så god impulskontroll med åldern tittade jag ut genom fönstret och tänkte ”skrattar bäst som skrattar sist”, vilket också skulle visa sig stämma när vederbörande gjorde ett så kallat ”klenbryt” mitt i natten. Då var han sedan länge frånsprungen av de flesta andra lag och inte vet jag om han gett bränsle åt fler men mig gav det i alla fall lite extra kraft när jag var som tröttast.

sthlm extreme
Paddelsträckan från Nynäshamn gick som förväntat. Vi var inte bland de snabbaste lagen men gjorde en bra sträcka utifrån våra förutsättningar med Marcus och mig i något stabilare farkoster än de ranka och snabba surfskivarianter många lag använder. Jag var liksom inte beredd att upprepa badkalaset från Åre och det valet kändes helt rätt när det faktiskt blev lite bråkig sjö längst ute vid havet och några lag fick problem med vältningar. Vi klev i land precis i skymningen och gjorde en snabb växling ut på några timmars cykling. Ganska omgående cyklade vi ifatt Sportson som vi hade sällskap med under i stort sett hela sträckan. Vi cyklade ifrån vid några tillfällen men dom låg aldrig längre efter än att dom kom ifatt vid kontrollen. En klar nackdel när alla i laget ska stämpla som reglerna var den här gången men inget som egentligen gjorde någon skillnad för tävlingen. Efter växlingen till löpning, som vi flöt igenom på riktigt multisportmanér skildes våra vägar för gott. 16 kilometer orientering(fågelvägen) och ungefär två och en halv timme hade vi då framför oss före ”nattvilan”, det obligatoriska stoppet som är så speciellt för den här tävlingen.

På löpningen sinade mina krafter rejält och jag fick draghjälp i stort sett hela sträckan. Henrik var stark och snodden sträckt och jag fick jobba med min skalle under andra halvan av orienteringen för att hänga i. Ena foten framför den andra. Det går minst 1,5 gånger fortare att springa långsamt jämfört med att gå fort. Det är snart vila. Alla är lika trötta. Det är nu vi kan vinna tid om vi springer på. Vid nästa kontroll kan jag äta lite hallonbåtar. Och så vidare. Det finns många sätt att prata med sig själv och huvudsaken är att inte tappa humöret. Multisporta i ett dygn och vara grinig, det går bara inte. Eller det blir väldigt jobbigt. Marcus höll ihop orienteringen och tog oss in till nattstoppet som nionde lag(tror jag). Det var oerhört skönt att få stanna en stund och att få tillgång till väskan med mat och torra kläder. Vi satte upp ett tält, åt och la oss för att vila någon timme innan omstarten som gick 06.00 – morgonswimrun minsann.

10580261_857890610895748_5692266801290726454_n

Allt kan hända i multisport och efter att tävlingsledaren Ulf fått sig en utskällning av en markägare så att örona fladdrade blev swimrunsträckan omdragen något och två kontroller strukna. Fyra timmars ”swimrun”, som egentligen var mest run och inte så mycket swim blev det innan vi växlade till tävlingens längsta cykelsträcka. Vi pratade igenom den växlingen noga på väg in eftersom vi hade många lag omkring oss och det kändes viktigt att forcera. Inte mindre än fem lag växlade vi om där, ett av de moment jag är allra mest nöjd med. Långa cyklingen bestod till största delen av trixig ledcykling och lite cykelsläpning och det kändes kanonskönt att komma ut snabbt och inte i ett cykeltåg. Vi hade sällskap av Statkraft i stort sett hela cyklingen och under den sista delen även ett av de andra Karlstadlagen, KMS Röd. Cyklingen gick kanon för min del, jag körde på bra på Sörmlandsleden och behövde inte kliva av cykeln särskilt mycket. Jag har blivit så oerhört mycket bättre på att cykla tekniskt och hade användning av det på köpet. Träning lönar sig! På alla grusvägspartier hade jag Kalle framför och kunde hålla i snodden, vilket funkade kanon. Jag fick hjälp när det behövdes och han kunde ”vila” på de partier jag krånglade mig fram på leden. Bra teamwork.

10628076_825454277494435_8249931478250309998_n

Vi växlade till en kort fotorientering någonstans mitt på cyklingen och tog ett gäng kontroller, även här i sällskap av Statkraft och KMS Röd, som fick släppa oss i slutet på sträckan. Den här delen av tävlingen var väldigt ”skön” för min del, jag följde Marcus lätt utan snodd, till skillnad från dagen innan, och det kändes allmänt bra inte bara i benen utan även i laget. Vi växlade snabbt tillbaka till cykel och trampade någon eller några timmar till innan vi kom till sista växlingen som var till kanot. Jag skriver någon eller några för jag vet inte. Det kanske låter konstigt men tiden blir så oviktig och diffus för mig på långa tävlingar. Jag fokuserar på det jag ska göra, liksom. Trampa, springa, paddla, äta, dricka och så ordningen på det. Ofta har jag inte längre horisont än nästa växling eller nästa kontroll, det blir så okomplicerat då tycker jag. För min del kan vi lika gärna vara i Mariefred på väg till ett vattentorn som i Flemingsberg på väg till en skidbacke. Vi kan lika gärna ha fem timmar kvar som femton och det är det som gör sporten så okomplicerad mitt i allt det komplicerade. Hur mycket man än har planerat, packat och förberett sig så ska man trampa uppför den där backen. Punkt slut.

Vi kom till sist ut på vattnet och hade några timmars paddling kvar tillbaka till Bromma och målet på Mornington hotell. Det tog emot på slutet och jag fick äta det jag kunde få i mig för att hålla uppe något slags energinivå men ju närmre vi kom desto lättare blev det. Som sjunde lag släpade vi upp kajakerna på stranden och sprang upp till hotellet, uppför de sex trapporna för att stämpla den allra sista kontrollen. Sjunde lag i mål på SM i multisport och det är vi kanonnöjda med. Vi kramades och åt och duschade och åt igen och packade ihop våra saker i lite av ett lyckorus, faktiskt. En bra första dag och en riktigt bra andra dag och vi överträffade alla våra egna förväntningar. Det var racekänsla från start till mål, vi gjorde alla de rätta strategiska valen och vi hade inga dippar eller komapartier någon gång under tävlingen. Ett fantastiskt sätt att sätta punkt för säsongen.

Karlstad Multisport som klubb gick riktigt bra i helgen. Fyra lag på start och vi kom 3:a(Team Outdoorexperten), 5:a(KMS Röd), 7:a(Cinnober Adventure Team) och 10:a(Greener.se Adventure). Helt fantastiskt och ett kvitto på vilket bra träningsklimat och vilka fina träningsförutsättningar det finns här. Coolt.

10616524_10152340028698857_48163401616267727_n

Share
 

Swimrun i Vänerskärgård

IMG_4909

Idag var det fredagsmys med Cinnober Adventure Team, multisportlaget, på schemat. Magnus hade sett ut en runda och Henrik och jag hängde på. Cayenne, Magnus hund, hade parkerat i bagaget långt innan vi var klara för avfärd. Inget kunde stoppa henne från att följa med oss ut, verkade hon tycka.

Vi drog ut till Arnäs vid Vänern strax utanför Karlstad för en löprunda med ”hoppa på sten”-fokus. Hoppa på sten är en av mina svagheter vilket jag har blivit väldigt medveten om, senast i Sydafrika. Jag är ovan och långsam, och har svårt att hitta bra väg och bra ställen att sätta ner fötterna när det drar ihop sig till stenhoppning. Man ska träna det man är dålig på, och om två veckor är det SM i multisport på lång distans med helt garanterat en massa stenhoppning så det var inget att be för.

Löpningen vid Arnäs var fin och lättsprungen led och sedan ett kort vad ut till Onsön, en liten utanför Arnäs. På Onsön hoppade vi på sten, strand och klippor, och vadade vid ett par tillfällen ut till udden där vi fick se ett spegelblankt vänerhav(vilket inte är så vanligt). Örn, älg och sparvhök såg vi också i djurväg, förutom hunden. Cayenne hoppade på bra, och simmade ganska långa sträckor. Väl tillbaka på Arnäs sprang vi ut till en udde och gjorde några simsträckor med hund och allt för att komma tillbaka till leden. Hunden har några år på nacken och blev trött på slutet så Magnus var hundens bästa vän en stund(bjuder på ett suddigt foto). Det är kärlek.

IMG_4914

På Arnäs blev det en stund ledlöpning igen tillbaka till bilen. Två timmar totalt och ett av årets hittills bästa pass. Som om det inte var nog har jag lärt mig knyta skosnörena också. Hoppa på och av cykel, hoppa på sten och nu – knyta skosnören. Jag får lära mig mycket. Det får bli ett eget inlägg et där med Taserudsknuten :-)

Utrustningen då, alltid intressant. Jag valde en väldigt minimalistisk Camelbak vätskeryggsäck, som har plats för ett fåtal prylar och en vätskeblåsa. Med på turen fanns 8 dl vatten, en energibar(för nödsituation), en draglina(för nödsituation) och min iPhone. Telefonen har jag ett vattentätt skal på från Lifeproof, vilket ju är bra om man hamnar på en plötslig swimrun. Dagens skoval – Inov8 Oroc 280 med metalldubb. Magnus och Henrik körde också med dubb, det känns som det självklara valet på Stockholm Extreme där det blir en swimrun på ungefär fyra timmar.

När jag kom hem hade barnen nästan gjort färdigt maten, som vi kommit överens om. Jag kan inte tänka mig bättre lag, eller barn, eller ett bättre sätt att börja helgen. Hunden får toppbetyg också.

IMG_4916

IMG_4912

IMG_4917

Share
 

Jäverön runt gånger två


Igår kväll tränade jag med laget, en helt fantastiskt fin kväll var det och vi hade planerat paddling och löpning. Paddling runt Jäverön och löpning runt Jäverön. Vi körde till färjeläget på Herrön utanför Karlstad, la i kajakerna och fick en fin kvällspaddling. Det var inte så mycket vågor att tala om , men helt lugn är Vänern väldigt sällan så lite sjö fick vi. Vi tränade på att paddla som vi kommer att göra på tävling, att Kalle snoddar mig och Marcus ligger på våg på Henrik. Över förväntan gick det, så det blev ett litet jack uppåt på paddlingssjälvförtroendet inför Stockholm Extreme.

Ett halvsnabbt byte från kajak till löpning och lite glada tillrop från ett gäng grillande båtfolk senare var vi ute på vandringsleden runt ön. Något svalare än det har varit senaste veckorna och jättelätta ben gjorde det till sommarens löprunda så här långt. Jag älskar att springa efter Marcus, han tar så korta steg att det blir en lagom frekvens för mig och han håller extremt jämnt tempo. Igår kändes det som att jag skulle kunna ha följt efter precis hur långt som helst.

Henrik kommenderade tävlingsbyte från löpning till kanot och trots att jag var sist klar kändes det som att det gick ganska fort. Sist över till Herrön igen skulle få straffet att snodda mig på prologen i Stockholm(prolog = kort inledande tävlingsmoment med högt tempo), jag vet faktiskt inte utgången på just det tävlingsmomentet och det spelar ju mindre roll för mig :-)

Just de här passen med laget, lite längre kombinerade pass med både träningsfokus och socialt fokus är de allra, allra bästa. Det är också de passen som brukar dyka upp när jag ska summera året eller tänker tillbaka på bra träningspass. Jag har sagt det många gånger förut, men jag är så glad över att jag kan göra allt det här, att jag kan hänga med laget ut och springa, cykla och paddla i tre eller sex eller x antal timmar. Det är ingen självklarhet för mig eller för någon.

Du som vill läsa mer om Jäverön kan göra det HÄR. Det går att ta bilfärjan eller båtbussen till Jäverön som är en riktig sommarpärla. Sommartid finns det servering och för den som kommer dit på ”obekväm tid” som vi gjorde finns det glass vid färjeläget i en obemannad kiosk för den som har kontanter. Vandringsleden är fin att både gå och springa, karta över den hittar du HÄR

Share