Arkiv för kategori: 'Orientering'



BAMM, CV, ML, RS och LT. Och mycket annat.

Helgen som kommer är verkligen händelserik i motionsidrottssammanhang. Jag måste orda lite om lite av varje. Det finns massor att inspireras av, för alla och på alla nivåer.

BAMM – Björkliden Arctic Mountain Marathon är en tvådagars fjällorientering i tvåmannalag. Lagen tävlar på distanserna 30, 50 eller 70 km och orienterar två dagar i rad, med vila mellan etapperna i ett nattläger. All utrustning som krävs för tävlingen bär deltagarna runt banan, precis som i multisport. BAMM har funnits sedan 1997 och har idag flera hundra startande lag. Jag länkar till två väldigt bra och informativa klipp där en av sveriges bästa multisportare, Björn Rydvall i Team Haglöfs Silva beröttar om hur man kan tänka inför tävlingen. När man ser och hör Björn berätta får man en bra känsla av vilket engagemang, detaljintresse, planering och noggrann förberedelse som krävs för den yttersta eliten. Även om motionären inte har samma fokus på att kapa ett gram hit eller dit är det väldigt viktigt med minutiös planering just inför en tävling på fjället, där vädret kan vara nyckfullt och omständigheterna svåra.

Båda klippen är filmade av Andreas Strand, en duktig ”äventyrsfotograf”, som ofta fimlar och fotar multisport. Gå gärna in på Andreas hemsida och blogg, där kan man bli fast väldigt länge.

Från Björkliden till Sälen där Cykelvasan startar på lördag. 95 km cykel från Sälen till Mora, ett alltmer populärt motionslopp som är fulltecknat sedan länge. Cykelvasan kan vara en bra målsättning för dig som vill börja cykla lite mer seriöst, det finna även en kortare variant som startar i Evertsberg och är 45 km.

I Stockholm är det så dags för Midnattsloppet på lördag kväll. 40.000 löpare springer 10 km runt Södermalm med start klockan 21.20, en riktig folkfest i ordets rätta bemärkelse. Midnattsloppet är inget lopp man slaktar sitt personliga rekord på kanske, men en fantastisk upplevelse, fina omgivningar och ett bra träningsmål som gör att man håller igång över semestern.

Riddarfjärdssimmet går också av stapeln i Stockholm på lördag, en tävling med en brokig historia som går tillbaka så långt som till början av 1900-talet. Intresset för simning har ökat bland motionärer de senaste åren och nu arrangeras tävlingen på tre distanser, 800 meter, 1609 meter(en mile) och 2500 meter. Min kompis Lovisa simmar tävlingen på lördag, det ska bli spännande att se hur det går för henne.

En annan kul tävling i helgen är Lidingö Triathlon, en terrängtriathlon som jag har kört en gång(2010 om jag inte minns fel). Lidingö Triathlon Terräng består av 850 meter simning i Askrikefjärden och Södergarnsviken, 21 km cykling på Lidingöloppsspåret och avslutningsvis 5 km löpning runt Södergarnsområdet. Det finns en kortare klass också med 400 meter simning, 10 km cykel och 2,5 km löpning. Arrangemanget är litet och trevligt och ett väldigt bra träningsmål för dig som gillar att både cykla, springa och simma eller kanske vill börja med något av det.

Kanske är du publik i helgen, eller support. Kanske har du fjärilar i magen för att du ska stå på någon av alla startlinjer. Kanske satsar du på nästa år. Oavsett – ha en fin tävlingshelg!

Share
 

Ny dag, nya utmaningar!

Laget kom fram till T4 där cyklarna byttes mot två kanoter. Det hade varit mörkt länge och det skulle bli svårt att navigera på floden. Man kan tycka att det låter enkelt att ta sig fram efter en flod som rinner ut mot havet men i detta fall var det inte så. Först och främst blir nätterna här riktigt svarta och det är nymåne så ingen hjälp där. Solen går ned supersnabbt så att på bara ett par minuter är allt ljus borta. För det andra så var det låg dimma på floden i natt. Det betyder att det är ännu svårare att se vad man håller på med. Lamporna som lyser rakt in i dimma gör ingen nytta. För det tredje så är floden uttorkad så att det är lågt vatten, vilket innebär att man måste kryssa mellan sandbankar. Det är inte så lätt på natten, i dimma och med låg energi. Laget la sig därför att sova på en av dessa sandbäddar. När morgonen kom så paddlade de vidare. Jag försökte möta dem vid ett par tillfällen utefter floden men de paddlade för nära kanten så vegetationen skymde mig och andra gången så paddlade de för långt bort… Men några bilder blev det :D

mw-fotograf-1223 mw-fotograf-1232 mw-fotograf-1248 mw-fotograf-1276

Väl framme så var det bara glada miner, även om de hade ont lite överallt. De berättade historier om varandras tokigheter under natten. Deras samlade IQ var, enligt dem själva, 7. :D Som vanligt vid transition area gäller mat och dricka, tvätta sig, plåstra om sår, packa om väskor, byta kläder och skor, och kanske lite vila.

mw-fotograf-1282 mw-fotograf-1286 mw-fotograf-1288 mw-fotograf-1292

mw-fotograf-3322

mw-fotograf-3327

mw-fotograf-1295

Peter har jobbat lite på solbrännan :D

mw-fotograf-1300

Peter har riktigt ont i fötterna!

mw-fotograf-1310

Magnus studsar fram och är hur pigg som helst. Dock var han mycket låg under natten och hade ont i ryggen. Magnus är navigeringskungen och det var som sagt inte så lätt att reda ut läget i nattens dimma. Man blir inte direkt smartare av att pressa sig själv till maximum och inte sova… Men nu är han som sagt pigg och glad :D

mw-fotograf-1313

Henrik är också pigg och glad men har ont i fötterna.

mw-fotograf-3343

mw-fotograf-3345

mw-fotograf-3346

mw-fotograf-3348

mw-fotograf-3334     mw-fotograf-3357

Rutten efter T5 började med en mycket brant stigning upp till en CP. Laget kämpade på bra upp men efter att ha tagit brytpunkten så hittade det inte en väg ned därifrån så de fick gå tillbaka. En annan fotograf tog denna bilden…

mw-fotograf-0691

Inga skratt längre. Nu går de efter strandkanten mot nästa brytpunkt. Enligt arrangören tar denna sträcka 12 timmar på dagen men upp till 24 timmar på natten eftersom det är så svåra kontroller. Magnus är en erkänt bra orienterare men laget har ont. Alla utom Magnus har riktigt besvärande krämpor.

Jag ska försöka fånga Outnorth när de kommer ned till T5 om några timmar och sedan se hur långt Cinnober har kommit. Med lite tur kan jag fånga dem innan de är framme vid T6.

Följ gärna Idas Facebook. Där postar jag info så fort jag har något nytt och bra täckning på mobilen.

Hörs snart igen.

Share
 

Laget kämpar på riktigt bra!!!

Jag vet inte om ni verkligen fattar hur duktiga era vänner är!? Fy tusan vad de kämpar på. Just nu är de 9:a om jag räknat rätt. De ligger några timmar efter de som ligger framför men att ligga topp tio är grymt bra. Jag hoppas de kan kämpa på och inte göra några större misstag så kommer detta sluta över förväntan!

Laget kämpade på genom ravinen och jag mötte dem vid 04.00. De var vid gott mod men Peter och Henrik var trötta. Ida var på bra humör och berättade historier om Henrik och Magnus konstiga konversationer under natten. Hon skrattade gott som vanligt. Efter ravinen var det en brant klättring tills man kom upp till vägen. Inte speciellt lång men brant och jobbig.

mw-fotograf-2927 mw-fotograf-2936 mw-fotograf-2965

Var man än rör sig så står det folk efter vägarna. Som inte verkar göra något annat än att vänta…

mw-fotograf-2975 mw-fotograf-2981 mw-fotograf-2982 mw-fotograf-2994 mw-fotograf-3012 mw-fotograf-3062mw-fotograf-3063

Alla lag har 1-3 som har riktigt dåliga fötter när de kommer in till T3 och laget har klarat sig bättre än de flesta jag sett.

Laget och jag sov 2 timmar och sedan var det dags att ge sig av igen. Innan avfärd åt laget frukost och när jag pratade med dem så var de pigga och glada.

mw-fotograf-3077 mw-fotograf-3086

Min tanke var att fotografera dem lite på vägen samt vid nästa Check point, som ligger bredvid ett fint vattenfall. Jag skyndade mig dit och hittade en bra plats. Laget kunde ta sig till platsen på två sätt och jag chansade på det som de flesta andra lagen tagit. Det var inte rätt. Denna bild var det enda jag såg från min position… Jag mötte dock laget nästan direkt efter det då de rundade ravinen.

mw-fotograf-1038mw-fotograf-3110 mw-fotograf-3116 mw-fotograf-3121 mw-fotograf-1044

Det går bra för dem och de har precis kommit fram till paddlingen. Det tar ca 3 timmar tills de är vid min position så jag ska försöka sova ett par timmar innan jag möter dem.

Sov gott!

Share
 

Start!

160 deltagare, 80 kanoter, 200m strand och 2 meter höga vågor!

Förutsättningarna var inte de lättaste när lagen drog iväg kl 07.00 idag. Laget var vid gott mod och det skrattades in i det sista.

mw-fotograf-2629 mw-fotograf-2645 mw-fotograf-2679

Både Cinnober och Outnorth var mycket duktiga och paddlade förbi vågorna direkt, vilket var skickligt gjort i allt kaos. Sen tilltog vågorna lite och de som inte lyckades direkt fick stora problem.

mw-fotograf-2694 mw-fotograf-2697 mw-fotograf-2700

Det var en fantastisk morgon! :D Många av lagen kämpade länge med att ta sig ut. En del så länge som en timme medan Cinnober tog ca 5 minuter :D

mw-fotograf-0453mw-fotograf-0467mw-fotograf-0472
Ibland blev det lite trångt…

mw-fotograf-0489 mw-fotograf-0517

Halvvägs in i paddlingen fanns en Checkpoint, eller orienteringskontroll kan man kalla det. Den måste alla lag ta annars får man gå tillbaka. Cinnober var pigga och glada. På 7:e plats här :D

mw-fotograf-0663 mw-fotograf-0670 mw-fotograf-0668

mw-fotograf-2715

mw-fotograf-0673 mw-fotograf-0681 mw-fotograf-0690 mw-fotograf-0700 mw-fotograf-0702

Sen skyndade jag mig iväg med bil och sedan en 30minuters trekking för att hinna möta laget på nästa plats. Laget var dock supersnabba så jag missade dem med hela 10 minuter. Vid denna plats bytte de till trekking istället och skulle ta ett antal kontroller efter vägen innan de kommer tillbaka till samma plats för lite paddling igen. Jag gick upp 30 minuter till längs floden och väntade in laget!

mw-fotograf-0740 mw-fotograf-0750 mw-fotograf-0755 mw-fotograf-0759

Efter paddligen var det dags för den långa trekkingen och jag mötte laget efter ca 10km. Fina miljöer :D

mw-fotograf-0780 mw-fotograf-2838

Kvällen har lagt sig för flera timmar sedan och sist jag kollade låg laget 7:a fortfarande. Deras plan är att sova ett par timmar under de mörka timmarna. På väg till nästa Transition Area(En plats där man byter färdsätt och kan proviantera igen. Lådorna man packade under förberedelserna finns där) ska de ta sig ned för en brant Canyon. Återstår att se om de gör det i mörker eller ej!

Jag kommer att packa alla mina grejor för nu blir det att sova ute i bushen. Vi kommer vara på ett ställe med el så vi kan ladda batterier etc samt lägga upp bilder etc på nätet med hjälp av mobilt bredband. Osäkert om det blir tält eller stugor.

Vi hörs snart igen!

/Martin

 

Share
 

Årskrönika – en liten backspegel och en stor framruta

gbg

Det har blivit dags att summera. Jag minns precis hur det kändes för ett år sedan på nyårsafton. 2013 var verkligen ett oskrivet blad, med ett undantag. Förutom Vasastafetten hade jag absolut ingenting inplanerat. Alls. Nada.

Några dagar senare hörde Magnus av sig och sa att det hade ju varit väldigt ”trevligt” att tävla tillsammans på Stockholm Extreme, och skulle jag kunna tänka mig att tävla ihop igen? Ja sa självklart ja och sen rasslade det bara på, jag vet inte vad som hände.

stilla cykel
I januari och februari åkte jag massor av skidor och körde två vintermultisporttävlingar, åkte på semester till Säfsen och körde Stafettvasan. Det blev mars. Någon kvittrade förutom vårfåglarna. Det var Lovisa, som körde operation övertalningskampanj – hon ville få mig att börja blogga. Blogga? Nä, det har jag inte tid med. Förresten gör jag mig bättre i lagom doser, försökte jag protestera. The rest is history.

I mars startade vi Röhnisch Running School och jag började löpcoacha. I april nattpaddlade jag bland isflak, slog mig fördärvad på cykel och slog pers på milen med 44.31. 1:a maj demonstrerade jag inte utan orienterade bort mig och Linda i smålandsskogarna. Maj bjöd på ett slitigt Vårrus, mitt livs stafettdebut och årets jobbigaste tävling – Stockholms brantaste. Då fick jag en ny vän för livet i Frida.

omma
Juni levererade – pers på milen igen i Stadsloppet och en multisportseger ihop med Annika – min första!

Juli skulle, förutom en Sverigesemester, komma att handla om en enda sak – förberedelser för SM i Helags, återhämtningen efter SM i Helags, och så själva tävlingen. Hur hela Sveriges och 2013 års samlade busväder kunde skoja med oss just i Ljungdalen just det där dygnet, det kommer vi aldrig att få veta. Dom som var där uppe på fjället den natten vet. Vet hur sanslöst mycket det blåste, hur otroligt dålig sikt det var och hur svårt det faktiskt blev att orientera ner från de där karga fjällen. Jag har en minnesbild av att jag håller krampaktigt i kartan under någon minut medan Magnus stämplar uppe på någon fjälltopp, jag får parera hela tiden för att inte blåsa omkull och trots att jag har spänt åt snodden uppe på huvan på jackan fladdrar det så mycket att ljudet är helt öronbedövande. Vi tittar inte på varandra på flera timmar. Prata är uteslutet, det hörs ingenting ändå. Jag går, kliver och småspringer, timme efter timme och kopplar bort alla andra tankar än vart nånstans jag ska sätta ner foten i nästa steg. Overkligt då och overkligt nu. Jag är så oerhört stolt över att vi var ett av de sju lagen totalt sett som genomförde tävlingens samtliga sträckor, under rådande omständigheter. Mitt livs utmaning hittills.

Lidingö4-600x399
Augusti innehöll en stor besvikelse i AIM Challenge, en spontan triathlonstafett och en seger i Vasastafetten - dagen då precis allt gick vår väg. Företaget och löpcoachningen fick en jätteskjuts framåt och jag jobbade både dag och natt kändes det som. Jag startade löpgrupper, sålde mina första PT-timmar och knöt massor av kontakter. Det fortsatte i september med en ”inspirationsdag” på gymmet Rosa Skrot som var fantastikt kul, ännu mer coachning, en fortsättning på löparskolan och så tävlingar såklart. Jag sprang pannlampslopp i Lida, smulade sönder mitt rekord på Lidingöloppet och ledsagade en synskadad tjej på Lidingö Tjejlopp.

DSC_0633
I oktober rundades multisportsäsongen av – cupavslutningen i Omberg med Henrik och till sist årets andra SM-brons i Göteborg tillsammans med Helena. Två SM-medaljer i multisport 2013. Det får jag nog ändå räkna som en formidabel succé. November och december har varit lugn på tävlingsfronten men inneburit mängder med träning, massor av planering inför 2014 och välbehövlig vila. Jag har knutit avtal inför nästa år, köpt två nya cyklar, nya skidor och smitt planer för tävling, träning och jobb.

Jag är tacksam för allt som 2013 har gett mig. Jag har lärt mig vilka vänner som kliver fram i medvind, vilka som gör det i motvind och vilka som finns där i alla väder. Jag har blivit bättre på att kasta saker över axeln och jag har lärt mig att hejda mig ibland vid tangentbordet. Jag har lärt mig hur mycket kroppen klarar innan den säger stopp, lärt mig vara på rätt sida om gränsen, att multisport kan vara en mental sport och att ingen är oslagbar.

Under 2014 vill jag lära mig att vila mer, jag vill lära mig andas och lära mig välja mina strider. Jag vill bli klokare, smidigare och starkare. Till skillnad från förra nyårsafton har jag kalendern proppfull med saker jag vill och kommer att genomföra och jag ser fram emot det så himla mycket. Hoppas ni vill följa med på min resa. Gott nytt år!

Share
 

En efterlysning – och orientering


Igår skrev jag om att fira födelsedagen som man vill och ju mer jag tänkte på det, desto mer rätt kändes det. Självklart ska man göra det som känns viktigt alla dagar om året men särskilt på födelsedagen. För mig var det viktigt att få komma ut och röra på mig på min alldeles egna dag. Jag hade ingen särskild plan med träningen för dagen, utan tänkte ge mig ut en sväng efter att gästerna gått hem. När jag läste alla facebook-grattis slog det mig att jag kanske skulle efterlysa sällskap på rundan. Jag skrev ett inlägg och frågade om det var någon som ville ”rasta mig”, och att vederbörande gärna fick dyka upp här vid åttasnåret.

Nu kanske någon tänker att det var en strid ström av ivriga löpare och cyklister som bara väntade på att få göra just mig sällskap på just min dag, men så var inte riktigt fallet. Det enda jag fick som svar var faktiskt folk som INTE kunde göra mig sällskap. Det skulle visa sig vara en vapendragare ur multisportlaget som blev min ”räddning”. Marcus hörde av sig och tyckte att det lät som en utmärkt idé att släpa runt mig och plocka orienteringskontroller i någon timme eller så. Släpa kanske inte låter så kul, men Marcus är en duktig löpare och även om han själv inte skulle benämna sig orienterare så är han kvickare med kartan än de flesta jag känner, så jag har fullt upp bara att springa med.


Vi cyklade från varsitt håll och sågs i Ulvsby, en småort i närheten där det fanns 25 nyutsatta orienteringskontroller att ta i friskvårdssatsningen Friska Karlstad, som jag tidigare har skrivit och även gästbloggat om. Marcus först och jag sen, orientering i en takt som jag själv aldrig är i närheten av. Mer ”här är den” än ”få se nu…”, om man säger så. Det blev ett slags snabbdistanspass i skogen med mikropauser, 82 minuter tog det oss att ta alla kontrollerna och sen cyklade vi tillbaka dit vi kom ifrån. Ett bra träningspass med trevligt sällskap helt enkelt. Lite snabbare än jag tänkt kanske men drar han ner på tempot så pratar jag för mycket :-)


Vi hittade en låda i skogen också. Skriv ditt namn och vinn en lott. Bra idé!

Share