Arkiv för kategori: 'Pepp'



Blogger Boot Camp 2015

20150102 kl 09:52 Företagande, Löpning, Pepp

Jag har helt glömt att skriva om BBC 2015 – Blogger Boot Camp. Det är åttonde gången BBC arrangeras och första gången som jag kommer att vara med som instruktör(inspiratör kanske är ett bättre ord), vilket såklart känns jättekul. Så här beskriver BBC sitt event på hemsidan:

Blogger Boot Camp är Sveriges största träningsevent för bloggare. Eventet är skapat av bloggare och har bloggande instruktörer. 2015 blir åttonde året i rad som bloggare och bloggläsare från hela Sverige samlas för att inspireras, mingla och ha roligt tillsammans samtidigt som de tar del av nyheter inom träningsvärlden och testar upplevelser de aldrig tidigare prövat.

Stockholm, KTH-hallen, 14 mars 2015. Anmälan är öppen. Komsi, komsi!

Jag instruerar på Instagram vit

Share
 

Träningsinspiration

20150101 kl 10:30 Kost, Kroppen, Löpning, Okategoriserade, Pepp, Skallen

Igår fick jag ett mail. Ett av de där speciella som dimper ner ibland och som gör att jag vet varför jag skriver bloggen. Helt fantastiskt – läs och inspireras. Jag har såklart frågat ”den lilla tanten” som har skrivit brevet om jag får publicera hennes brev. För det är det hon kallar sig nämligen – en liten tant som heter Inggun.

Hej Ida!

Det är nu ett år sen jag skrev till dig om mina målsättningar detta år,och jag tänkte bara skicka en liten rapport om hur det gått. Mitt mål var ju att kunna springa en mil i slutet av året – det målet passerade jag redan i våras! Jag började året med långa promenader som övergick mer och mer till löpning. För att utveckla löpningen började jag efter tag, då jag klarade längre sträckor, att köra tre löppass per vecka: Ett intervall, ett med mer backar och terräng, samt ett med längre distans. Jag varvade löpträningen med simning och dans. Ganska tidigt insåg jag att om min kropp och framförallt rygg skulle hålla, så måste jag få mer styrka i bålen. Därför började jag att styrketräna på gym 1-2 gånger per vecka. Jag började också att cykla MTB i våras – det tycker jag är jättekul, även om jag inte gett mig ut på några större äventyr! För att undvika skador har jag varierat träningen. Jag har aldrig brytt mig om vilket väder det varit, jag har sprungit i såväl sol, regn och snö. Tidsmässigt och ambitionsmässigt är jag långt ifrån eliten, men jag tränar något i princip varje dag, och jag mår väldigt bra! Resultatet av allt tränande är att mina ömmande kontoristaxlar har försvunnit, jag har inte haft en förkylning på hela året och min svullna mage har krympt betydligt! Jag bantar inte – det var för tråkigt- men har tappat 10 kg ändå. Nu är det roligt att köpa träningskläder och andra ”människokläder”! Alla kan träna – det är då ett som är sant! Du säger att man ska ha en stor framruta och en liten backspegel, och jag förstår precis vad du menar. Men jag tycker ändå att man inte ska glömma bort att titta bakåt, när man haft en dag med mindre bra resultat, eller att man bara känner sig lite nere. Man kan titta på den där soffpotatisen i backspegeln och tänka att man kommit långt! Tack Ida för din inspirerande blogg och din klapp på axeln. Hade jag inte stött på din blogg förra året, så hade nog inte detta hänt! Jag önskar dig ett framgångsrikt gott nytt träningsår! PS. Nya målsättningar för nästa år är att sluta småäta, gå ner några kilo till och kapa lite tid på milen. Kanske, kanske ställer tanten upp i nån tävling också! DS.

Kram, Inggun

Share
 

2015 – jag är redo

20141231 kl 12:29 Okategoriserade, Pepp, Skallen

När 2013 tog slut var jag lite chockad (och aningen trött men mest glad) över allt som hade hänt under året. Årskrönika 2013 Jag gav mig själv ett tyst löfte att 2014 skulle bli lite lugnare men visste nog redan där och då att så skulle det inte bli. 2014 kom att bli ett av de mest händelserika i mitt liv. Jag är väldigt tacksam (aningen trött och mycket glad) över allt jag upplevt även om jag bitvis har känt av att farten har varit väl hög. Årskrönika 2014

2015 ska bli lite lugnare tänkte jag, den här gången seriöst menat. Visserligen har jag ett EM på Irland och några andra resor och tävlingar inbokade, ett par event, flera stora projekt på människojobbet och lite annat på agendan, men jag har ändå planerat mer vila. Så. Nu har jag sagt det.

För mig är det viktigt att ha en plan. Plan för dagen, plan för veckan, för året, livet. Sen blir det aldrig exakt som jag planerat, men det är liksom inte poängen heller. Planer är till för att göras och revideras, inte för att hållas. Missförstå mig rätt – om du och jag bestämmer att vi ska ses på fjällstationen på Abisko första onsdagen i augusti så kommer jag att vara där och har jag en deadline på jobbet så kommer jag att hålla den. Det är mer det icke-specifika som jag reviderar. I vardagen är det strukturen som är viktig, tanken bakom, planen. Träningsveckan exempelvis blir i stort sett aldrig exakt så som jag har tänkt. Det betyder inte att planen har gått åt skogen och inte att jag blir missnöjd. Min erfarenhet av egen träning och av att coacha är att det alltid är mycket bättre att ha en plan att ändra i än att gå planlös.

Var inte rädd för att planer. Var inte rädd för att uttala dina mål, eller dina rädslor heller för den delen. Skriv ner, fundera, planera. Innan jag åkte med laget till Sydafrika i våras hjälpte Lovisa mig med en SWOT-analys, något jag gjort många gånger i jobbsammanhang men aldrig inför en fysisk utmaning. Det var väldigt värdefullt. Att sätta ord på känslor och fundera på sina styrkor och svagheter, att tänka över risker, att få ner tankar i ord. Det borde jag göra mer av.

Nu sätter jag mig i bilen och styr mot en nyårsafton i Gävle hos mina vänner Kajsa och Henrik. Jag ser fram emot en trevlig kväll och framförallt ett bra 2015. Fridens!

Share
 

”Off season”-helg, om att variera sig.

Det är ”off-season” i min värld. En skön och avslappnad tid då jag funderar över vad jag vill åstadkomma med träningen över vintern och tränar kravlöst med fokus på att rehabilitera sånt som är slitet och stärka sånt som är svagt. Det innebär nödvändigtvis inte att jag tränar mindre än vanligt men absolut annorlunda.

För mig är träningen väldigt kopplad till årstiderna och såklart till de tävlingar jag satsar på. Jag skulle aldrig få för mig att köra spinning på sommaren när det går att cykla till exempel, och jag stirrar inte ner i kaklet på en simbassäng om det finns en sjö som är varm. Jag längtar efter skidåkningen i november och avskyr den till påsk, älskar att vara i gymmet kalla, mörka vintermorgnar och ser fram emot att snöpulsa på vintern eller springa på fjället på sommaren. Tävlingarna blir avgörande för hur jag tränar under den delen av året, även om vissa saker hänger med året runt, som bolljäveln.

Helgen blev en fin blandning av sånt jag gör när det är ”off-season”. I fredags yogade jag efter jobbet, det älskar jag och det är så himla bra för mig. Lördagen spenderade vi i badhuset, sönerna och jag. Det blev mest trams och hopp från svikten faktiskt men jag simmade 1000 meter och på kvällen tog jag en lång promenad med en podcast i öronen(Värvet som intervjuade Blondinbella – mycket bra lyssning). Söndag morgon blev det en lite längre tur på cykel innan barnen hade vaknat och sen ett styrkepass tillsammans med min dotter när hon kom hem från konfirmationsläger. För mig en helt perfekt helg, trots noll löpsteg.

Så där håller jag på. Jag kommer inte att bli världsmästare i nåt och jag prioriterar en stark kropp som orkar mycket. Visst tränar jag mer fokuserat ibland och pressar mig gott det går med intervallträning och så, men det viktiga för mig är att må bra och att det ska vara roligt. För mig är det roligt att träna varierat.

Så lite bloggposering:

boll1bollboll3

 

Share
 

Min New York-debut

Jag går verkligen all-in första gången i New York och idag var inget undantag. Loppet på morgonen och sedan en fantastisk brunch på Le Pain Quotedeien(det dagliga brödet), promenad, shopping, manikyr, fika, promenad igen och så ett grymt avslut på en fantastisk sushirestaurang.

Imorgon blir det långpass och brunch på Waldorf Astoria. Lyx och lyx. jag har den bästa NY-guiden och älskar den här resan ut i fingerspetsarna. Mitt resesällskap gjorde ett grymt lopp idag också. Grattis Lovisa!

image

Share
 

All things must come to an end…

Sista trampet är gjort, sista paddeltaget är taget och sista steget har gåtts. Tävlingen är över för Cinnober Adventure Team.

Laget lämnade T5 med glada miner men krämporna var utbredda på flera håll. Händer, fötter, rygg m.m. Ärligt talat så var de vid så gott mod så jag hade inte den minsta känslan av att de skulle vara på väg att bryta. Vilket de nog inte var vid det tillfället. Jag följde dem upp för branten en bit, som ni såg i mitt gamla inlägg, men var tvungen att lämna för att fotografera Outnorth. Jag fick ett gäng bilder från en annan fotograf som mötte laget på toppen. Ni har sett den på Ida i förra inlägget. Alla såg ordentligt slitna ut och jag kände att de nog var ordentligt trötta. Klockan var 16.00 när de gick ned igen och tog strandvägen. Sen såg jag på trackern att det gick långsamt. På morgonen fick jag ett meddelande att de var magsjuka och skulle bryta tävlingen. Jag åkte och hämtade dem direkt.

Sent på kvällen innan hade de hittat en lite stuga där kvinnan i huset ville sälja en fisk till middag, vilket laget nappade på. De som mådde illa kunde förstås inte äta men de andra åt. Efter lite förhandlande kom de överens om att sova över där och ta ett beslut imorgon om de kunde fortsätta eller ej.

mw-fotograf-3518mw-fotograf-3538

När jag hämtade dem så var de i rätt dåligt skick men ingen akut vård förelåg så vi åkte tillbaka till T5 först och sedan hem till Port Edward.

Besvikelsen är stor att de inte kunde ta sig hela vägen fram men detta är en lagtävling och alla måste i mål. För mig som står på utsidan av detta så verkar det vara ett vettigt beslut att bryta. De är ordentligt slitna och de behövde sin vila nu, även om alla inte ville bryta. Samtidigt förstår jag känslorna som kommer. En sådan lång uppladdning, både gällande träning och logistik, och sedan inte få avsluta. Inte helt enkelt för mig heller att stötta då jag inte känner dem så bra men jag hoppas de piggar på sig snabbt och att de på sikt kan inse vilken enorm prestation de gjort. Långt mer än vad många skulle klara av.

Här kommer ett par bilder på fötter m.m. Laget har en del krämpor som kräver vård men de kommenterar jag inte i dagsläget. Jag känner inte laget tillräckligt bra för att avgöra vad som är ok eller ej att dela på internet utan det är information som får komma lite senare. Ni kanske tycker bilderna på fötterna är äckliga men jämfört med många andra så har de klarat sig ganska bra.

Med vänlig hälsning, Martin

mw-fotograf-3549 mw-fotograf-3553 mw-fotograf-3554 mw-fotograf-3557 mw-fotograf-3563

 

 

Share