Arkiv för kategori: 'Skallen'



Tio bud

20141219 kl 13:39 Okategoriserade, Skallen

Så här i juletider ska man lyssna på Håkan Hagegård (O Helga Natt eller annat valfritt bombastiskt gudfruktigt arrangemang) och tänka på Jesus, livet, döden, smärta, synder och annat. Det är sen gammalt. I biblisk anda ger jag Alla kan tränas 10 bud:

1. All träning är bra träning.
2. Du ska aldrig skjuta upp ett träningspass till morgondagen.
3. Du ska aldrig jämföra dig med någon annan än dig själv.
4. Du ska träna på det du är dålig på, även om det andra är roligare.
5. Du ska träna för livet, inte för dagen.
6. Vältränade kroppar har fina organ. Du ska anmäla dig till donationsregistret.
7. Du ska äta det som smakar gott, ty så är kroppen programmerad. Annars hade vi ätit flugsvamp och utrotats för länge sen.
8. Träning är för alla, inte bara för vissa.
9. Du ska aldrig slösa en dusch.
10. Du ska träna med sällskap, ty det är dubbelt så roligt och hälften så jobbigt.

cropped-head_c

Share
 

Livet och en yoga-fråga

20141212 kl 13:38 Kroppen, Okategoriserade, Skallen, Yoga

Livet är bra just nu. Sådär bra så att en strulig dag liksom inte gör så mycket, man bara lägger den till handlingarna och fortsätter. Jag hade en typisk Ida-dag igår efter jobbet, det vill säga jag for fram och tillbaka, bar tunga grejor, gjorde affärer, och hade allmänt många saker på gång samtidigt. Barn som var hungriga, en telefon som ringde och så lite Murphys law mitt i allt. Sälja en takbox och inte hitta nyckeln till exempel, inte en av mina ljusare stunder.

Jag mår väldigt bra, och har haft en så bra vecka. Förra helgen kom min kompis Linda med sin soon to be treåring och gjorde en heldagsvisit. Vi myste med alla våra barn, bakade, pratade och stökade. Kanske det bästa vi gjort tillsammans på länge. Det är lätt att glömma att den där pratstunden i köket är det som verkligen betyder något. Det toppades med ett riktigt bra långpass på söndagen och sen har arbetsveckan varit störtbra. Jag börjar bli lite varm i kläderna(ljummen i alla fall) och känner väldigt mycket engagemang och glädje inför det jag ska göra på jobbet framöver. För mig är det en jätteviktig pusselbit för att må bra.

Tre löppass har jag fått till under veckan, och två styrka. I eftermiddag blir det yoga och under helgen är målet att skrapa ihop 36 kilometer. 14+22 blev 36 sist jag kollade så det är planen. Jag fick en fråga här på bloggen om det här med att yoga och jag tänkte förklara hur jag tänker.

David skrev: ”Du skrev ”yoga, det är som balsam för löparkroppar det”. Chipsen antar jag att det var på skämt, men det skulle vara intressant att få läsa mer om hur Yogan hjälper dig i hård träning och tävlande. ”

För mig är yoga ett perfekt komplement till min vanliga träning. Jag cyklar och springer mycket vilket gör att jag belastar kroppen ganska ensidigt. Benen får jobba monotont i samma rörelsemönster, timme ut och timme in. Det gör att jag känner mig stel eller orörlig, ofta båda delarna, på ganska förutsägbara ställen på kroppen. Vaderna är ofta spända och baksidan på låren är en akilleshäl där jag både kan få kramp och bli väldigt stel. Den ena skinkan ger sig till känna ibland och eftersom det alltid är på samma sida beror det på en obalans i min kropp som jag gärna vill göra bättre. I tillägg till det har jag ett kontorsjobb, vilket gör att jag sitter ner på dagarna och jobbar med händerna framför kroppen. Jag styrketränar mycket för att bli starkare i rygg och axlar men det monotona knappandet på tangentbordet hjälper inte precis till med rörligheten mellan skulderbladen.

Yoga ger mig ett tillfälle att fokusera på stretch, rörlighet, styrka och balans som ingen annan träningsform gör. Jag får sträcka ut baksidan på kroppen och jag får tid att känna efter och uppmärksamma olikheter i kroppens sidor, styrkor och svagheter, vad som hindrar mig och vad som tar mig framåt. När jag yogar regelbundet märker jag stor skillnad, jag är mjukare och har en bättre rörlighet och jag återhämtar mig fortare efter ensidiga träningspass.

Dessutom är yoga bra som avslappning för mig. Jag är inte en person som slappnar av särskilt mycket i vardagen, utan kör mer on-off. Lägger jag mig ned så somnar jag. När klockan ringer sätter jag fötterna på golvet och går upp. Hängmattor, solstolar, TV-soffor och rosévin i solnedgång ingår inte i mitt liv. Yoga är ett bra tillfälle att slappna av aktivt, det är en stund på dagen då jag inte fokuserar på något annat än mig själv, jag släpper alla tankar och är för stunden. Så lugn som jag känner mig efter ett yogapass är jag aldrig annars.

Just det – Happy Friday!

0A9C096F-F6FB-4CAA-A534-DD7AFD075C30iphone_photo

Share
 

Pannlampslångpass med skrämselhicka

20141128 kl 10:06 Löpning, Skallen

Igår var det väldigt svårt att öppna dörren. Jag hade tänkt springa direkt efter jobbet, men upptäckte att jag hade missat att ta med en underställströja i väskan, så det blev ändrade planer. Lite sådär lagom halvmosig efter att ha umgåtts med stolsvärmen en stund i bilen och ganska hungrig och trött var det lockande att ställa in. Jag frös när jag tog av mig människokläderna och svidade om till löparkläder. Pannlampa och mobiltelefon fick följa med och ärligt talat så krävdes det en hel del viljekraft att öppna den där dörren just igår. Jag kom i alla fall iväg och med hjälp av lite bra musik jobbade jag mig in i en bra lunk. Planen var et långpass löpning, alltså mer än 90 minuter. Jag hade ingen som helst energi att hitta på en rolig runda, särskilt eftersom jag hade tänkt ut en runda från jobbet och nu sprang hemifrån istället, så jag bara sprang. Jag fick en riktig adrenalinchock också, när det sprang något halvstort bakom mig, tills jag insåg att det var bävern som blev rädd och hoppade i vattnet när han såg mig. Han höll på att jobba med ett träd sådär på kvällskvisten och där kom jag och störde.

Vägren, pannlampans sken, musiken, sega ben, ena foten framför den andra. Efter fem kilometer tröttnade jag på musiken och ringde en kompis. Hon hade som tur var ett intressant problem som jag kunde lyssna på och ta ställning till och vips så hade jag sprungit en mil när vi la på. Efter det vet jag inte vad som hände. Energin kom som ovanifrån, det började duggregna eller snöa, jag vet inte vilket, och plötsligt gick benen av sig själva. Kilometer efter kilometer och väl hemma hade jag sprungit en halvmara. 21 kilometer en vanlig torsdag och samtidigt mitt längsta löppass på många veckor. Så kan det gå när man orkar öppna dörren. Jag firade med ärtsoppa på tub och ostmacka. Och lite jordnötssmör direkt ur burken, livet som löpare är inte så glamouröst.

Happy Friday!

2f6627ed-c519-4a47-b699-5b3d4fc87fad18

Share
 

Den stora tröttheten

20141120 kl 21:09 Människojobb, Skallen

Jag ÄR så trött. I ögat liksom. Jag läser i tidningen att vi är trötta nu, lite till mans, på grund av få soltimmar i november och korta dagar. Jag kan verkligen skriva under på det, jag som normalt sett inte alls känner mig påverkad av mörkret. Orkar jag hålla mig vaken till nio är det en bedrift.

Trött eller inte – imorgon är det min sista dag på mitt människojobb. Det nya människojobbet börjar på måndag. Superkul och lite tur, tänker jag, att jag har så mycket bra saker att göra när Sverige är lite tråkigt. Nytt jobb, nya människor, nya system, nya kontaktvägar, nya kollegor, nytt, nytt, nytt. Jag rensar en sista gång bland dokument och bilder på datorn som ska lämnas in så att jag inte har lämnat något av mitt privata. Jag ramlar över några bilder från året som har halkat fel och blir lite nostalgisk.

mw-fotograf-1164

Share
 

Alla KAN träna

20141117 kl 14:09 Skallen

Jag vill bara göra klart en gång för alla, på förekommen anledning, att alla KAN träna. Alla VILL inte träna och alla MÅSTE inte träna, men alla KAN träna. Kan du inte springa eller cykla, spela fotboll, rida eller dansa så kan du kanske ro, eller simma och kan du inte det kanske du kan yoga eller planka eller kanske kan du knipa. Jag har förstått att det finns dom som irriterar sig på uttrycket ”Alla kan träna” och jag stöter med jämna mellanrum på människor som absolut ska hävda att alla faktiskt inte kan träna, men det är FEL. Alla KAN träna. Ju mindre du anser att du KAN träna, desto större behov av att träna har du, skulle jag vilja påstå.

Anders Olsson, simmaren, är ett lysande exempel på en person som genom en enastående vilja och en unik förmåga tagit sig ur ett smärttillstånd och över till synes oöverstigliga hinder genom sin träning.

Pamela Andersson, chefredaktör på tidningen Topphälsa, är aktuell  med boken ”Jag ska inte dö idag” och bloggar om träning, hälsa och sin kamp mot cancer. Vi var på samma resa i våras och jag kan bara uttrycka min fulla beundran för den vilja och styrka som finns inuti Pamela.

Det var väl inte många som missade Anders Gyhlenius väg mot sin 35:e svenska klassiker efter att hans cancer spridit sig i varenda litet hörn av kroppen.

Alla kan göra något. Det finns alltid en förbättringspotential och du tränar inte för någon annans skull utan din egen. Alla KAN. Ett högt höjdhopp är inte värt mer än en stunds fotrehab, det handlar inte om det. Människor som tränar ser inte ner på andra som inte tränar. Snarare är det så att ju mer man har tränat desto bättre förstår man den energi och vilja som krävs för att träna, oavsett vad, hur och varför. Den som lyfter sitt pekfinger åt mig och säger ”app, app – du har fel. Alla kan faktiskt inte” har kanske den viktigaste träningen av alla att börja med. Den mentala träningen. För dig som är sugen på att börja med mental styrketräning kan jag rekommendera Olof Röhlander – börja med att kika in på hans blogg, ladda ner hans app PeppApp eller prenumerera på veckans peptalk.

Tänk så här – om du hade lagt den tid och energi det tog att säga ”Alla kan faktiskt inte” på att säga ”Jag kanske också kan” så hade du kommit ett steg framåt istället för bakåt.

_ida_webb_DSC_1711

Share
 

Hjärnspöken

20141116 kl 10:41 Kroppen, Okategoriserade, Skallen

Av 300 personer som gick på samma yogaevent med @yoga_girl som jag kan jag lova att det var i stort sett 300 som tänkte ”jag kommer att vara sämst här”.

I princip varje gång det kommer en ny person på mina gruppträningar säger hen ”jag är inte lika snabb som alla andra, bara så du vet”

Alla som springer oroar sig över vad folk tänker, tycker och säger och tror att det ser ut att gå långsamt.

100% av alla som går på gymmet är jättemedvetna om sig själva och sina brister, oroliga för att göra fel och vad andra ska tycka och obekväma med att prova nya övningar.

Jag kan hålla på hur länge som helst. Alla känner så här. Inte bara du. Här är en steg-för-steg till hur du kommer in i rätt tänk och slipper hjärnspöken:

1. Förstå och acceptera att det du själv tänker om dig själv, det tänker alla andra om sig själva.

2. Förstå och acceptera att alla andra har fullt upp med sina egna hjärnspöken. Ingen tycker eller tänker något särskilt om dig.

3. Inse att andra beundrar dig och ser upp till dig för det du gör och den du är, läs gärna ”Du är beundrad”

Jag har såklart också sådana hjärnspöken, som alla andra, men jag låter dom inte ta över. I så fall skulle jag aldrig våga göra saker som det här:

Share