Arkiv för kategori: 'Skidor'



Stafettlagsträff och skidplaner

20141126 kl 11:20 Okategoriserade, Resor, Skidor, Ungarna

Igår sågs vi i Vasastafettlaget och hade löp/mat/planerings/julklappskväll. Det är alltid så roligt när vi ses, men det är knivigt att få ihop tio scheman och hitta någon bra lucka. Igår hade vi i alla fall 70% närvaro. Det blev en löprunda med pannlampor och ett par minusgrader, och sen käk och snack hemma hos Linda. I somras vann vi en vintervecka i Idre för tio personer, som vi har planerat in i januari. När vi bokade kändes det länge tills dess, men nu är det inte så långt kvar. Vi åker längdskidor allihop och har dessutom tänkt kombinera veckan med ett lopp som av en händelse går precis då. Det ser jag fram emot. Loppet och skidåkningen, men kanske mest myset. Vinter i fjällen är ju bland det bästa som finns.

Det blir ännu mer vintersemester för min del. Barnen och jag kommer att passa på att åka lite skidor på jullovet och har prioriterat bort sportlovsresa. Semesterdagarna räcker inte till, detta ständiga dilemma. Nu har vi bokat in oss i Sälen runt trettonhelgen och blir det bara inte alltför kallt, vilket är risken med att åka i januari, så hoppas vi på bra dagar. Jag har inte åkt slalom i Sälen på över 20 år och barnen har aldrig varit där, så det blir roligt.

Här ett par bilder från förra säsongens längdpremiär, i Grövelsjön:

012

027

Share
 

Drömmar om Afrika och regn i skidspåren

Vi satt och drömde oss bort till Sydafrika igår kväll, Caroline och jag. Hon har bott där och jobbat på Röda Korsets barnsjukhus och jag ska resa dit i maj på långtävling. Vi tittade på bilder från lopp och pratade om tävlingen. Terränglöpning är stort i Sydafrika, det arrangeras många längre lopp, ofta etapplopp över flera dagar i en häpnadsväckande vacker natur. Här är några bilder från terrängloppet Wild Run på 56 km, du kan läsa mer om olika tävlingar på Trail Run South Africa. Nästa semester?

Det är skidåkning på schemat idag igen. Ska man(Caroline, inte jag) åka Vasaloppet så ska man. Då tränar man i tre plusgrader och regn. Ska man inte åka Vasaloppet är det aningen svårt att motivera sig till skidträning en dag som denna(grå, grå, grå, grå, grå, grå, grå, grå), så jag staktränar magmusklerna lite och tänker på våren. Eller vintern som jag hoppas kommer tillbaka. Stakträning är bra, det går inte att såsa för då kommer man ingen vart. :-)

Share
 

Skidåkningstips och brasmys

20140206 kl 19:48 Skidor, Träningssällskap

Idag efter jobbet hämtade jag upp min kompis Caroline vid tåget. Hon bor i Skåne och ska köra Vasaloppet så skidträning är mycket hög prio just nu. Caroline ska vara med på träningshelgen vi arrangerar, och föreläsa om sin forskning inom kost och träning. Hon hade tagit med en present åt mig, en bok om löpning lika tjock som en Ulf Lundell-roman. Jag misstänker att boken är lika mycket en bok som ett försök att få mig att sitta still en stund och slappa om jag känner henne rätt :-)


Skidåkningen var skön men jobbig. Spåren var både sträva och hala på en gång, hur nu det är möjligt. Vi körde med ett slags universalklister som funkade så bra man kan förvänta sig under rådande omständigheter med lite isiga spår. Ju svårare att få fäste, desto viktigare är det med tekniken när man åker skidor. Fokus ska ligga på att flytta över tyngden och att låta skidan glida i spåret, även i uppförsbackarna, att inte ”springa” uppför vilket är frestande, särskilt som löpare när man är stark i benen och ovan att skida.

Nu myser vi framför brasan här hemma, och planerar det sista inför helgen. Sextio personer är ganska många när man ska arrangera en hel helg full med aktiviteter.

Share
 

Årskrönika – en liten backspegel och en stor framruta

gbg

Det har blivit dags att summera. Jag minns precis hur det kändes för ett år sedan på nyårsafton. 2013 var verkligen ett oskrivet blad, med ett undantag. Förutom Vasastafetten hade jag absolut ingenting inplanerat. Alls. Nada.

Några dagar senare hörde Magnus av sig och sa att det hade ju varit väldigt ”trevligt” att tävla tillsammans på Stockholm Extreme, och skulle jag kunna tänka mig att tävla ihop igen? Ja sa självklart ja och sen rasslade det bara på, jag vet inte vad som hände.

stilla cykel
I januari och februari åkte jag massor av skidor och körde två vintermultisporttävlingar, åkte på semester till Säfsen och körde Stafettvasan. Det blev mars. Någon kvittrade förutom vårfåglarna. Det var Lovisa, som körde operation övertalningskampanj – hon ville få mig att börja blogga. Blogga? Nä, det har jag inte tid med. Förresten gör jag mig bättre i lagom doser, försökte jag protestera. The rest is history.

I mars startade vi Röhnisch Running School och jag började löpcoacha. I april nattpaddlade jag bland isflak, slog mig fördärvad på cykel och slog pers på milen med 44.31. 1:a maj demonstrerade jag inte utan orienterade bort mig och Linda i smålandsskogarna. Maj bjöd på ett slitigt Vårrus, mitt livs stafettdebut och årets jobbigaste tävling – Stockholms brantaste. Då fick jag en ny vän för livet i Frida.

omma
Juni levererade – pers på milen igen i Stadsloppet och en multisportseger ihop med Annika – min första!

Juli skulle, förutom en Sverigesemester, komma att handla om en enda sak – förberedelser för SM i Helags, återhämtningen efter SM i Helags, och så själva tävlingen. Hur hela Sveriges och 2013 års samlade busväder kunde skoja med oss just i Ljungdalen just det där dygnet, det kommer vi aldrig att få veta. Dom som var där uppe på fjället den natten vet. Vet hur sanslöst mycket det blåste, hur otroligt dålig sikt det var och hur svårt det faktiskt blev att orientera ner från de där karga fjällen. Jag har en minnesbild av att jag håller krampaktigt i kartan under någon minut medan Magnus stämplar uppe på någon fjälltopp, jag får parera hela tiden för att inte blåsa omkull och trots att jag har spänt åt snodden uppe på huvan på jackan fladdrar det så mycket att ljudet är helt öronbedövande. Vi tittar inte på varandra på flera timmar. Prata är uteslutet, det hörs ingenting ändå. Jag går, kliver och småspringer, timme efter timme och kopplar bort alla andra tankar än vart nånstans jag ska sätta ner foten i nästa steg. Overkligt då och overkligt nu. Jag är så oerhört stolt över att vi var ett av de sju lagen totalt sett som genomförde tävlingens samtliga sträckor, under rådande omständigheter. Mitt livs utmaning hittills.

Lidingö4-600x399
Augusti innehöll en stor besvikelse i AIM Challenge, en spontan triathlonstafett och en seger i Vasastafetten - dagen då precis allt gick vår väg. Företaget och löpcoachningen fick en jätteskjuts framåt och jag jobbade både dag och natt kändes det som. Jag startade löpgrupper, sålde mina första PT-timmar och knöt massor av kontakter. Det fortsatte i september med en ”inspirationsdag” på gymmet Rosa Skrot som var fantastikt kul, ännu mer coachning, en fortsättning på löparskolan och så tävlingar såklart. Jag sprang pannlampslopp i Lida, smulade sönder mitt rekord på Lidingöloppet och ledsagade en synskadad tjej på Lidingö Tjejlopp.

DSC_0633
I oktober rundades multisportsäsongen av – cupavslutningen i Omberg med Henrik och till sist årets andra SM-brons i Göteborg tillsammans med Helena. Två SM-medaljer i multisport 2013. Det får jag nog ändå räkna som en formidabel succé. November och december har varit lugn på tävlingsfronten men inneburit mängder med träning, massor av planering inför 2014 och välbehövlig vila. Jag har knutit avtal inför nästa år, köpt två nya cyklar, nya skidor och smitt planer för tävling, träning och jobb.

Jag är tacksam för allt som 2013 har gett mig. Jag har lärt mig vilka vänner som kliver fram i medvind, vilka som gör det i motvind och vilka som finns där i alla väder. Jag har blivit bättre på att kasta saker över axeln och jag har lärt mig att hejda mig ibland vid tangentbordet. Jag har lärt mig hur mycket kroppen klarar innan den säger stopp, lärt mig vara på rätt sida om gränsen, att multisport kan vara en mental sport och att ingen är oslagbar.

Under 2014 vill jag lära mig att vila mer, jag vill lära mig andas och lära mig välja mina strider. Jag vill bli klokare, smidigare och starkare. Till skillnad från förra nyårsafton har jag kalendern proppfull med saker jag vill och kommer att genomföra och jag ser fram emot det så himla mycket. Hoppas ni vill följa med på min resa. Gott nytt år!

Share
 

Fjälltur och lite om klädsel

20131130 kl 14:34 Kläder, Okategoriserade, prylar, Skidor

012Vi har haft sån tur med vädret de sista dagarna. Innan vi kom hit till Ramundberget blåste det storm och kom 4 decimeter snö, och imorgon när vi ska åka hem kommer det nya vindar och snöfall. Våra dagar här har varit lugna och stilla. Idag skulle det enligt yr.no bli lite vind och solglimtar så vi passade på att ta en fjälltur. Tyvärr är jag ingen mästerfotograf, och hade gärna haft med mig Lisa eller Marcus ut på fjället just idag för att få riktiga bilder men jag gjorde ett försök i alla fall.029

027

Vi fick en typisk fjälltur, d.v.s. klättrade en massa höjdmeter länge, länge och njöt en stund av den fina utsikten för att avsluta med en lite vådligare färd nedför. Ett par timmar drygt var vi ute, utan stress. Väldigt bra timing som sagt, nu kommer snöovädret och det hänger något tungt i luften.

För det som undrar över det här med klädsel så är ett vindtätt plagg verkligen att rekommendera när man är ute på en lite långsammare runda, inte minst till nedförsåkningen på slutet. Jag har Haglöfs Lim-jacka året runt och är väldigt nöjd med den. Under den körde jag med ”vanliga” skidkläder. Till skidåkning är det samma principer som löpning, men gärna med något vindtätt frampå, eftersom det blir mer fart och mer vind. Många tycker om tjockare brallor, typ Craft Storm tights, men för mig blir det lite i varmaste laget så jag har kört på ett par lite tunnare från Craft som heter EXC Train tights. Jag har hellre tunnare brallor och tar någon typ av Gundetrosa  under(varm underställsliknande trosa med windstopper fram, genial!) eller vanliga avklippta långkalsonger. På överkroppen funkar det bra med ett vanligt underställ och någon tunn jacka, jag har Trimtex Advanced-jackor som vi beställde i löparklubben för ett par år sedan som jag både springer och åker skidor i. Dyra är dom, men väldig bra. En väst är bra att ha till längdskidåkning, den kan åka av och på många gånger under en dag eller ett pass.

030

Nu drar det lite i ljumskarna efter en chockstart på längdskidsäsongen. Jag är väldigt imponerad av Hanna som inte har åkt sedan förra vintern och bara ger sig iväg på långa turer. Nu sitter jag och lurar på om jag ska ta en löprunda när jag ändå är på ”träningsläger”, endera det eller en god bok. Eller båda.

 

Share
 

Nybörjartips och längdåkningskärlek

20131129 kl 17:16 Okategoriserade, Skidor

bild (7)
Hanna

Hanna, min trettonåring, och jag är i Ramundberget och åker längdskidor. Vi har aldrig varit här förut, bara hört talas om hur bra det är. Jag har närt en dröm att åka till Vemdalsskalet, och till Ramundberget/Bruksvallarna, så nu uppfyller jag den ena. I Funäsfjällen totalt sett, där Ramundberget är en del, finns 300 km pistade längdspår och 450 km rösade leder, det är mer än man kan fatta. Idag valde vi att åka här i Ramundberget och imorgon kommer vi att åka i Bruksvallarna och ta en tur upp på fjället. Det är fantastiskt att det går, trots att det fortfarande är november och stora delar av Sverige är snöfritt.

Det var så härligt att komma igång med skidåkningen för säsongen. Det känns alltid lite nervöst och ovant, precis som när man börjar cykla stig på våren, eller ska simma i en sjö för första gången på länge. Kan jag det här? Kommer jag ihåg hur man gör? Det tar en liten stund och sen känns det som vanligt. För min del kändes det vanligt, men ovanligt. Jag är mycket starkare efter all bålträning, det känns tydligt. Att kunna utnyttja det är en tekniksak såklart, och jag är ingen särskilt duktig skidåkare, men jag kände mig ändå väldigt stark. Hanna stortrivdes också i spåret. Hon har alltid älskat att åka skidor, men aldrig varit så sugen på att tävla. Hon gillar att åka och njuta, liksom. Stanna och vila lite, titta på saker, gå ur spår ibland och låta folk åka förbi. Vi är inte släkt ;-)

Jag känner mina bloggläsare så jag vet vad du tänker nu. Du tänker: Jaha, det var ju roligt för henne men hur ska jag kunna göra det där?
1. Jag har inga skidor
2. Jag kan inte valla
3. Jag åkte skidor i skolan och det var jättejobbigt/svårt/kallt
4. Familjen vill åka slalom när vi är i fjällen

Då svarar jag så här:
1. Investera i ett par skidor, inte billigaste paketet men något mellanting duger oftast bra. Det är en engångskostnad som väldigt snabbt blir ingenting i jämförelse med t.ex. en veckas liftkort. Du behöver inte satsa på Kallas klass på skidor, så länge du inte satsar på att köra ikapp henne. Då det gäller stavar är dyrt=lätt och bra, men inte för medelmotionären. Fleratusenkronorsstavar går lätt av och är lite overkill. Det viktiga är att du köper med en riktig handledshållare(heter det så) och inte bara en rem.
2. Köp inte vallningsfritt!!! Det är förbjudet. Köp tejp och sätt på, eller be hen som säljer skidorna till dig att sätta på tejpen. Vallningstejp är en jättesmart uppfinning som funkar kanon för vanliga motionärer och kan sitta hela vintern. Du har inte Hellners glid men å andra sidan har du ju inte hans teknik heller. Vill du inte ha tejp så är det faktiskt inte jättesvårt att fästvalla. Sök på youtube och gör det enkelt. Glidet är svårare och kan vara värt att lämna in. Nya skidor måste du få preparerade.
3. Glöm det. Det är nya tider nu. Det är jättekul/inte så svårt och kläderna är bättre. Inga lovikavantar liksom.
4. Bra. Nu kan ni göra båda. Om familjen inte delar ditt nya intresse är det ingen ko på isen. Du hinner göra båda på en vecka. Inte? Ta varsin matdag så minskar du din arbetsbörda med 75% och kan åka skidor istället.

Själva åkningen? Det är inte så svårt som det verkar. Några bra saker att tänka på:
1. Spänn dig inte. Slappna av och det kommer att gå 400% bättre. Dessutom slår du dig inte så mycket om du ramlar avslappnad.
2. Böj på knäna i nedförsbacken. Ju brantare desto mer böjer du på knäna.
3. Bra fäste handlar inte om bra valla utan om att trycka ner skidan. Din kroppstyngd ska växla från ben till ben och du ska trycka ner fästvallan i underlaget. Annars blir det som att hålla två kardborreremsor i närheten av varandra och tro att de ska hålla ihop. Du lär dig tekniken genom att träna utan stavar.
4. Man stakar inte med armarna utan med magen.
5. Lär dig ”stakning med frånskjut” – kolla här: Elin Ek visar skidåkningstekniker, det är en kanonteknik som är väldigt användbar om man inte är så van att åka, och inte så stark att man orkar stå och staka länge.
5. Hitta en rytm, en fart som du orkar hålla och mala på med. Först när du hittar en lagom ansträngningsnivå kommer det att vara roligt och möjligt att börja flytta gränserna framåt.

Kika gärna på Skideoteket, där Svenska skidförbundet ger massor av bra info och tips.

Till sist ska jag fira min femtondeplats på den där ”inflytelserika-blogg-listan” med att vara lite ”bloggisch” – håll i er nu – och publicera en bloggposebild.

bild (8)

Share