Arkiv för kategori: 'Tävling'



Multisportfotograf Martin Westerstrand

20141030 kl 12:25 Multisport, Naturupplevelser, Resor, Tävling

mw-fotograf-EA-2314-910x613
Foto: mw-fotograf.se

Martin som följde med oss till Sydafrika i maj och agerade fotograf/chaufför/alltiallo under vårt multisportäventyr har uppdaterat sin blogg med ett jättelångt inlägg med fotografperspektiv där han berättar om resan och alla strapatser. Martin är pedant med kontrollbehov(i positiv bemärkelse) och vi drog med honom på en rörig och nyckfull resa där han inte visste från dag till dag eller en timme till timme vad som skulle hända, för att inte tala om vilken utrustning som skulle behövas. Det är väldigt intressant läsning. Martin gjorde allt för att stötta oss, och vara världens bästa multisportfotograf.

Martins afrikaberättelse hittar du här

Martin roade sig med att göra några timelapsefilmer, här en 25 sekunder lång som komprimerar oss när vi roddar med vår utrustning – tänk att vi höll på sådär i flera dagar!

Han har även satt ihop ett fyra minuter långt bildspel från tävlingen som du kan se HÄR

Att ha en egen fotograf med på resan var ett genidrag. I efterhand gör det hela upplevelsen mer levande på något vis, och under själva tävlingen var det uppskattat av många här hemma som följde oss att få uppdateringar och livstecken. Vi kommer definitivt inte att resa själv nästa gång heller och bäst vore att ha två personer som åkte med, en fotograf och en som kunde hjälpa till att rodda. Multisportroddare, en fin titel :-)

Share
 

Husky Podcast feat. Alla kan träna

Förra veckan blev jag intervjuad av Magnus Ormestad som producerar podcasten Husky. Idag finns podcasten klar att lyssna på, så himla kul, fruktansvärt, svettningsframkallande, nervöst och fantastiskt! En timme och sexton minuter pratar vi – om allt! Så här skriver Magnus på podcasten Huskys hemsida om avsnittet med mig:

”Lång intervju med den roliga och inspirerande Ida Svensson som även är känd från sitt alter Ego “Alla kan träna!”. Ida är även en del av Lofsangruppen så vi pratar en del om träningstrender och tankar kring det.

Vi körde ett långpass framför mikrofonerna där vi pratar om hennes uppväxt bland hästar och träd, om att ha för mycket idéer i huvudet och om att känna hur kroppen blir ett hinder för att kunna läsa saga för sina barn. Om världens bästa knut för skor, om att börja med att kämpa sig runt om en löpslinga på tre kilometer och sluta med Adventure Race i Afrika som en del av Cinnober Adventure Team.

Vi bjuder på grymma tips för träningsentreprenörer och revolutionerar även hela träningsbranschen med att introducera träning med matkassar.”

Du kan lyssna på podcasten i Podcastappen i din telefon, eller ännu hellre genom appen Acast, som ger ännu fler dimensioner till din podcastupplevelse. Ladda ner den gratis och testa!

foto-2014-10-28-15-01-30

 

Du som redan har lyssnat, här kommer lite länkar till inlägg jag refererar till i intervjun:

Framtidsspaning 2014

Taserudsknuten

Grisar ska inte ha roligt

Share
 

Måndagsmys och en bildkavalkad

20141006 kl 21:09 Multisport, Tävling

Idag blev det mitt vanliga måndagsmys som träning, d.v.s. 11 km löpning i Jenny-tempo. Det där tempot som jag brukar beskriva som ”så ansträngande att du orkar prata, men inte berätta ditt livs historia”. Nu har vi redan klarat av våra livshistorier så det räcker gott och väl med lite uppdateringar från veckan som gått. Jag älskar våra måndagsrundor.

Jag har surfat runt och kollat lite bilder från helgens sprinttävling också, och delar med mig av en bildkavalkad. Jag bjuder på att jag ser totalt utmattad och lite döende ut som vanligt. P.S Det ser lite bättre ut efter målgång. Foto: Erik Molin

2N8A2954

2N8A2988

2N8A2990

2N8A3005

2N8A3086

2N8A3166

 

Share
 

Raid Uppsala 2014 – 3 timmar på rött

20141004 kl 23:59 Multisport, Tävling

IMG_5552

Idag körde vi sprinttävling i multisport i Uppsala. Det var dags för avslutning i svenska cupen på sprintdistans och vi i stod på startlinjen med tre tvåmannalag i Cinnober Adventure Team. Marcus och Kalle körde i herr och i mix var det jag och Magnus i ena laget och Henrik och Veronika, Cinnobers VD, i det andra. I somras kom vi nämligen på den utmärkta idén att introducera Veronika i multisporten i samband med Raiden och vår sista tävling för säsongen, vilket hon nappade på. Väldigt roligt med den typen av sponsorssamarbeten, mer sånt!

Vi åkte till Uppsala igår kväll redan så det var en lugn morgon med gott om tid att komma på plats i startområdet vid Ulltuna. Gott om tid är ett relativt begrepp och något som i multisport snabbt blir ”inte alls särskilt gott om tid utan ganska bråttom”, det är samma sak varje gång. Först går man och plockar bland sakerna och plötsligt rinner tiden bara iväg och det är 14 minuter kvar till start. 14? Herregud bara 14? Vi ställde snabbt i ordning det sista i växlingsrutan och kom på plats vid start. Trodde jag. Magnus ville värma upp lite mer och när vi hade joggat en kort sväng och var på väg tillbaka till starten sa han ”2 minuter kvar”. Vi gled igenom startfältet med de 40 mixlagen och ställde oss längst framme vid snöret, med sisådär 15 sekunder tillgodo och så gick startskottet.

Första sträckan, prologen, var 1,4 km snitslad löpning. Inte ett dygn, sex timmar eller åtminstone en dryg paddling eller så utan 1,4 km löpning. Alla som har sprungit så kort vet hur hemskt det känns. Fruktansvärt. Där, någonstans i den första backen, gick min puls upp ordentligt och efter det känns det som 3 timmar på rött. Fin boktitel, tänker jag. Det var i alla fall hemskt och jag växlade mellan att tänka ”varför gör jag det här?” och ”det ska bli skönt att paddla/cykla/orientera” ända in i växling.

Vi gjorde ett snabbt byte och sprang ner till kanoterna för att paddla 4,5 kilometer. Vi har inte paddlat kanot med kortpaddel en enda gång tillsammans, Magnus och jag, och framförallt har ingen av oss tränat på det en enda gång över huvud taget under 2014. Med tanke på det gick sträckan riktigt bra. Det fanns en tanke om en gemensam strategi för byte av sida och frekvens och så, men så snart vi kom i kanoten släppte vi allt det och körde på känsla. Jag tänkte på att hålla uppe frekvensen, att sätta i paddeln lågt fram och att använda bålen. Fler saker kunde jag omöjligt hålla i huvudet. Vi fick släppa sex lag framför oss på paddlingen men det var inga stora tidsdifferenser och vi växlade till cykel 2.20 efter täten.

Två av lagen tog vi på den korta cykelsträckan ut till ”cykeldepån” där vi växlade som femma, la cyklarna och kom iväg på orienteringssträckan med två minuter upp till ledarna. Magnus orienterade prickfritt hela den sträckan och 35 minuter senare kom vi tillbaka till cykeldepån i ledning. Det var inte de skönaste 35 minuterna i mitt liv, direkt. Jag blev bogserad från första till sista metern och det bestående minnet av den sträckan var min enda tanke, som upprepades om och om igen inne i huvudet – ”jag ska aldrig köra en sprinttävling igen”. Jag hade verkligen många negativa tankar idag, inte som störde mig särskilt mycket utan bara som fanns där. Det kändes inte så negativt heller, utan mer som ett konstaterande. Aldrig mer. Aldrig mer den här känslan. Det omvärderade jag redan ett par minuter efter målgång, såklart.

Vi gav oss ut på nästa cykelsträcka i stort sett samtidigt som fyra andra lag, som kom in som ett pärlband efter oss till depån. Hela cykelorienteringen blev en enda lång klungkörning på stig, Magnus låg före och läste kartan i stort sett hela tiden och jag var någonstans i klungan. Det var en tuff sträcka, ganska lättcyklad tekniskt sett men tempot var tillräckligt högt för att jag skulle fortsätta ligga på rött, eller i alla fall ”väldigt obekvämt”. Ett lag hakade av och ett drog ifrån så in till sista växlingen var vi tre lag kvar i klungan – Isaberg Multisport, Försvarsmakten Multisport och vi. Någonstans där framme fanns Uppsala Multisport också men jag tror inte att någon av oss trodde att vi skulle kunna ta in avståndet fram till dom.

Sista sträckan, så. Sprintorientering. Allt hände. Isaberg tappade pinnen i växling, vi gjorde en liten bom på tredje kontrollen, Försvarsmakten gjorde en lite större bom, alla vi tog om Uppsala och vips var vi tre lag som tog den sista kontrollen före mål precis samtidigt. Det blev en spurtstrid vi visste att vi inte kunde vinna. Jag har inte den farten, helt enkelt. Isaberg gick i mål fyra sekunder före Försvarsmakten och fjorton sekunder före oss. 2.53.54 på rött och jag la mig ner och dog lite.

En tredjeplats efter spurtstrid, det är vi jättenöjda med. Två tredjeplatser faktiskt, eftersom Marcus och Kalle lyckades få samma placering i herrklassen. Veronica och Henrik kom på trettonde plats ungefär 40 minuter efter, vilket är klart godkänt som en första start för Veronica och bra guidat av Henrik. En riktig kanondag för Cinnober och en väldigt bra arrangerad tävling med riktigt fina banor och omgivningar. Plus i kanten till OK Linné.

Prisutdelning, firarmiddag på en krog i Uppsala och en trevlig bilresa senare satt jag hemma i kökssoffan igen. Fördelen med en sprinttävling är att det är så himla smidigt, jämfört med mycket annat vi pysslar med i den här sporten. Bara en låda och en väska med prylar och inga jobbiga sviter efteråt. Nackdelen – ja, alltså jag hatar verkligen det här med korta tävlingar. Älskar att hata. Älskar. Jag vet inte. Hjärtat har slagit många slag idag och jag har känt både blodsmak i munnen och mjölksyra i benen så det räcker för ett tag framöver. Vi får väl se. Planeringen inför nästa säsong är i full gång och jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag snart står där igen. It’s a love/hate relationship. Nu till en väldigt skön säng.

Share
 

Tio sista-minuten tips inför Lidingöloppet

20140926 kl 08:06 Löpning, Skallen, Tävling

I helgen är det dags! Lidingöloppet går av stapeln, för 50:e gången. Träning, planering och inspringning av skor är gjort sedan länge, nu är det inte mycket att göra förutom lite finlir och nervössnack. Här kommer tio tips i elfte timmen:

1. Stäm inte träff med en partner/kompis/annan person som ska ge dig din väska med överdragskläder eller duschgrejor efter målgång. Lämna in väska och överdragspåse och hämta ut när du gått i mål istället, och träffas senare. Det är en salig röra med folk, tält och saker vid målet och oerhört svårt att hitta varann, om man ens orkar leta efter den fysiska ansträngningen. Även om du har telefon kan det krångla, sms brukar haka upp sig i stora folksamlingar och regnar det vill du inte stå i tävlingskläder och blöta ner iPhonen.

2. Duscha vid Lidingövallen, inte vid målet. Mycket trevligare och för det mesta varmt vatten.

3. Ta med en tjuga inslagen i plastfolie så att du kan köpa det du är mest sugen på efter målgång. Det serveras något men alltför ofta är man sugen på något helt annat. Att få tugga på en sur rem på väg till duschen kan vara himmelriket, eller att sätta tänderna i en varm kabanoss.

4. Ta inte nya skor eller strumpor.

5. Klipp och fila tånaglarna. Det är mycket nedförslöpning och lätt hänt att dra på sig många blånaglar och ömma tår. Korta naglar minimerar risken.

6. Snöra skorna tillräckligt hårt längst fram(lite lösare över fotryggen) och använd de bakersta hålen. Samma anledning. Behöver du lära dig en knut som inte går upp kolla in Taserudsknuten.

7. Drick inte för mycket sista timmen innan start utan börja istället dricka redan vid första vätskekontrollen. Det är jättetråkigt att starta loppet kissnödig och även om det kan vara en varm septemberdag så kommer det inte att vara högsommarvärme.

8. Titta inte på vad andra gör/har på sig/dricker/äter. Skaffa dig en plan och håll dig till den. Vissa vill ha långbyxor men tycker linne är skönt, andra måste ha långärmat men gillar shorts. Någon äter pasta i startfållan och en annan vill starta hungrig. På Lidingöloppet är det svårt att råda folk, det är en stor fysisk ansträngning och alla fungerar olika. Jag startar hellre hungrig än mätt och brukar inte äta något efter frukost, kanske en banan. Jag dricker på alla vätskekontroller utom på slutet, då det inte gör någon nytta. Som sagt, skaffa dig en plan och kör på den.

9. Njut av folklivet. Skippa musik eller en runkeepertant i öronen.

10. Ha kul! Gå på känsla. Öka när du är pigg. Gå några steg i de värsta backarna om du måste spara kraft. Ta en backe i taget. Tänk inte på Abborrbacken förrän den kommer. Bara upp till toppen. En backe i taget. Finn styrka i publikens applåder och orkestrarna vid sidan av spåret. Tänk positiva tankar. Påminn dig om varför du håller på. Visualisera målgången. Stort lycka till!

Här en bild på mig från målgången förra året. 2.39.12. Jag var stark, en härlig känsla!

Lidingö31

Share
 

Stockholm Extreme 2014 – Race report

20140902 kl 02:10 Multisport, Naturupplevelser, Tävling

lagbild sthlm extreme

Foto: mjonssonfoto.se

Förra året var besvikelsen enorm när vi fick veta att Stockholm Extreme var inställt. Arrangörerna mäktade inte med att organisera en lång tävling och det kan man förstå när man är aktiv i sporten och ser vilken uppgift det är att få allt på plats inför en multisporttävling. Att tävlingen hade ett års uppehåll gjorde inte tävlingslusten mindre precis, så när anmälan släpptes 1 maj satt jag på helspänn och anmälde laget på typ två sekunder. Här skulle inte missas årets händelse. Tävlingen har varit vårt huvudmål sedan vi kom hem från Sydafrika 1 juni och även om jag har tävlat ganska flitigt under sommaren så har det hela tiden varit Stockholm Extreme som har varit i fokus.

I fredags på väg till Stockholm var bilen full av förväntningar, förhoppningar, tävlingslust och nervositet. Äntligen dags. Vi kunde inte rodda färdigt med sakerna snabbt nog kändes det som, vi ville allihop att tävlingen bara skulle starta. Tänk kvällen före julafton. Cinnober Adventure Team bestod av Henrik, Marcus, Kalle och mig när vi stod på start kl. 13.30 utanför Karlbergs slott för att köra Stockholm Extreme tillika SM i multisport. På startlinjen stod även 29 andra lag i olika konstellationer, de allra flesta mixlag med en tjej och tre killar. Ett rent damlag fanns med, något eller ett par rena herrlag(öppen klass) och ett helt jämställt lag. På pappret i alla fall.

sthlm extreme3

sthlm extreme4

Vi stod inför tre korta ”looper” i det som kallas prologen, två löporienteringssträckor varav en på Kungsholmen och en i slottsparken och dessutom en sträcka SUP-paddling och militär hinderbana. Det tog ungefär 20 minuter att göra en loop och det var omstart var 40:e minut så ungefär 20 minuters vila. I klartext för mig betyder det 20 minuter med maxpuls och en tvärsträckt snodd som sitter fast i någon framför,var 40:e minut. Hemskt. Fruktansvärt jobbigt. En riktig plåga. Jag brukar säga att Vårruset är årets mest ångestladdade händelse men jag undrar om inte prologen i en 24-timmarstävling är värre. Vårruset tre gånger liksom. Plus snodd. Jag klarade i alla fall av det med hedern i behåll, eller rättare sagt VI klarade av det. När prologen var över spontangrät jag av lycka i flera minuter. Äntligen skulle tävlingen få börja.

sthlm extreme2
Buss till Nynäshamn blev det, vilket vi fått reda på tidigare på morgonen i samband med kartutlämning. Omstart på tävlingen blev i kajak klockan 18.00, för att ge oss ut på det ”riktiga” dygnet multisportande. I bussen på väg till start var det många som slöt ögonen en stund, några som nervöspratade, några som passade på att trycka i sig lite extra energi och så faktiskt en dryg kille som passade på att högljutt göra sig lustig över hur dumt det låter när värmlänningar pratar, med en imitation och allt. Eftersom jag har fått så god impulskontroll med åldern tittade jag ut genom fönstret och tänkte ”skrattar bäst som skrattar sist”, vilket också skulle visa sig stämma när vederbörande gjorde ett så kallat ”klenbryt” mitt i natten. Då var han sedan länge frånsprungen av de flesta andra lag och inte vet jag om han gett bränsle åt fler men mig gav det i alla fall lite extra kraft när jag var som tröttast.

sthlm extreme
Paddelsträckan från Nynäshamn gick som förväntat. Vi var inte bland de snabbaste lagen men gjorde en bra sträcka utifrån våra förutsättningar med Marcus och mig i något stabilare farkoster än de ranka och snabba surfskivarianter många lag använder. Jag var liksom inte beredd att upprepa badkalaset från Åre och det valet kändes helt rätt när det faktiskt blev lite bråkig sjö längst ute vid havet och några lag fick problem med vältningar. Vi klev i land precis i skymningen och gjorde en snabb växling ut på några timmars cykling. Ganska omgående cyklade vi ifatt Sportson som vi hade sällskap med under i stort sett hela sträckan. Vi cyklade ifrån vid några tillfällen men dom låg aldrig längre efter än att dom kom ifatt vid kontrollen. En klar nackdel när alla i laget ska stämpla som reglerna var den här gången men inget som egentligen gjorde någon skillnad för tävlingen. Efter växlingen till löpning, som vi flöt igenom på riktigt multisportmanér skildes våra vägar för gott. 16 kilometer orientering(fågelvägen) och ungefär två och en halv timme hade vi då framför oss före ”nattvilan”, det obligatoriska stoppet som är så speciellt för den här tävlingen.

På löpningen sinade mina krafter rejält och jag fick draghjälp i stort sett hela sträckan. Henrik var stark och snodden sträckt och jag fick jobba med min skalle under andra halvan av orienteringen för att hänga i. Ena foten framför den andra. Det går minst 1,5 gånger fortare att springa långsamt jämfört med att gå fort. Det är snart vila. Alla är lika trötta. Det är nu vi kan vinna tid om vi springer på. Vid nästa kontroll kan jag äta lite hallonbåtar. Och så vidare. Det finns många sätt att prata med sig själv och huvudsaken är att inte tappa humöret. Multisporta i ett dygn och vara grinig, det går bara inte. Eller det blir väldigt jobbigt. Marcus höll ihop orienteringen och tog oss in till nattstoppet som nionde lag(tror jag). Det var oerhört skönt att få stanna en stund och att få tillgång till väskan med mat och torra kläder. Vi satte upp ett tält, åt och la oss för att vila någon timme innan omstarten som gick 06.00 – morgonswimrun minsann.

10580261_857890610895748_5692266801290726454_n

Allt kan hända i multisport och efter att tävlingsledaren Ulf fått sig en utskällning av en markägare så att örona fladdrade blev swimrunsträckan omdragen något och två kontroller strukna. Fyra timmars ”swimrun”, som egentligen var mest run och inte så mycket swim blev det innan vi växlade till tävlingens längsta cykelsträcka. Vi pratade igenom den växlingen noga på väg in eftersom vi hade många lag omkring oss och det kändes viktigt att forcera. Inte mindre än fem lag växlade vi om där, ett av de moment jag är allra mest nöjd med. Långa cyklingen bestod till största delen av trixig ledcykling och lite cykelsläpning och det kändes kanonskönt att komma ut snabbt och inte i ett cykeltåg. Vi hade sällskap av Statkraft i stort sett hela cyklingen och under den sista delen även ett av de andra Karlstadlagen, KMS Röd. Cyklingen gick kanon för min del, jag körde på bra på Sörmlandsleden och behövde inte kliva av cykeln särskilt mycket. Jag har blivit så oerhört mycket bättre på att cykla tekniskt och hade användning av det på köpet. Träning lönar sig! På alla grusvägspartier hade jag Kalle framför och kunde hålla i snodden, vilket funkade kanon. Jag fick hjälp när det behövdes och han kunde ”vila” på de partier jag krånglade mig fram på leden. Bra teamwork.

10628076_825454277494435_8249931478250309998_n

Vi växlade till en kort fotorientering någonstans mitt på cyklingen och tog ett gäng kontroller, även här i sällskap av Statkraft och KMS Röd, som fick släppa oss i slutet på sträckan. Den här delen av tävlingen var väldigt ”skön” för min del, jag följde Marcus lätt utan snodd, till skillnad från dagen innan, och det kändes allmänt bra inte bara i benen utan även i laget. Vi växlade snabbt tillbaka till cykel och trampade någon eller några timmar till innan vi kom till sista växlingen som var till kanot. Jag skriver någon eller några för jag vet inte. Det kanske låter konstigt men tiden blir så oviktig och diffus för mig på långa tävlingar. Jag fokuserar på det jag ska göra, liksom. Trampa, springa, paddla, äta, dricka och så ordningen på det. Ofta har jag inte längre horisont än nästa växling eller nästa kontroll, det blir så okomplicerat då tycker jag. För min del kan vi lika gärna vara i Mariefred på väg till ett vattentorn som i Flemingsberg på väg till en skidbacke. Vi kan lika gärna ha fem timmar kvar som femton och det är det som gör sporten så okomplicerad mitt i allt det komplicerade. Hur mycket man än har planerat, packat och förberett sig så ska man trampa uppför den där backen. Punkt slut.

Vi kom till sist ut på vattnet och hade några timmars paddling kvar tillbaka till Bromma och målet på Mornington hotell. Det tog emot på slutet och jag fick äta det jag kunde få i mig för att hålla uppe något slags energinivå men ju närmre vi kom desto lättare blev det. Som sjunde lag släpade vi upp kajakerna på stranden och sprang upp till hotellet, uppför de sex trapporna för att stämpla den allra sista kontrollen. Sjunde lag i mål på SM i multisport och det är vi kanonnöjda med. Vi kramades och åt och duschade och åt igen och packade ihop våra saker i lite av ett lyckorus, faktiskt. En bra första dag och en riktigt bra andra dag och vi överträffade alla våra egna förväntningar. Det var racekänsla från start till mål, vi gjorde alla de rätta strategiska valen och vi hade inga dippar eller komapartier någon gång under tävlingen. Ett fantastiskt sätt att sätta punkt för säsongen.

Karlstad Multisport som klubb gick riktigt bra i helgen. Fyra lag på start och vi kom 3:a(Team Outdoorexperten), 5:a(KMS Röd), 7:a(Cinnober Adventure Team) och 10:a(Greener.se Adventure). Helt fantastiskt och ett kvitto på vilket bra träningsklimat och vilka fina träningsförutsättningar det finns här. Coolt.

10616524_10152340028698857_48163401616267727_n

Share