Arkiv för kategori: 'Ungarna'



Race for Heroes – race rapport

Lite ringrostig men på allmän begäran gör jag en tillfällig återkomst för att berätta förra helgens tävling. Instagram är bra, men ibland måste man bara blogga för att göra upplevelserna rättvisa, så jag tänkte göra några tävlingsrapporter under sommaren och hoppas att det gör någon läsare gladare, klokare eller kanske lite nyfiken. Mina inplanerade tävlingar är:

Race for Heroes, Karlsborg 6/6

Beast of Sweden, Växjö 12-13/6

Åre Extreme Challenge 27/6

Sportkullan 11/7

Beast of Ballyhoura, EM på Irland 30/7-3/8

Efter Irland är planerna lösa. Jag vet hur jag mådde efter tävlingen i Sydafrika förra året så vis av det planerar jag inte in något än.

Race for Heroes

På självaste nationaldagen var det alltså dags för första upplagan av multisporttävlingen ”Race for heroes” i Karlsborg. Det var försvarsmakten som arrangerade tävlingen, en annorlunda sådan på många sätt. Dels därför att banan var snitslad och inte krävde orienteringskunskaper och dels därför att det bara gick att köra soloklass, inte i lag. Ni som följer mig eller tränar och tävlar multisport vet att vi vanligtvis kör tvåmanna(dam, herr eller mix) eller fyrmanna(mix med minst en deltagare av varje kön) och att multisport alltid har ett orienteringsmoment, i alla grenar från start till mål. Det som liknade en multisporttävling var grenarna – paddling, mountainbike och löpning – och att det var en osupportad tävling med multisportregler. Egentligen vet jag inte hur jag kom på tanken att ställa upp eftersom det inte alls borde vara min grej att mäta mina fysiska krafter på det här sättet, paddlingen inkluderad, men jag stod i alla fall där på start i lördags så mycket vet jag. Motiveringen på riktigt var att få tävla och ta ut mig ordentligt före 24-timmarstävlingen till helgen, jag hade inte tävlat alls i år så det kändes som att jag behövde komma in i lite packnings- och tävlingsrutiner och få en riktig genomkörare.

Jag tog med mig barnen och en kompis till Hanna och åkte till Karlsborg dagen före tävlingen. På själva fästningen skulle det arrangeras nationaldagsfirande med massor av aktiviteter så planen var att barnen skulle få lite pengar och underhålla sig själva medan jag tävlade, och att dom skulle kunna se mig varva och heja på. Alla var nöjda med upplägget verkade det som, jag smög ut från hotellrummet tidigt på morgonen och fixade med min växlingsruta, nummerlapp, kajakdrop, tävlingsgenomgång och allt som skulle fixas, väckte barnen och så klockan tio var vi redo allihop.

Jag och Danny

Jag diskuterar nåt med paddelcoach Danny(kajakcoachen.se)

 

Starten

Startrusning

Min målsättning då, med tävlingen? Redan några dagar före start hade jag insett att det inte skulle finnas en realistisk chans att ens vara i närheten av någon av tjejerna i startfältet. De allra flesta killarna således – flera kilometer framför redan efter tre paddeltag. Målet fick bli att försöka ha någon enda stackare efter mig i mål, så mycket duktiga idrottare stod i startfållan. Rusningen till kajakerna var total och jag tog några djupa andetag och var igång. Alla tankar om att jag skulle ta det lugnt försvann såklart samtidigt som jag paddlade iväg och sen fokuserade jag på att försöka ligga på någon bra våg, som jag lärde mig på paddellägret i Malta i vintras. Det gick ganska bra första halvan av paddlingen, men ut på andra varvet blev jag helt ensam. Efter en stund paddlade en kille upp jämsides och småpratade lite resten av paddelsträckan. I växlingen till cykel skulle kajakerna bäras upp till växlingsfållan och jag gjorde mitt bästa för att försöka växla ifatt ett par killar som var på väg ut. Att få en bra rulle på cykel betyder mycket , särskilt eftersom det höll på att blåsa upp.

IMG_9566

Jag slet ont första minuterna på cykelsträckan och kom ikapp en kille redan innan vi var ute från fästningen. Hans bakhjul kunde jag stirra på ett tag, och faktiskt även äta och dricka lite, vilket var väldigt bra timing. Ligga på rulle och äta snickers kan vara min bästa gren i multisport faktiskt. När de riktigt tekniska partierna började tappade jag honom och körde själv en stund innan killen från paddelsträckan kom ifatt. Vi två växelkörde i stort sett resten av cykelsträckan, och fick sällskap sista biten av en kille till. Jag är väldigt nöjd med cyklingen, för dagen var det min klart bästa insats. Jag kände mig stark trots att jag tycker jag cyklat relativt lite under våren. Det straffade sig visserligen direkt ut på nästa sträcka, men var roligt så länge det varade. Efter cykeln växlade vi nämligen ut på en 15 km lång löpsträcka, två varv i krokarna kring fästningen, inklusive några hinder inne på försvarsmaktens övningsområde.

Löpningen var tung. Det gick, men det gick sakta. Jag sprang hela vägen och slet hela vägen, men inte kändes det sådär som att det spratt i benen direkt. Hinderbana är ju liksom inte min grej heller. I somras efter Stockholm Extreme skrattade mitt lag nästan ihjäl sig år en film från hinderbanan inne på Karlsbergs slotts övningsområde där jag hoppar ner från det irländska bordet. Dom skrattade så dom grät, faktiskt. Haha! Hinderbanan i lördags gick lika dåligt. En katastrof, typ. Utan att lägga ut orden mer om det kan jag väl egentligen summera en ok löpsträcka och en kul, jobbig och välarrangerad tävling. Jag sprang i mål, påhejad av barnen efter 5 timmar och 15 minuter, faktiskt exakt så länge som jag hade sagt att jag skulle vara ute. Dagens negativa: Militärerna var lite väl skitnödiga vid några tillfällen kan tyckas, lite mycket pekningar med hela handen (som jag struntade i), till exempel ville någon att jag skulle springa 50 meter extra med kajaken trots att John på tävlingsgenomgången sagt att man kunde lägga dom tidigare, men inga stora saker. Ett irritationsmoment var att de t-shirts med Race for Heroes-tryck som delades ut endast fanns i herrstorlekar och då givetvis inte i small(genusperspektivet?) och ett annat att funktionärerna inte var klara att dela ut nummerlappar 0700 som det stor i PM, utan 07.26 vilket gav 26 minuters extra väntan. Dagens positiva: Fina omgivningar, massor av hög puls, trevliga multisportare, fantastiska barn, låg startavgift, enkel logistik, välsnitslad bana och en skön känsla i kroppen!

IMG_9569

IMG_9568

Hejarklacken

Jag ber att få återkomma nästa vecka, idag bär det nämligen av till Småland för en 24-timmarstävling med Magnus, Henrik och Jonas. Det ska bli sjukt kul!

Share
 

Korta dagar

20141220 kl 21:40 Löpning, Ungarna


Löparselfie med sol i ögonen.
 
 Dagarna är korta nu. Hinner knappt börja innan de är slut. Mitt bästa tips så här års är att sticka ut medan solen är uppe, vi behöver det lilla ljus som går att få. Jag tog mig själv på orden idag och sprang en sväng mitt på dagen, med sällskap av Serial – podden alla pratar om – och shit va spännande är betyget. Måste lyssna vidare snarast.
 
 Barnen och jag har haft en superbra dag idag. Julstök, tomtegröt och glöggbjudning toppat med tacos och julklappsrim. Här en misslyckad glöggbjudningsposering med självaste värdinnan. Min Annika, hon är bra hon.

Share
 

2014 – vilket år!

Ett sånt fantastiskt, omvälvande, spännande och innehållsrikt år det var, 2014. Ni som läser bloggen vet ju att det här är vad jag ser i min backspegel:

everybody-1024x684

Året började snöfattigt och med ett inställt Wermland Winter Challenge i januari. Faktiskt körde vi långpass på MTB i en snöfri skog förra nyårsafton, men utöver det var en helg i Ramundberget det närmsta jag kom snö på ganska länge. Lovisa och jag åkte på spahelg i januari för att fixa några embryon till hennes nya bok och i februari arrangerade jag, Lovisa och Caroline en ”inspohelg” i Karlstad, då hela 60 tjejer från hela landet kom till KMTI i Karlstad en helg för att träna med oss, lyssna på föreläsningar, umgås och hänga. Vintern bättrade sig och sportlovet blev ändå hyfsat snöigt för mig och barnen med en vecka i Säfsen. Samtidigt pågick förberedelserna för det som skulle bli årets höjdpunkt multisportmässigt, Expedition Africa i maj. Vi körde långpass, fixade med prylar och flyg och planerade resan så gott vi kunde. Bäst förberedd vinner är det ju :-)

image

I april mötte syrran och jag våren i Amsterdam och jag tog en träningsfri vecka. Påsken tillbringade jag i Ängelholm hos Caroline med paddling, löpning och cykel. Jag gick ner i arbetstid på mitt människojobb och la väldigt mycket tid på att jobba med företaget. Jag startade aktiebolag, gjorde föreläsningar och det blev en hel del stockholmsresor, bland annat i samband med att jag och Lovisa gjorde Röhnisch Running School igen. Maj var galen. Jag arrangerade träningsresa tillsammans med KMTI träningsresor och tillbringade en vecka i Kroatien med 30 träningsintresserade och glada människor. Direkt efter det, med en mellanlandning i Venedig bar det av till Dubai där jag mötte multisportlaget och sedan till Durban i Sydafrika. Expedition Africa blev på många sätt mitt livs äventyr och erfarenheterna från det har jag med mig varje dag. Inte bara för att det var en fantastisk, slitsam och dramatisk tävling utan även för alla intryck utanför banan, att få uppleva Sydafrika, träffa folk från hela multisportvärlden och ”semestra” med laget och vår nya spelare, fotograf Martin Westerstrand.

mw-fotograf-9679

Väl hemma från Afrika var kroppen slut. Magen var totalt paj, benen slut och skallen rörig. Till råga på allt hade jag ett par infektioner i kroppen, ett brutet finger och lösa fotsulor som senare torkade och föll av. Det var ingen pigg tjej som flög till New York en vecka senare, men det ordnade upp sig ganska fort och skulle även det komma att bli en av mitt livs resor. Springtime arrangerade resan till tjejmilen i New York, Lovisa och jag var där som coacher och fick 8 fantastiska dygn med löpning, shopping, manhattanupplevelser och den allra bästa mat man kan tänka sig från jordens alla hörn. En resa jag aldrig glömmer. Kalla det bra eller dålig timing men under New York-resan lanserades Lofsangruppen, vår onlinecoachningstjänst, som har blivit en riktig succé. Vi satt uppe på nätterna i våra hotellsängar och försökte få allt att funka där hemma. Nu är vi tio coacher som jobbar strukturerat med hundratals klienter som har mål inom hälsa, viktnedgång, rehab, konditionsidrott och mycket annat.

10499399_569681429824809_7853858243816719835_o

Åre Extreme Challenge i juni blev verkligen just en Challenge. Jag tävlade i duoklass dam med Lovisa och trots en veckas intensiv paddelträning på plats och ett gott självförtroende blev den inledande paddlingen ett riktigt praktfiasko. Jag ramlade i den iskalla Åresjön tolv gånger, blev nedkyld till 33 graders kroppstemperatur, repade mig något och tog det tveksamma beslutet att fortsätta tävlingen med löpning upp till Åreskutans topp och sedan en tuff cykling från Huså till Åre. Efter det tog det lång tid för kroppen att hämta sig.

mms_img-615696380

Sportkullan AR i Dalarna i juli där jag tävlade med Linn och Maria blev en riktig succé och en tävling att minnas. 14 timmar tuff terräng och en seger i den första sportkullan någonsin. AIM Challenge några veckor senare var också en riktigt bra tävling, nu i backspegeln. Då var vi missnöjda med vår insats, Linn och jag, och förvånade över att det räckte till en andraplats bland alla hundratals startande. Mellan tävlingarna hann barnen och jag med en bilsemester i Europa, med Berlin som höjdpunkt. Jag jobbade mycket med firman, reste en hel del och avslutade sommaren med en andraplats i Vasastafetten med tjejlaget och multisporttävlingen Stockholm Extreme Challenge i augusti. Cinnober Adventure Team bestod den gången av Henrik, Marcus, Kalle och jag och tävlingen blev vår mest felfria under året med en sjundeplats som vi var mycket nöjda med. Sjua på SM i fyrmannalag i bra konkurrens slår på ett sätt högre än 2013 års bronsmedaljer i mix på lång distans och dam på kort.

lagbild sthlm extreme

Vi hade inte kört en enda sprinttävling under året så det blev en avslutande kort tävling i oktober, Raiden i Uppsala. Magnus och jag kom trea efter sekundstrid och spurtuppgörelse och framförallt var det en fin avslutning på säsongen då vi faktiskt även lyckades få med oss Cinnobers VD Veronica ut på multisportbanan. Hösten innebar mycket jobb, en period för mycket med en rejäl dipp för mig på alla plan och faktiskt till och med en bloggpaus. Kanske var det inte så konstigt nu när jag ser tillbaka. Jag ryckte i alla fall upp mig och bytte människojobb, rehabade en ond hälsena, bytte bil, fixade en hel del i huset och känner mig tillbaka på banan lagom till jul. Jag hann spela in en podcast mitt i allt, lyssna gärna på den här.

Nästa år blir annorlunda. Lugnare, mindre resande, mer fokus på färre saker och så ska jag känna efter lite mer. Jag är så enormt tacksam för 2014 men 2015 får gärna ha ett lite lägre tempo. Det finns en massa planer såklart, jag har inte tänkt sitta och rulla tummarna, men jag tänkte att det får bli ett eget inlägg om några dagar. Det och trendspaningen inför 2015 måste ju fixas. Tack 2014, jag har njutit av dig och bär med mig många minnen från bra stunder, som de här:

10297621_10152132540073857_9093875439917006833_n

IMG_3360[1]

10501830_10152604203303433_3137972114490401881_n

mw-fotograf-2679

IMG_1346

Karlstad Swimrun

1899913_1453543951541443_1773592637_n

_lovisa

IMG_5819

Share
 

Stafettlagsträff och skidplaner

20141126 kl 11:20 Okategoriserade, Resor, Skidor, Ungarna

Igår sågs vi i Vasastafettlaget och hade löp/mat/planerings/julklappskväll. Det är alltid så roligt när vi ses, men det är knivigt att få ihop tio scheman och hitta någon bra lucka. Igår hade vi i alla fall 70% närvaro. Det blev en löprunda med pannlampor och ett par minusgrader, och sen käk och snack hemma hos Linda. I somras vann vi en vintervecka i Idre för tio personer, som vi har planerat in i januari. När vi bokade kändes det länge tills dess, men nu är det inte så långt kvar. Vi åker längdskidor allihop och har dessutom tänkt kombinera veckan med ett lopp som av en händelse går precis då. Det ser jag fram emot. Loppet och skidåkningen, men kanske mest myset. Vinter i fjällen är ju bland det bästa som finns.

Det blir ännu mer vintersemester för min del. Barnen och jag kommer att passa på att åka lite skidor på jullovet och har prioriterat bort sportlovsresa. Semesterdagarna räcker inte till, detta ständiga dilemma. Nu har vi bokat in oss i Sälen runt trettonhelgen och blir det bara inte alltför kallt, vilket är risken med att åka i januari, så hoppas vi på bra dagar. Jag har inte åkt slalom i Sälen på över 20 år och barnen har aldrig varit där, så det blir roligt.

Här ett par bilder från förra säsongens längdpremiär, i Grövelsjön:

012

027

Share
 

Att vara morgonpigg

20141108 kl 22:03 Skallen, Ungarna

Vi som är morgonpigga är lite bättre människor. Så är det bara. Eller nej, så är det inte men det är så ni morgontrötta tror att vi tänker. Vet ni hur jag tänker? Så här:

Jag läste nyligen om forskning som var gjord på hur lyckliga människor uppfattar sig utifrån hur mycket pengar de har. Slutsatsen var, slarvigt sammanfattat, att upp till en viss nivå blir människor lyckligare av mer pengar MEN också att de som har mer pengar TROR att de är högre upp på lycklighetsskalan än vad de är och tvärtom TROR de som har mindre pengar att de är olyckligare än vad de är. Intressant.

Alltså tänker jag att ni morgontrötta TROR att andra har lättare att gå upp än ni har själva, och att det är därför ni också tror att vi tror att vi är bättre än er. För att ni tror att det är så lätt. Och det är det, jättelätt. Det är bara att sätta den ena foten på golvet bredvid sängen, sen den andra, och sen kliva upp. Poängen är att med det här resonemanget borde det räcka att sluta tro att man är tröttare än andra för att bli piggare, precis som att fattiga är lyckligare än de tror att de är.

Hur som helst är jag väldigt morgonpigg, oavsett om det är tankekraft eller ett personlighetsdrag. Jag vaknar innan klockan ringer på vardagarna och går upp tidigt även på helgen. Klockan sju en lördag har jag sovit klart, liksom. Irriterande va? Jag inser att ni morgontrötta vill kräkas lite på mig men det är oerhört praktiskt att vara morgonpigg. Idag, t.ex. cyklade jag mellan 7.30 och 9.30 och hade hela dagen kvar när jag kom tillbaka. En lång, fridfull cykelrunda medan många andra sover, det känns som att stjäla tid.

Jag har fått massage idag också, plågsam sådan. Massören kallar det inte ens för massage utan behandling. Vilken behandling jag fick sen, den däckade mig i flera timmar. Min kompis Jenny kom som tur var hit och drack kaffe så jag hade anledning att sitta ner en stund och hämta mig. Resten av dagen har jag ägnat åt mina klienter som behövde träningspass och min vedpanna som behövde bränsle. Barnen har varit utlånade till mina föräldrar för den årliga tomteverkstadshelgen, så julklapparna är säkrade :-)

Barnen ja, då kommer jag tillbaka dit jag började. Morgontrötta, mycket morgontrötta. Jag vet inte om jag ska tycka att det är bra för att jag hinner träna innan dom går upp eller om jag ska tycka att det är dåligt för att dom är så sega och vill sova halva dagarna på helgen. Imorgon kör jag nog upp dom i ottan och bär ved, så att dom blir lite bättre människor.

ved_large

Share
 

”Off season”-helg, om att variera sig.

Det är ”off-season” i min värld. En skön och avslappnad tid då jag funderar över vad jag vill åstadkomma med träningen över vintern och tränar kravlöst med fokus på att rehabilitera sånt som är slitet och stärka sånt som är svagt. Det innebär nödvändigtvis inte att jag tränar mindre än vanligt men absolut annorlunda.

För mig är träningen väldigt kopplad till årstiderna och såklart till de tävlingar jag satsar på. Jag skulle aldrig få för mig att köra spinning på sommaren när det går att cykla till exempel, och jag stirrar inte ner i kaklet på en simbassäng om det finns en sjö som är varm. Jag längtar efter skidåkningen i november och avskyr den till påsk, älskar att vara i gymmet kalla, mörka vintermorgnar och ser fram emot att snöpulsa på vintern eller springa på fjället på sommaren. Tävlingarna blir avgörande för hur jag tränar under den delen av året, även om vissa saker hänger med året runt, som bolljäveln.

Helgen blev en fin blandning av sånt jag gör när det är ”off-season”. I fredags yogade jag efter jobbet, det älskar jag och det är så himla bra för mig. Lördagen spenderade vi i badhuset, sönerna och jag. Det blev mest trams och hopp från svikten faktiskt men jag simmade 1000 meter och på kvällen tog jag en lång promenad med en podcast i öronen(Värvet som intervjuade Blondinbella – mycket bra lyssning). Söndag morgon blev det en lite längre tur på cykel innan barnen hade vaknat och sen ett styrkepass tillsammans med min dotter när hon kom hem från konfirmationsläger. För mig en helt perfekt helg, trots noll löpsteg.

Så där håller jag på. Jag kommer inte att bli världsmästare i nåt och jag prioriterar en stark kropp som orkar mycket. Visst tränar jag mer fokuserat ibland och pressar mig gott det går med intervallträning och så, men det viktiga för mig är att må bra och att det ska vara roligt. För mig är det roligt att träna varierat.

Så lite bloggposering:

boll1bollboll3

 

Share