Arkiv för kategori: 'Ungarna'



Off topic – tio tips till dig som ska ha bebis

20141014 kl 07:48 Ungarna

När jag fick barn var det knappt någon i min närhet som var i samma fas i livet, de flesta av mina vänner kom igång långt senare. Hanna föddes dagen innan jag fyllde 24, Petter när jag var 26 och Olle någon månad innan jag fyllde 30. Tre barn innan 30, det kändes alldeles lagom och perfekt och jag var klar över att jag var klar.

Nu har de flesta av mina vänner klarat av barnafödandet, men som av en slump har jag sista halvåret fått en hel klase gravidmagar runtom mig, som ett sånt där sista ryck som äppelträden gör, ni vet, precis innan dom ska vissna ner och dö. Då när dom blommar helt hysteriskt och bär så mycket frukt att grenarna ligger ner på marken.

Jag brukar vara sparsam med att dela med mig av råd om barn och bebisar. Man har ju trots allt bara några egna att referera till och det är inte precis ett statistiskt säkerställt underlag att säga att ”alla mina barn sov i egen säng”, eller något annat listigt. Dessutom är typ det sista en nyförlöst morsa behöver en massa tips och råd, det hon behöver är mest stöttning och att få sova.

Jag måste ändå dela med mig av några saker, som kanske kan göra tillvaron enklare för någon(framförallt är det här till er Lisa, Linda och Anna).

1. Du är experten på ditt eget barn. Det är alltid din känsla som ska styra. Känns det bra så är det troligen det för er. Känn dig aldrig konstig eller onormal. Har ingen gjort som du gör förut så är du en innovatör, helt enkelt.

2. Plötslig spädbarnsdöd finns. Jag har däremot aldrig hört talas om nån som har lyckats stoppa sitt barn från att plötsligt dö genom att sitta och stirra på det. Lägg av med att noja när barnet väl sover och gör något annat, eller sov själv.

3. Lyssna inte på råd från myndigheter och andra. Nappråd, kuddråd och amningsråd är i ständig förändring. Inte sällan är de nya råden precis tvärtom de gamla. Gör som du tycker blir bäst för dig och bebisen.

4. Det är lika normalt att bebisen bajsar tio gånger om dagen som var tionde dag.

5. Att bebisen kräks beror inte på att du ger den för mycket. Vissa bebisar kräks bara väldigt mycket, helt enkelt.

(Punkt 4 och 5 tillsammans eller var för sig kan göra att det blir väldigt mycket tvätt. Kanske typ fem gånger så mycket som tidigare)

6. Du har inte en stor bebis för att du ger den för mycket eller en liten för att du ger den för lite. Det där rättar till sig efter hand.

7. Skit i att amma om det inte funkar. Det är inte värt det att ha ont och må dåligt.

8. Ha inte dåligt samvete för punkt 7. Ditt barn blir inte allergiskt för att du inte ammar, det är skrämselpropaganda. Här bryter jag mot mitt eget resonemang om empiri och egna referenser och säger att jag har ett ammat icke allergiskt barn, ett ammat superallergiskt och ett flaskmatat icke allergiskt.

9. Det där att du innan bebisen kom sa ”jag ska fortsätta leva PRECIS som innan” och att du nu har anpassat hela universum efter din bebis mat- och sovklocka – det är ok. De flesta åker faktiskt inte till Thailand med spädbarn och det har en anledning. Dessutom vet precis alla andra som har fått barn att det är så man säger innan man har fått barnet.

10. Ditt barn är inte unikt. Eller ja det är ju unikt och speciellt för dig, men inte för världen. De andra föräldrarna tycker att deras fula barn är precis lika fina som du tycker att ditt barn är. Det är ingen som på allvar bryr sig särskilt mycket om när ditt barn vänder sig eller får tänder. Tråka inte ut alla omkring dig med an massa stories om hur begåvat ditt barn är och om hur tidigt det är i utvecklingen. Spara det till den andra föräldern eller möjligtvis mormor. De allra flesta barn lär sig att vända sig, gå och cykla så det spelar faktiskt ingen roll när själva genombrottet sker.

Sen är det ju faktiskt så att tiden går väldigt fort. Väldigt, väldigt fort. Plötsligt åker man på semester till Amsterdam och dom är så här långa.

IMG_4691

Share
 

God helg, heter det ju. Av en anledning.

20140927 kl 22:27 Cykel, Löpning, Okategoriserade, Ungarna

Helg. Hemma. Det kan ju verka, kan jag förstå, som om jag helst reser bort på helgerna. Följer man min blogg vet man att det är mer regel än undantag att jag far iväg nånstans, med eller utan barn. Jag gillar det livet, men jag uppskattar också de här helgerna som blir ibland på hemmaplan, obokade. Särskilt nu på hösten, som är min favoritårstid. Vi har en sån bra helg, barnen och jag. Idag har vi grejat här hemma, alla med sitt och alla tillsammans. Jag fick hjälp av åttaåringen att sortera ett stort lass på tippen och vi har fortsatt på min stora städ- och organisationsyra här hemma, som inte har vetat några som helst gränser nu ett tag.

Dagen kröntes med att vi hann till Elgiganten två minuter innan det stängde för att köpa nya Fifa 15 till Playstation och sen ett biobesök. Jag och tonåringen såg ”Min så kallade pappa” och killarna ”Pojken med guldbyxorna”, och vi var väldigt nöjda allihop. Elvaåringen hade helst gått på en film med 15-årsgräns såklart, men följde med sin lillebror istället och var lika glad för det. Jag älskar att hänga med mina numer ganska stora barn. Det där med bebisar – inte så mycket min grej. Det här med stora barn – mer min grej.

Träningen i helgen då? Igår blev fredagsmyset en tvåtimmarslöpning med Kalle, idag cyklade jag före frukost och imorgon blir det långpass med min facebookgrupp, Alla kan träna-långpass. Jag har måndag till onsdag utstakade också men sen blir det vila ett par dagar inför Raid Uppsala till helgen, säsongens sista tävling. Det ser jag verkligen fram emot.

Jag bjuder på en bild i människokläder. Och är det inte dags att uppdatera min parlör snart? Det känns så.

IMG_5495[1]

Share
 

Livet. 14 år av livet.

20140811 kl 22:48 Ungarna

Imorgon klockan 11.35 är det 14 år sedan jag blev mamma. Mamma till en tjej som är så väsensskild från mig själv, så ödmjuk, eftertänksam, empatisk och mjuk. Så omhändertagande och självuppoffrande, så klok och så händig. Så väldigt lätt att älska.

Hilmertz hette han, narkosläkaren vars rock jag drog tag i och sa ”jag SKA ha bedövningen, fattar du det?”. Namnskylten hamnade mitt framför näsan på mig när jag drog honom mot mig. Jag hade just upplevt mina värsta smärtor någonsin och minst sagt sett fram emot ögonblicket då han äntligen skulle komma och sätta en s.k. pudendusblockad, en livmoderbedövning, den där narkosläkaren. Lustgas gjorde mig illamående och inget annat hade liksom kommit på tal så han var min räddning, tyckte jag. Han undersökte mig på två röda och sa ”Det är för lite kvar av kanten, jag sätter ingen bedövning här. Det är snart dags för krystvärkar.” Inte undra på att jag tände till. Snuvad på bedövning i det läget är ingen höjdare.

Han hade rätt, det får man ge honom. Tjugo minuter senare hade jag min bebis. Min perfekta men för mig så annorlunda bebis. För det första trodde jag att hon skulle vara en pojke. För det andra att hon skulle se ut som jag själv gjorde när jag var bebis, vilket hon överhuvud taget inte gjorde. Liksom slank och utan hår på huvudet, det stämde inte med min föreställning. Ser inte alla bebisar ut som en Monchichi?

Ganska snart hade jag vant mig vid tanken på den här lilla varelsen som var av ett annat väsen. Jag har fortfarande inte fattat att hon är min efter fjorton år. Hon gör saker på sitt sätt, inte på mitt. Hon skyndar sig aldrig. Testar aldrig saker förrän hon är redo. Stödhjulen satt kvar tills hon cyklade i en perfekt rak linje utan dom, och stannade utan att slå sig. Att hon gick i förskoleklass då bekom henne inte ett dugg. Väskan är alltid packad i god tid och planeringen är minutiös. Hon vässar aldrig armbågarna för att komma fram, hävdar sig aldrig på bekostnad av någon annan. Ställer jag fram ett bullfat väntar hon tills bröderna tagit eller börjar med att ta den minsta. Ser hon en svag person i en grupp finns hon snart där bredvid.

Allt detta betyder inte att hon är blyg, svag eller har dåligt självförtroende, tvärtom. Jag har en tjej som står för det hon gör och tycker, hon anser bara inte att det alltid måste höras och synas. Hon kan gilla sig själv i tysthet, liksom. Ett annat väsen.

Imorgon blir hon fjorton och dagen är välplanerad. Jag ska göra allt för att göra den perfekt. Lika perfekt som hon. Grattis Hanna!

IMG_4695[1]

Share
 

Semesterträning och om intervallträning(igen)

20140804 kl 23:22 Intervallpass, Löpning, Resor, Ungarna

Semesterträningen då – hur går det med den kanske vän av ordning undrar. Jo, tackar som frågar – igår hade jag en välbehövlig vilodag efter några nätter i tält, vilket är mysigt men inte kanonbra återhämtning. För första gången i livet har jag ont i ryggen när jag vaknar på morgnarna, ett ålderstecken kanske. Jag utnyttjade vilodagen igår med att kora intervaller idag när barnen hade installerat sig på ett hotellrum och var helt uppslukade av den universella nöjdhetsmätaren ”gratis Wifi”, haha.

Utnyttjade vilodagen? Vad menar jag med det? Jo – efter en vilodag är det ett bra tips att köra ett lite hårdare, mer högintensivt pass. Då du planerar veckans träning kan du ha det i baktanke. Det är nämligen ganska vanligt, särskilt hos ovana löpare, att det är just farten som är svår att påverka. Många upplever att det går bra att jogga länge men att det är svårt att öka farten, på intervaller eller när det är dags att springa lopp. ”Jag har liksom bara en växel”, får jag höra. För att få upp farten ordentligt på träning krävs det att du är någorlunda pigg, därför är det en bra strategi att springa fort dagen efter en vilodag.

För mig innebar detta en väldigt oangenäm halvtimme i Vondelpark, med 15 minuter jogg dit och 15 hem. Det var tvunget, helt enkelt, och nu är det över. Förutom det har det mest blivit mysträning nu under vår resa, lite löpturistande och så.

Annars har vi det bra på vår semester. Vi äter god mat och provar mycket nytt, ser oss om, lär oss om platser och går på museum vilket jag tycker är underskattat på semester. Min vän och museiexpert Kajsa tipsar varhelst jag reser, det är lyx! De flesta museer är moderna, interaktiva och utformade med tanke på att man ska kunna gå hela familjen. Barn får ofta ut mer av museer än vuxna, upplever jag. Då menar jag inte tillrättalagda barnutställningar utan till exempel judiska museet i Berling, som var fantastiskt!

Det är ju en träningsblogg det här, men jag kör lite ”familjealbum”. Snart endast gamla vanliga svettiga selfies, jag lovar.

IMG_4652

IMG_4517

IMG_4566

IMG_4601

IMG_4637

Share
 

Springturism och coachning på distans

20140803 kl 13:23 Coachning, Resor, Ungarna

Vi är på semesterresa, barnen och jag. Åker dit näsan pekar, tältar och gör det som faller oss in. I bilen har jag tonåringen som kartläsare fram, vilket oftast går bra, och i baksätet spelar don på iPaden eller kollar på film när jag inte tvingar dom att se ut genom fönstret. I Berlin blev vi kvar två dagar och hann med massor. Nu har vi tältat en natt i Thüriger och är på väg vidare. En har fått shoppa enligt önskemål, en har fått gå på Berlin Zoo enligt önskemål och den tredje vill ”åka till så många länder som möjligt”, så vi får väl se hur det blir med det.

Jag tränar på lite lätt under semestern, annars blir jag rastlös. Att springturista är en favorit för mig så jag passar på att uppleva platserna vi besöker med löpning. Igår hamnade jag oväntat på en kulturrutt runt en liten tysk by och fick många nya intryck.

Mina kunder tränar på även när jag är på semester och jag gör mitt bästa för att hitta Wifi så att jag kan återkoppla på deras träning. Nu har Lofsangrupen funnits i snart två månader och det är kul att få se framsteg och resultat. Jag börjar lära känna mina kunder och ju mer så, desto bättre coachning kan jag ge. Det är guld att ha hela teamet i Lofsangrupen att bolla med, ett riktigt kanonupplägg som jag hoppas jobba vidare med länge.

IMG_4571[1]

Share
 

En nöjd morsa

20140801 kl 00:17 Resor, Ungarna

Barnen är så himla kanonbra att ha med sig på resa. Jag fattar inte hur, men dom har blivit så anpassningsbara och coola. Dom äter allt, har massor av tålamod, är nyfikna på att se nya saker och vill gärna lära sig om platser vi besöker. Dom uppför sig bra, pratar engelska och frågar locals om vägen, säger ”danke schön” fast ingen läser tyska och är allmänt positiva och flexibla. Helt fantastiskt.

Idag har vi åkt bil, spontanbesökt en liten tysk hansastad och ätit den lokala korvspecialiteten, lärt oss massor om Tyskland och andra världskriget, turistat i Berlin, gått, gått, gått och avslutat på en asiatisk restaurang med ett slags crossover tapas. Vi beställde in nästan allt på menyn och dom åt massor. Petter tjatade sig till en extra portion räkor med het sås och var i mathimlen.

Jag har googlat runt ganska mycket innan vi for, pratat med vänner och bekanta och sparat lite tips i mobilen för att ha det lättillgängligt. Väl på plats pratar vi med folk, letar oss fram, och improviserar. Jag tycker att det är bra att inte ha en helt färdig plan utan låta barnen lösa lite problem och tycka till om prioriteringar och beslut. Mammahjärtat blir varmt när dom själva spatserar iväg och pratar med folk, ordnar och fixar.

Tekniken är inte med mig så det blir utan bild idag. Kolla gärna min instagram @allakantrana istället!

Share