Eftertanke

20140707 kl 11:43 » Multisport, Naturupplevelser, Skallen
Alla Kan Träna

mw-fotograf-0322

Det har gått fem veckor sedan jag, Magnus, Henrik och Peter var i Sydafrika och körde en långtävling i adventure racing, världscuptävlingen Expedition Africa. Fem veckor som har varit ganska fulltecknade med annat, för min del, än att reflektera så mycket över själva tävlingen. Vi pratade i laget innan vi åkte hem och har setts vid ett par tillfällen och ventilerat, men i övrigt har jag mest tränat på. Jag har känt någonstans inom mig att förr eller senare skulle jag nog behöva bearbeta det här lite mer. Jag är ju som bekant inte en person som tittar i backspegeln, men fyra dagar och fyra nätter under extrema omständigheter kräver lite reflektion innan jag kan gå vidare.

Till att börja med, direkt efter tävlingen, kände jag mig oerhört stolt och nöjd över min prestation. Jag var så oerhört mycket starkare än jag någonsin hade kunnat ana och det var en så fin upplevelse. Inte alls bara misär och elände, som jag hade förberett mig på, utan en massa fantastiska upplevelser i en häpnadsväckande vacker natur dessutom. Jag kände mig också besviken. Besviken på att inte ha fått cykla under målportalen. Efter fyra dygn bröt vi tävlingen och jag fick inte uppleva att gå i mål. Det satt, och sitter fortfarande, en stor tagg i mitt hjärta på grund av det.

När jag berättar för människor jag träffar om Expedition Africa är det många fina minnen jag delar med mig av, men också jobbiga upplevelser. Jag berättar om alla soluppgångar, floder, vidder och människor, men också om blåsor, smärta och brutna fingrar. Det är svårt att hålla isär vad som är vad och när saker och ting hände men vissa saker etsar sig fast, som stjärnhimlen till exempel, och alla barn som sprang efter cyklarna när vi passerade de små sydafrikanska byarna. Dialoger fastnar, och skratt. Roliga och jobbiga episoder, lätta och svåra beslut, korta och långa svackor.

Veckan som gick vaknade jag på nätterna och mådde dåligt över saker som hände under tävlingen, jag antar att det är mitt undermedvetna som jobbar med att bearbeta saker och ting. Flera gånger vaknade jag med ett ryck, mitt i ett fall eller på väg utför någonting, svettig, lite uppskrämd och med känslan av att jag skulle gjort något annorlunda. Kunde jag ha gjort på ett annat sätt? Hade vi kunnat stanna kvar i tävlingen om jag hade gjort eller sagt annorlunda? Några av svaren har jag, andra inte. Jag söker svaren i mig själv, och i laget. Askar som håller på och öppnar sig sådär ska man inte bara lägga lockat på, inte förrän om ett litet tag. Hjärnan är märklig, och kroppen.

En sak är i alla fall säker. Nej, två. Det ena att jag kommer att göra det igen, och gå i mål. Det andra – Sydafrika är vackert, nästan så att det gör ont.

mw-fotograf-1568

mw-fotograf-1500

mw-fotograf-4041

Share


1 kommentar på “Eftertanke”

Till kommentarsfältet »

  1. Skaffa din egen gravatar! (visningsbild)linn skriver:

    Du är så klok

    [Svara]



Lämna kommentar