Startmilen 2013

Alla Kan Träna

Man hinner tänka väldigt mycket på en mil. Varför håller jag på med löpning? Varför plågar jag mig så här? Ska det verkligen vara nödvändigt? Det finns ju så många andra saker att hålla på med. Typ golf. Några ”praktiska” saker dyker upp. När får jag kolla på klockan nästa gång? Honom måste jag hänga på. Shit, hon sprang om mig. Och tiderna. 16.40 efter fyra, det blir 33.20 efter åtta, hur mycket har jag råd att tappa sista två? Och så vidare. Inte mycket vettigt men det snurrar och snurrar.

Jag har haft en faktastiskt bra dag i Örebro, på årets första tävling, Startmilen.. Vi åkte iväg tidigt och hämtade minibussen för att plocka upp sju andra löpare ur klubben, Sisu Forshaga, som skulle med till Örebro. Det är väldigt trevligt och bra att åka tillsammans till tävling. Vi pratar om allt på vägen dit. Loppet, formen, krämporna. Ventilerar och peppar varandra. Topp tre på samtalsämnen bland löpare före en tävling är:
1. Vad ska jag ha på mig?
2. Vad ska jag äta/dricka och när?
3. Toalettrelaterade frågor och bekymmer

På vägen hem pratar vi om loppet och delar varandras glädjeämnen och besvikelser. Det besparar även ointresserade familjemedlemmar där hemma en hel del prat om löpning.

Vi var i alla fall laddade i bussen. Det skulle bli en bra dag.


Annika och jag, laddade


Vi rekar startområdet

Jag hade tagit fram mina snabba skor, dagen till ära. När vi värmde upp kändes det som att jag bara hade strumpor på fötterna. Lätta skor och lätta ben. Skulle jag våga börja hoppas? Jag har ju tränat hårt och inte vilat mig i form, är det rättvist att känna sig pigg i benen?


Snabba skor

Lite spring fram och tillbaks, säkerhetskissning, sista trippelkoll av skosnörena och så pang. Startskottet. Det var en ovanligt lugn start. Ingen trängsel och inga armbågar. Jag kom iväg bra och fick några snabba första kilometer. Kanske för snabba. 3.59 på första och 21.09 efter fem. Jag tappade dryga minuten på andra halvan och för er som är pulsintresserade låg jag över tröskelpuls från kilometer fyra och framåt och sista kilometern på maxpuls. Jag släppte förbi två tjejer som jag väldigt gärna vill ha efter mig och det blev det lilla smolket i bägaren som ändå spelade mindre roll eftersom jag:

SATTE ETT NYTT PERSONLIGT REKORD PÅ 43.31. Jättenöjd!

Cecilia Kleist vann loppet på 35.38, läs mer på Löpning för Alla och min kompis Annika gjorde dagens prestation med 38.44. Annika har tre småbarn, minstingen på ett år. Det går om man vill. Alla kan träna.


Vinnaren och jag


Resultat i veteranklasserna

Jag är jätteglad för en bra dag på en trevlig tävling med vänner och som grädde på moset ett nytt pers. Startmilen var ett proffsigt arrangemang som hade lockat ganska få joggare men desto fler elitlöpare och elitmotionärer. För egen del hade jag aldrig trott på ett personligt rekord så här tidigt på året, det är bara att tacka någon lycklig stjärna och klappa mig själv på axeln. Bra gjort! Extra roligt var det att jag blev påhejad av en gammal klasskompis vid flera tillfällen under loppet. Sånt betyder oerhört mycket och gör att man kapar någon sekund. Hjärnan är så lättlurad.

Nu lägger jag den tävlingen till handlingarna. Idag var det fest. Imorgon är det vardag igen.


Annika nöjd med priset


Jag nöjd med dagen