Vårruset 2013

Alla Kan Träna


Redo för start

Att vara löpare är roligt nästan jämt. En timme före start är det inte så roligt. Idag var det dags för Vårruset, 5 km. Troligen den jobbigaste distansen av dom alla. En ångestladdad dag helt enkelt.

Jag somnade på bussen på väg hem från jobbet och vinglade in yrvaken här hemma med målsättningen att få in alla i bilen och vara framme med fyrtio minuter tillgodo. Jag tog med fika till killarna och deras cyklar så att dom och Tomas skule hinna heja på flera ställen. Det klaffade men jag var kanske inte världens trevligaste mamma i bilen på väg till stan. 5 kilometer plåga liksom, det är inget att se fram emot. Dom släppte av mig och lät mig värma upp i fred. Hanna skyndade sig iväg till sin kompis som hon skulle springa med.

Jag hade sirap i benen på uppvärmningen. Det kändes verkligen jättedåligt. Bara att ignorera, jag joggade sakta mot start och blev distraherad av att jag mötte en massa löparbekanta längs vägen. Jag följde Tomas råd att hålla pulsen hög ända fram till start. Han är en sån där som springer och gör ruscher framför startlinjen och jag har alltid tyckt att det är lite fånigt, men jag inser värdet av att starta med pulsen redo i korta lopp. ”Första 500 kommer att gå under 2 minuter, du måste vara på hugget”, sa han. Så det var jag.

Själva loppet var som en enda pina. Jag var dödstrött efter några hundra meter och ville helst stanna efter första tusen. ”Har du inte brytkänsla efter tusen meter så springer du inte fort nog” hade Tomas också sagt i bilen(många visdomsord från honom idag) så jag bet ihop. Benen var så tunga och jag kände mig som en dinosaurie, när jag närmade mig mål var fokus bara att inte tappa alltför många placeringar. Något förvånad tittade jag på klockan och kunde konstatera 20.07(20.03 officiell tid), vilket är nytt pers! Nu var banan visserligen hundra meter kort, men även om jag lägger på 25 sekunder så är det nytt pers med nästan en halvminut. Jag kom på plats 12. Med det är jag jättenöjd!


Äntligen över!


Alla var där

Alla var verkligen där idag. När loppet är över och man kan andas ut och bara kramas med alla och glädjas åt alla fina prestationer, då är Vårruset underbart. En riktig folkfest som verkligen lockar ut många i löpspåret. Vädret vad toppen och jag pratade och kramades med massor av folk och väntade in Hanna och resten av laget. Sen åt vi tillsammans och hade det allmänt bra en stund. Många känslor på en kväll.


Linn och Sigrid


Linda och jag


Veronica


Erica och Evelina


Dagens nöjdaste – Frida


Åsa och Hanna – bästa tjejerna


Cissi


Grann-Annika


Och så hejaklacken