AIM Challenge 2012

Alla Kan Träna

I somras ställde jag upp i Aim Challenge i Sälen för andra gången. Aim challenge är en sextimmarstävling med bara två huvudgrenar, cykel och löpning. Den här gången blev det mixklass tillsammans med Markus, en kompis som bor i Sälen och jobbar på Skistar. Han ringde i början på sommaren och frågade om jag ville tävla tillsammans, och sånt säger jag inte nej till. Jag hade en riktigt kul erfarenhet av Aim i bagaget från året innan då jag tävlade tillsammans med Linda och det kändes hur kul som helst att bli tillfrågad. Markus är en allmänt vältränad person och kan dessutom omgivningen utan och innan, efter att ha bott och jobbat där i många år.

Jag fick skjuts upp av min kompis Anna-Pia, som jag också har tävlat tillsammans med, hon skulle upp och köra tävlingen tillsammans med en annan tjej och jag klämde in mig i bilen. Väl i Sälen lånade jag Annikas lägenhet vid högfällshotellet, lyx! Jag var till Markus och hans Emma kvällen innan och vi käkade lite och pratade ihop oss om taktik. Han hade servat min cykel och gjort iordning snoddar till oss båda, en hemsnickrad variant med elrör och massor av tejp. Det såg ut att kunna funka. Vi hämtade nummerlappar på mässan och gick och blev lite nervösa.

snickersuppladdning
Annikas lägenhet levererade igen och efter en god natts sömn var det bara att göra sig klar. Snickers var maten för dagen, det hade min lagkompis bestämt. Halvtimmen innan Aim Challenge startar är det ett myller av folk nere i Lindvallen. Massor av spänd förväntan och kartorna upptejpade i rullar på ett rep. När startskottet går rycker man åt sig en karta och har sedan sex timmar på sig att ta så många poäng som möjligt. Upplägget kallas rogaining, kontrollerna behöver inte tas i någon särskild ordning utan man gör avvägningen själv. Alla kontroller har olika höga poäng och vid de med högst poäng ska man ofta klara av ett äventyrsmoment. Det kan vara slack line eller repklättring eller något annat med lite högre svårighetsgrad. Inom sex timmar ska man vara tillbaka och målstämpla. Efter att tiden har gått ut blir man diskad.

Aim2012förestart
Jag står och bevakar ”min” karta innan start. Glad i hågen.

Startskottet. Virrvarret av människor. De flesta lagen satte sig ner och började rita upp en plan. Det gjorde inte vi. Mackan kastade ett getöga på kartan och ropade ”vi sticker!”. Vi var först ut från startområdet och så var tävlingen igång. Pulsen i 300 efter en minut. Shwopp, shwopp och iväg. Vi tokcyklade och tog några kontroller och fattade sedan beslutet att ge oss ut på en lång löpsträcka. Vi la cyklarna och stack iväg. Generellt sett på AIM är poängen högre ju längre löpning och ju mer svårorienterat det är. Vi hade redan i förväg bestämt att satsa på höga poäng per kontroll istället för många lätta kontroller. Väl uppe på första toppen funderade vi nog båda på om det var rätt. Dimman låg tät och vi hade bekymmer på flera kontroller.

Vid ett tillfälle gick vi och letade efter en kontroll med angivelsen ”trasig tall”. Den hade vi aldrig funnit om inte Team Thule, ett elitmultisportlag, hade kommit springande som hungriga vargar och gått rakt på kontrollen mitt framför oss. Ibland ska man bara ha lite tur. Löpsträckan blev lång och blöt. Vi kom ut på en led med mycket sankmark och det blev besvärligare än väntat innan vi kom tillbaka till cyklarna. Vi var rejält trötta när vi stack iväg på cykel efter drygt halva tävlingstiden. Nu gällde det att plocka poäng. Snabbt ner till byn och allt jag tänkte var att vi skulle upp igen samma väg. Ganska lång backe det där. Vi cyklade och cyklade. Plockade och plockade. Och tittade på klockan. Mackan sa säkert 10 gånger ”det tar 20 minuter upp igen” och jag tänkte ”för vem?”, men cyklade på. När det var 25 minuter kvar till stopptid började vi cykla upp igen och oj, gick det tugnt. Bita ihop var ledordet. Uppe vid målgången hade vi några minuters marginal och tog en sista kontroll uppe i en liftstolpe. I mål efter 5.58. Puh!

Aim2012efter
Sa jag att det var blött i skogen?

På AIM Challenge vet man inte vem som har vunnit vid målgång. Man kan ju räkna ihop sina egna poäng men har inget att jämföra med. Vi räknade ihop snabbt och kom fram till att det inte hade gått särskilt bra. Lite halvdepp men nöjda fick vi vänta in resultaten, som skulle presenteras vid middagen på kvällen. Vi åt tillsammans med ett stort gäng andra som tävlat under dagen. Alla var nöjda med sina prestationer utom Mackan och jag. Vi kände nog båda att vi hade underpresterat, tagit lite fel beslut och så. Sen blev det dags för prisutdelning. Jag har aldrig sett en så förvånad persom som Mackan när det stod klart att vi kom tvåa. Så kan det gå.

Aim2012prisutdelning
Det visade sig att vi bara var slagna av Daniel Hansson och Kristin Larsson, ett par som satsar helhjärtat på multisport i mixlag och är erkänt duktiga. Det kändes jättebra. Fina priser fick vi också.
Resultat från tävlingen finns här
Bilder från tävlingen finns här