Femmans multisportrace 2013 – SM i sprintdistans

Alla Kan Träna


Jag ligger i ett bubbelbadkar på hotellet och kollar på mina blåmärken, rivsår, blånaglar och mitt ganska färska ärr på låret. Det är ingen vacker syn men nu är det ju ingen skönhetstävling heller, multisport. Det blir lite vedermödor och prövningar man utsätter sig för i den här sporten, och det är liksom det som är charmen.

Idag tävlade vi i femmans multisportrace i Mölnlycke, jag tänkte ge en liten tävlingsrapport. Vi åkte till Göteborg redan igår, hade en lugn och skön morgon med hotellfrukost och var i god tid till start. Trots det, och så blir det alltid, kändes det lite stressigt sista timmen före start. Handskar/inte handskar, korta/långa tights, vatten med ut på löpningen eller inte, skulle man lägga fram paddlarna och hur gör vi nu i växlingarna igen? Vi var i alla fall redo och laddade på start. Helena nervösbabblade och sa till mig ”Är du inte nervös eller, du säger ingenting” men för mig är det precis så det funkar före en tävling. Jag blir tyst. Ju mer nervös jag är, desto tystare blir jag. Fram till 5 minuter före start ungefär, då kan jag babbla på igen. Då är allt klart inne i huvudet liksom.

Starten gick och vi fick kartorna i startögonblicket. Första sträckan var orientering, Helena gjorde en perfekt sträcka, det var ganska kuperat och pulsen var hög. Vi växlade i ledning till paddling. På paddelsträckan blev vi omkörda av två lag, det var en halvlång men ganska kul sträcka och vi gjorde det man kan förvänta sig. För att hänga med på paddlingen skulle vi behöva träna mer helt enkelt. Vi var ute en gång ihop och ingen av oss är van att styra så det är godkänt, trots tappet. Ut på cyklingen började vi med en riktig praktvurpa. Några hala löv och PANG! Vi slog oss ganska rejält båda två. Jag slog i huvudet och benet, Helena slog i armen, axeln, huvudet och knät. Vi kom på fötter, stod still ett ögonblick och tog ett snabbt beslut att köra vidare. Vi var inte helt opåverkade av vurpan resten av tävlingen, men valde att inte prata mer om det. Ingen idé att ödsla mer energi än nödvändigt på det. Cyklingen var tekniskt svår och det gick nästan inte att snodda alls. Jag peppade Helena så gott jag kunde och drog där det gick. Ute på cykelsträckan var det avbrott för en orienteringssträcka med fem kontroller, vi sprang på bra och missade inget orienteringsmässigt. Helena ska springa New York Marathon om två veckor och har riktigt fin löpform. Vi tog trots det inte in på lagen framför utan hade samma avstånd fram till 1:an och 2:an som innan löpningen, på ett ungefär. Cyklingen hem var också teknisk men lite lättare än första cyklingen. Jag kunde dra lite mer men mest var det stigar och lite knix.

Vi höll position och körde i mål som trea. Ett SM-brons på sprintdistans, jättenöjda. Det var allt som allt en bra tävling, jag trivs med Helena och vi kör bra ihop. Vi fick jättefina bromsskiveformade medaljer och lite prylar från Femmans som sponsrar tävlingen.


Det gick totalt sett väldigt bra för klubben, Karlstad Multisport, både i tävlingen och i sammandraget av Svenska cupen som det också delades ut priser i idag. Jättekul och en bra och trevlig dag med en massa skönt multisportfolk. Vi avslutade på en restaurang i Mölnlycke innan de flesta gav sig av hem till Karlstad. Helena och jag bor kvar och hämtar upp hennes Lisa hos sin farmor imorgon bitti innan vi drar hemåt.


Olof, Tobias, Kalle och Marcus tog hem sprintcupen åt klubben


Elin, Peter, Anna och Johan kom trea i långa cupen mix


Marcus och Kalle kom trea i långa cupen och Peter, Jonas, Lars-Håkan och Johan tvåa

För egen del – SM-brons på sprintdistans i dam och på lång distans i mix från i somras. Det är klart godkänt.