Filipstad Winter Challenge

Alla Kan Träna

Filipstad Winter Challenge 2013-02-09
Utrustning inför FWC

5.5 km långfärdsskridsko, 5 km löpning och 6.3 km skidor. Sprintdistans inom multisport och en tävling som jag hade haft lite i bakhuvudet några veckor. Det fanns många frågetecken inför. Jag skulle köra en längre tävling veckan innan(WWC), vi hade alla fem barnen hemma, jag kände mig lite halvförkyld dagarna innan. Men så dök tillfället upp. Ungarna var friska och sysselsatta, Tomas kände att han klarade hålla ställningarna och jag bestämde mig spontant för att åka.

Ingen riktig helg utan lite skjutsningsinferno så jag började med att skjutsa runt på man och barn och drog till Filipstad lite halvstressad men ändå ganska lugn. Väl framme på Kalhyttan, som är skidstadion i Filipstad, var det förhållandevis mycket aktivitet. Jag fick tag i nummerlapp och förhörde mig noga om alla växlingar och detaljer kring upplägget. Jag var hemskt osäker över vallningen, temperaturen låg runt nollan, och kände att det var mitt största orosmoment. Jag testkörde med den valla jag bestämt mig för och hade bakhalt. Ganska rejält. Valde mellan en mjukare valla eller att lägga på ett lager till av samma. Det fick bli ett tunt lager till. Jag förberedde växlingsområdet uppe vid stadion med pjäxorna redan fastsatta på skidorna och valde den bästa platsen.

Nere vid Färnsjön som ligger strax öster om stadion fanns starten och det första växlingsområdet. Jag valde en bra plats för min väska och tog en snabb sväng på skridskorna. Isen var katastrofalt dålig och det blev ett snabbt beslut att ta stavar, vilket reglerna tillät. Jag småpratade lite med en tjej ute på isen och tipsade henne om att ta stavar också, med tanke på att det var så ojämnt. Vi pratade en stund innan vi förstod att vi hade setts på facebook och vad medlemmar i samma grupp. Jag vet inte vad hon tänkte men jag tänkte ”Min största konkurrent för dagen, henne ska jag slå”. Jag är en hopplös tävlingsmänniska.
Starten FWC
När allt kändes ok på skridskorna och tjugo minuter återstod till start tog jag en uppvärmningstur i löparskorna för att hålla mig varm. Det kändes jättebra, de nya hemsnickrade dubbskorna som jag skriver om här hade supergrepp på isen.
Hur starten på tävlingen såg ut kan man se i den här artikeln i lokaltidningen.

På skridskosträckan blev jag snart omåkt av några herrar och Sara, tjejen jag pratat med innan starten. Min strategi fick bli att ta hennes rygg. Hon är en duktig triathlet och gammal skidåkare så jag hade all respekt för hennes kapacitet men jag ville gärna bita mig fast. Samtidigt vet jag hur mycket lättare det är att ligga bakom så jag var nöjd med det på första sträckan. Jag höll hennes rygg ganska lätt men hade inte kunnat passera. In till växlingen tappade jag några sekunder tack vare fippel med stavarna. Min växling gick perfekt! Snabbsnörning, schwopp, schwopp, jag gled igenom växlingsfållan precis som man ska. Sara blev fast med att knyta och jag tog sikte på en kille 100 meter framför.

Löpsträckan var till en början lätt, vanlig vintergrusväg. Jag tog om killen och tog sikte på nästa. Då stack banan in i skogen och löpningen blev oerhört mycket tyngre. Min puls stack iväg och jag hade några riktigt jobbiga kilometer. Jag blev upphunnen av en kille som det skulle visa sig senare vann tävlingen och han låg i rygg på mig ända in till växlingen. Växeln till skidor gick också den bra. Jag gick ut ensam. Vid det här laget hade jag ingen aning om hur långt bak Sara var, men jag var ganska orolig för att bli upphunnen av henne, skidåkare och allt.

Första lilla biten av skidsträckan hade jag inget fäste allt och det for en del saker genom huvudet. Det konstiga var att när jag kom ut från stadion in på själva banan fäste det jättebra. Jag körde på lugnt och metodiskt och blev bara ikappkörd av en i herrklassen. Han låg i rygg på mig några kilometer. Efter ungefär halva sträckan mötte jag Sara och kunde bedöma avståndet till ett par minuter, det kändes lugnt.

Vi varvade inne på stadion och jag hörde speakern ropa ”där ligger Erik rutinerat i rygg på Ida Svensson och sparar kraft” hmm…kanske skulle jag låta honom dra? Orutin Ida! Jag släppte förbi honom och hade som mål att hålla hans rygg in i mål. Det klarade jag inte riktigt, men nästan. I mål på 1.05.08, seger! Så här glad blev jag:
Vinstglädje FWC
Jag gick i mål strax efter ett och visste att jag skulle skutsa till nästa match senast tjugo över två. Med sex mil hem var det bara att sticka. Sara hann gå i mål, vi kramades och hon lovade ta mitt pris. Jättenöjd satte jag mig i bilen. En sjukt kul tävling! Priset var ett presentkort och den här lådan:
FWC4
från Wasa, knäckebrödsfabriken i Filipstad.