OMMA multisportrace 2013

Alla Kan Träna

Vi tävlade i svenska cupen i multisport igår, Henrik och jag. I Mjölby. Det blev sex timmar lite drygt(6.13.54), och en fjärdeplats. Jag hade väldigt gott om tid att skriva igår eftersom jag satt på akuten en lördagkväll så det blir en utförlig tävlingsrapport :-).


Vi åkte till Mjölby redan på fredag kväll, eftersom starten i tävlingen gick klockan nio och det verkade orimligt att fixa det med tre timmars restid. Marcus, Kalle, Henrik och jag bodde på Mjölby vandrarhem, en spartansk inrättning där det var fullsatt med multisportare. Dagen före lång tävling brukar jag äta riktig middag sent på kvällen och igår var inget undantag. Jag lassade in massor av mat det sista jag gjorde och massor av gröt det första jag gjorde på morgonen. På en sextimmarstävling äter jag inte jättemycket utan ser till att ha ätit ordentligt före och fyller bara på med lite snabb energi. Idag, gick det åt en snickers, en banan, och två energibars vilket ändå är förhållandevis mycket. I förhållande till vara jag brukar äta, inte i förhållande till hur mycket jag förbrukar, vilket naturligtvis är mycket mer.


Nästan först till tävlingscentrum


Pyssel i växlingsrutan

Vi grejade med allt det praktiska, utrustning och så tidigt på morgonen, lämnade av kanoten på rätt ställe och fick alla kartor, fixade växlingsrutan och fyllde på vatten och mat i flytvästar och kläder. Lite värmning och så kände vi oss väldigt redo. Första sträckan var en snabb orientering med elva kontroller där man fick kartan i handen vid startögonblicket. Sträckan flöt på jättebra även om jag inte direkt kände mig hundra i benen och Henrik orienterade prickfritt. Vi gjorde en snabb växling och andra sträckan var en teknisk cykling som var utmanade och väldigt kul. Det var ingen orientering inblandad utan banan gick på en mtb-led. Jag är väldigt nöjd med att jag klarade den sträckan så bra, för ett år sedan hade jag behövt säkert 20 minuter till på mig på en sträcka som vi gjorde på ungefär 40 minuter. Växel sedan till en kort stadsorientering ner till kanoterna vid Svartån.

Paddlingen var en riktig utmaning. Två timmar och tio minuter i en Acron(kanadensartyp) med kortpaddel, eller kanadensiskt paddel som jag tror det heter egentligen, på en å, utan kontroller. INTE det mest spännande man kan göra, men vi kämpade på bra. I kanoten hade jag tid att dricka ordentligt ur vätskeblåsan i flytvästen och vi turades om att få i oss något att äta, så det blev en slags återhämtning efter ett par intensiva timmar. Det värsta med paddelsträckan var att jag fick så mycket kramp, ett tecken på att mina ben inte är återhämtade efter förra helgens lidingölopp. Jag växlade mellan kramp i baksidan låren, rumpan, insidan låren ner mot knät och vaderna. Hela tiden försökte jag sitta på ett sätt som inte skulle göra krampen värre, och samtidigt så att jag orkade paddla på. Ärligt talat så önskade jag mest att paddlingen skulle ta slut, och det gjorde den som tur var. När jag skulle kliva ut kanoten var min kropp som handen på ett spädbarn, den ville inte räta ut sig. I växlingen försökte jag sträcka ut baksidorna på benen, men då krampade låren istället så det var bara att springa iväg, eller ja ”springa”. Snodden mellan mig och Henrik var väldigt sträckt hela den löpsträckan, även om det lossnade lite mot slutet.

Löpningen var en fin orientering, först i staden och sen skog. Jag är inte helt nöjd med den sträckan eftersom jag vet att jag kan springa mycket bättre än så, men igår gjorde jag ändå under omständigheterna en ok insats. Lite störande men så är det. På sista cyklingen var jag väldigt trött i början av sträckan, då var Henrik pigg och drog lite. Efter ungefär halva cyklingen piggade jag på mig, då blev Henrik trött istället och vi blev passerade av ett lag. Fram till dess hade vi legat trea genom hela tävlingen, men åkte ner på en fjärdeplats. Efter det gjorde vi en rejäl orienteringsmiss, vilket även det andra laget gjorde och efter en kartdiskussion med dom fick vi ta en omväg för att reda ut den situationen. Dom cyklade ifrån oss sen in till mål, vi var för trötta för att hänga på helt enkelt.


En fjärdeplats, tre minuter till trean. Jag är under omständigheterna nöjd med tävlingen. Från första löpsteget kände jag att jag inte var återhämtad efter förra helgens dubbla Lidingölopp och jag visste att det skulle bli en lång dag. Jag var lite passiv liksom hela dagen, hade inte den energi jag skulle vilja. Henrik däremot var väldigt stark och drog större delen av löpningen och bitvis på cykel. Om man bortser från den egna prestationen som var lite svajig är jag jättenöjd. Henrik och jag trivs bra ihop och det var roligt att åka tillsammans och att försnacka med Marcus och Kalle, som ett lag. Vi har som plan att tävla tillsammans under 2014 Magnus, Henrik, Marcus, Kalle och jag och ju fler tillfällen vi får att träffas i tävlingssammanhang, desto bättre för laget och lagkänslan.

Från klubben var det tre lag på startlinjen. Jonas och Lars-Håkan tog en andraplats i herr och Marcus och Kalle en fjärdeplats. Stämningen i bilen hem var god och vi konstaterade att vi har nog inte tävlat ihop för sista gången. Den lite tråkiga avslutningen blev att jag, efter att ha lämnat av Henrik hos en längtande fru och Jonas hos en dito sambo styrde kosan mot akuten. Jag fick en pinne i benet under första löpsträckan som jag drog ut medan jag sprang, och i duschen märkte jag att det satt en bit pinne kvar. Den gick inte att få ut utan ville bara åka längre in i benet så jag ringde sjukvårdsupplysningen och fick rådet att åka in och få den utplockad. Man ska inte ha pinnar i benet. Jag är väldigt smärttålig men helt sanslöst känslig för öppna sår så efter att ha svimmat ett par gånger när läkaren skar i benet(varför kan jag inte låta bli att titta) och sedan blivit ihopsydd körde jag hem lite blek om nosen. Idag blir det röntgen för att vara säker på att det inte sitter med pinne i benet, tydligen en säkerhetsåtgärd. Sen hämtar jag hem barnen, det ska bli skönt. Det lutar åt take away.

Till sist en väldigt suddig lagbild från före start. Vilket gäng :-)