Pannlampslöpning ”mitt i stan”

Alla Kan Träna

Jag blev faktiskt lite förvånad när min löpardate föreslog pannlampslöpning. Ses man en sen kväll på Södermalm i Stockholm så tänker i alla fall jag mig asfaltslöpning i stadsmiljö. Inte desto mindre underbart var det att tassa runt Långholmen, det var Louise mysrunda vi tog och det beordrade tempot ”rullatortempo”. För er som har missat det är rullatortempo ett ”så långsamt tempo att man inte ska bli orolig om en tant med rullator går förbi”. Nu sprang vi faktiskt inte så sakta och dessutom var det lite för mycket ojämnheter för att på allvar bli hotade av rullatorer men lugnt och mysigt var det. En riktig terapirunda.

Min träning just nu är inte av den kvalitativa sorten. Cykel till jobbet och mysrundor på kvällarna. Inte vare sig särskilt långt eller hårt. Jag har en lugn period, lite för att det är bra och mycket för att det är nödvändigt. Jag har helt enkelt väldigt mycket annat jag vill prioritera just nu och jag tackar gudarna för att det är oktober. Tack.

Nu sitter jag uppkrupen i en hotellsäng på ett loft i en gammal stenbyggnad(med kasst wifi) och förbereder mig för en fullspäckad morgondag. Lite människojobb, lite firmajobb med Alla kan träna och lite med Lofsangruppen. Jag är både nervös och förväntansfull. Och grymt laddad. Jag har haft det där rätta flytet hela dagen, så där så att man känner att inget kan gå fel. Kolla bara den här fickparkeringen – en av mina paradgrenar faktiskt, fickparkering. Det kan man inte tro.

IMG_5643

Share


Lämna kommentar