Raid Uppsala 2014 – 3 timmar på rött

20141004 kl 23:59 » Multisport, Tävling
Alla Kan Träna

IMG_5552

Idag körde vi sprinttävling i multisport i Uppsala. Det var dags för avslutning i svenska cupen på sprintdistans och vi i stod på startlinjen med tre tvåmannalag i Cinnober Adventure Team. Marcus och Kalle körde i herr och i mix var det jag och Magnus i ena laget och Henrik och Veronika, Cinnobers VD, i det andra. I somras kom vi nämligen på den utmärkta idén att introducera Veronika i multisporten i samband med Raiden och vår sista tävling för säsongen, vilket hon nappade på. Väldigt roligt med den typen av sponsorssamarbeten, mer sånt!

Vi åkte till Uppsala igår kväll redan så det var en lugn morgon med gott om tid att komma på plats i startområdet vid Ulltuna. Gott om tid är ett relativt begrepp och något som i multisport snabbt blir ”inte alls särskilt gott om tid utan ganska bråttom”, det är samma sak varje gång. Först går man och plockar bland sakerna och plötsligt rinner tiden bara iväg och det är 14 minuter kvar till start. 14? Herregud bara 14? Vi ställde snabbt i ordning det sista i växlingsrutan och kom på plats vid start. Trodde jag. Magnus ville värma upp lite mer och när vi hade joggat en kort sväng och var på väg tillbaka till starten sa han ”2 minuter kvar”. Vi gled igenom startfältet med de 40 mixlagen och ställde oss längst framme vid snöret, med sisådär 15 sekunder tillgodo och så gick startskottet.

Första sträckan, prologen, var 1,4 km snitslad löpning. Inte ett dygn, sex timmar eller åtminstone en dryg paddling eller så utan 1,4 km löpning. Alla som har sprungit så kort vet hur hemskt det känns. Fruktansvärt. Där, någonstans i den första backen, gick min puls upp ordentligt och efter det känns det som 3 timmar på rött. Fin boktitel, tänker jag. Det var i alla fall hemskt och jag växlade mellan att tänka ”varför gör jag det här?” och ”det ska bli skönt att paddla/cykla/orientera” ända in i växling.

Vi gjorde ett snabbt byte och sprang ner till kanoterna för att paddla 4,5 kilometer. Vi har inte paddlat kanot med kortpaddel en enda gång tillsammans, Magnus och jag, och framförallt har ingen av oss tränat på det en enda gång över huvud taget under 2014. Med tanke på det gick sträckan riktigt bra. Det fanns en tanke om en gemensam strategi för byte av sida och frekvens och så, men så snart vi kom i kanoten släppte vi allt det och körde på känsla. Jag tänkte på att hålla uppe frekvensen, att sätta i paddeln lågt fram och att använda bålen. Fler saker kunde jag omöjligt hålla i huvudet. Vi fick släppa sex lag framför oss på paddlingen men det var inga stora tidsdifferenser och vi växlade till cykel 2.20 efter täten.

Två av lagen tog vi på den korta cykelsträckan ut till ”cykeldepån” där vi växlade som femma, la cyklarna och kom iväg på orienteringssträckan med två minuter upp till ledarna. Magnus orienterade prickfritt hela den sträckan och 35 minuter senare kom vi tillbaka till cykeldepån i ledning. Det var inte de skönaste 35 minuterna i mitt liv, direkt. Jag blev bogserad från första till sista metern och det bestående minnet av den sträckan var min enda tanke, som upprepades om och om igen inne i huvudet – ”jag ska aldrig köra en sprinttävling igen”. Jag hade verkligen många negativa tankar idag, inte som störde mig särskilt mycket utan bara som fanns där. Det kändes inte så negativt heller, utan mer som ett konstaterande. Aldrig mer. Aldrig mer den här känslan. Det omvärderade jag redan ett par minuter efter målgång, såklart.

Vi gav oss ut på nästa cykelsträcka i stort sett samtidigt som fyra andra lag, som kom in som ett pärlband efter oss till depån. Hela cykelorienteringen blev en enda lång klungkörning på stig, Magnus låg före och läste kartan i stort sett hela tiden och jag var någonstans i klungan. Det var en tuff sträcka, ganska lättcyklad tekniskt sett men tempot var tillräckligt högt för att jag skulle fortsätta ligga på rött, eller i alla fall ”väldigt obekvämt”. Ett lag hakade av och ett drog ifrån så in till sista växlingen var vi tre lag kvar i klungan – Isaberg Multisport, Försvarsmakten Multisport och vi. Någonstans där framme fanns Uppsala Multisport också men jag tror inte att någon av oss trodde att vi skulle kunna ta in avståndet fram till dom.

Sista sträckan, så. Sprintorientering. Allt hände. Isaberg tappade pinnen i växling, vi gjorde en liten bom på tredje kontrollen, Försvarsmakten gjorde en lite större bom, alla vi tog om Uppsala och vips var vi tre lag som tog den sista kontrollen före mål precis samtidigt. Det blev en spurtstrid vi visste att vi inte kunde vinna. Jag har inte den farten, helt enkelt. Isaberg gick i mål fyra sekunder före Försvarsmakten och fjorton sekunder före oss. 2.53.54 på rött och jag la mig ner och dog lite.

En tredjeplats efter spurtstrid, det är vi jättenöjda med. Två tredjeplatser faktiskt, eftersom Marcus och Kalle lyckades få samma placering i herrklassen. Veronica och Henrik kom på trettonde plats ungefär 40 minuter efter, vilket är klart godkänt som en första start för Veronica och bra guidat av Henrik. En riktig kanondag för Cinnober och en väldigt bra arrangerad tävling med riktigt fina banor och omgivningar. Plus i kanten till OK Linné.

Prisutdelning, firarmiddag på en krog i Uppsala och en trevlig bilresa senare satt jag hemma i kökssoffan igen. Fördelen med en sprinttävling är att det är så himla smidigt, jämfört med mycket annat vi pysslar med i den här sporten. Bara en låda och en väska med prylar och inga jobbiga sviter efteråt. Nackdelen – ja, alltså jag hatar verkligen det här med korta tävlingar. Älskar att hata. Älskar. Jag vet inte. Hjärtat har slagit många slag idag och jag har känt både blodsmak i munnen och mjölksyra i benen så det räcker för ett tag framöver. Vi får väl se. Planeringen inför nästa säsong är i full gång och jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag snart står där igen. It’s a love/hate relationship. Nu till en väldigt skön säng.

Share


5 kommentarer på “Raid Uppsala 2014 – 3 timmar på rött”

Till kommentarsfältet »

  1. Skaffa din egen gravatar! (visningsbild)Anna B skriver:

    Grymt imponerande att hänga i under tre timmar med den där känslan. Jag skulle börja grina efter tre minuter;) Hoppas ni hade bra pepp längs vägen! Uppsala är min gamla hemstad, full av orienterare:)

    Finns det ngn öppen klass/nybörjarklass på Raiden?

    [Svara]

  2. Skaffa din egen gravatar! (visningsbild)Karin skriver:

    Imponerande och inspirerande! Kul att vi glada amatörer får starta i samma lopp som er- ni som kan det här. Det var vekligen inspirerande att se er komma farande genom skogen under orienteringen, säkert 30-40 min före oss redan där. Men vad gör det när man är glad amatör som är ute för att ha kul.
    Bra jobbat och fortsätt inspirera oss!

    [Svara]

    Ida svarar:
    oktober 5th, 2014 at 17:50

    Kul att vi ”sågs”! Vilket lag tävlade du i och hur gick det?

    [Svara]

  3. Skaffa din egen gravatar! (visningsbild)Karin skriver:

    Team L&L, blev plats 31 och vi är riktigt nöja. Detta var bara vår andra multisports tävling, men definitivt inte den sista. :)

    [Svara]

  4. Skaffa din egen gravatar! (visningsbild)GI skriver:

    Tackar för trevligt sällskap i skogen! Inte ofta det är så jämnt och spännande på tävlingarna. Att den sista sprintorienteringen skulle bli så spännande och avgörande hade jag aldrig gissat. Cinnoberlagen hoppas vi på flera fighter med framöver. Ha en trevlig vinter.

    Mvh
    GI/Isaberg Multisport

    [Svara]



Lämna kommentar