Stockholm Extreme 2014 – Race report

20140902 kl 02:10 » Multisport, Naturupplevelser, Tävling
Alla Kan Träna

lagbild sthlm extreme

Foto: mjonssonfoto.se

Förra året var besvikelsen enorm när vi fick veta att Stockholm Extreme var inställt. Arrangörerna mäktade inte med att organisera en lång tävling och det kan man förstå när man är aktiv i sporten och ser vilken uppgift det är att få allt på plats inför en multisporttävling. Att tävlingen hade ett års uppehåll gjorde inte tävlingslusten mindre precis, så när anmälan släpptes 1 maj satt jag på helspänn och anmälde laget på typ två sekunder. Här skulle inte missas årets händelse. Tävlingen har varit vårt huvudmål sedan vi kom hem från Sydafrika 1 juni och även om jag har tävlat ganska flitigt under sommaren så har det hela tiden varit Stockholm Extreme som har varit i fokus.

I fredags på väg till Stockholm var bilen full av förväntningar, förhoppningar, tävlingslust och nervositet. Äntligen dags. Vi kunde inte rodda färdigt med sakerna snabbt nog kändes det som, vi ville allihop att tävlingen bara skulle starta. Tänk kvällen före julafton. Cinnober Adventure Team bestod av Henrik, Marcus, Kalle och mig när vi stod på start kl. 13.30 utanför Karlbergs slott för att köra Stockholm Extreme tillika SM i multisport. På startlinjen stod även 29 andra lag i olika konstellationer, de allra flesta mixlag med en tjej och tre killar. Ett rent damlag fanns med, något eller ett par rena herrlag(öppen klass) och ett helt jämställt lag. På pappret i alla fall.

sthlm extreme3

sthlm extreme4

Vi stod inför tre korta ”looper” i det som kallas prologen, två löporienteringssträckor varav en på Kungsholmen och en i slottsparken och dessutom en sträcka SUP-paddling och militär hinderbana. Det tog ungefär 20 minuter att göra en loop och det var omstart var 40:e minut så ungefär 20 minuters vila. I klartext för mig betyder det 20 minuter med maxpuls och en tvärsträckt snodd som sitter fast i någon framför,var 40:e minut. Hemskt. Fruktansvärt jobbigt. En riktig plåga. Jag brukar säga att Vårruset är årets mest ångestladdade händelse men jag undrar om inte prologen i en 24-timmarstävling är värre. Vårruset tre gånger liksom. Plus snodd. Jag klarade i alla fall av det med hedern i behåll, eller rättare sagt VI klarade av det. När prologen var över spontangrät jag av lycka i flera minuter. Äntligen skulle tävlingen få börja.

sthlm extreme2
Buss till Nynäshamn blev det, vilket vi fått reda på tidigare på morgonen i samband med kartutlämning. Omstart på tävlingen blev i kajak klockan 18.00, för att ge oss ut på det ”riktiga” dygnet multisportande. I bussen på väg till start var det många som slöt ögonen en stund, några som nervöspratade, några som passade på att trycka i sig lite extra energi och så faktiskt en dryg kille som passade på att högljutt göra sig lustig över hur dumt det låter när värmlänningar pratar, med en imitation och allt. Eftersom jag har fått så god impulskontroll med åldern tittade jag ut genom fönstret och tänkte ”skrattar bäst som skrattar sist”, vilket också skulle visa sig stämma när vederbörande gjorde ett så kallat ”klenbryt” mitt i natten. Då var han sedan länge frånsprungen av de flesta andra lag och inte vet jag om han gett bränsle åt fler men mig gav det i alla fall lite extra kraft när jag var som tröttast.

sthlm extreme
Paddelsträckan från Nynäshamn gick som förväntat. Vi var inte bland de snabbaste lagen men gjorde en bra sträcka utifrån våra förutsättningar med Marcus och mig i något stabilare farkoster än de ranka och snabba surfskivarianter många lag använder. Jag var liksom inte beredd att upprepa badkalaset från Åre och det valet kändes helt rätt när det faktiskt blev lite bråkig sjö längst ute vid havet och några lag fick problem med vältningar. Vi klev i land precis i skymningen och gjorde en snabb växling ut på några timmars cykling. Ganska omgående cyklade vi ifatt Sportson som vi hade sällskap med under i stort sett hela sträckan. Vi cyklade ifrån vid några tillfällen men dom låg aldrig längre efter än att dom kom ifatt vid kontrollen. En klar nackdel när alla i laget ska stämpla som reglerna var den här gången men inget som egentligen gjorde någon skillnad för tävlingen. Efter växlingen till löpning, som vi flöt igenom på riktigt multisportmanér skildes våra vägar för gott. 16 kilometer orientering(fågelvägen) och ungefär två och en halv timme hade vi då framför oss före ”nattvilan”, det obligatoriska stoppet som är så speciellt för den här tävlingen.

På löpningen sinade mina krafter rejält och jag fick draghjälp i stort sett hela sträckan. Henrik var stark och snodden sträckt och jag fick jobba med min skalle under andra halvan av orienteringen för att hänga i. Ena foten framför den andra. Det går minst 1,5 gånger fortare att springa långsamt jämfört med att gå fort. Det är snart vila. Alla är lika trötta. Det är nu vi kan vinna tid om vi springer på. Vid nästa kontroll kan jag äta lite hallonbåtar. Och så vidare. Det finns många sätt att prata med sig själv och huvudsaken är att inte tappa humöret. Multisporta i ett dygn och vara grinig, det går bara inte. Eller det blir väldigt jobbigt. Marcus höll ihop orienteringen och tog oss in till nattstoppet som nionde lag(tror jag). Det var oerhört skönt att få stanna en stund och att få tillgång till väskan med mat och torra kläder. Vi satte upp ett tält, åt och la oss för att vila någon timme innan omstarten som gick 06.00 – morgonswimrun minsann.

10580261_857890610895748_5692266801290726454_n

Allt kan hända i multisport och efter att tävlingsledaren Ulf fått sig en utskällning av en markägare så att örona fladdrade blev swimrunsträckan omdragen något och två kontroller strukna. Fyra timmars ”swimrun”, som egentligen var mest run och inte så mycket swim blev det innan vi växlade till tävlingens längsta cykelsträcka. Vi pratade igenom den växlingen noga på väg in eftersom vi hade många lag omkring oss och det kändes viktigt att forcera. Inte mindre än fem lag växlade vi om där, ett av de moment jag är allra mest nöjd med. Långa cyklingen bestod till största delen av trixig ledcykling och lite cykelsläpning och det kändes kanonskönt att komma ut snabbt och inte i ett cykeltåg. Vi hade sällskap av Statkraft i stort sett hela cyklingen och under den sista delen även ett av de andra Karlstadlagen, KMS Röd. Cyklingen gick kanon för min del, jag körde på bra på Sörmlandsleden och behövde inte kliva av cykeln särskilt mycket. Jag har blivit så oerhört mycket bättre på att cykla tekniskt och hade användning av det på köpet. Träning lönar sig! På alla grusvägspartier hade jag Kalle framför och kunde hålla i snodden, vilket funkade kanon. Jag fick hjälp när det behövdes och han kunde ”vila” på de partier jag krånglade mig fram på leden. Bra teamwork.

10628076_825454277494435_8249931478250309998_n

Vi växlade till en kort fotorientering någonstans mitt på cyklingen och tog ett gäng kontroller, även här i sällskap av Statkraft och KMS Röd, som fick släppa oss i slutet på sträckan. Den här delen av tävlingen var väldigt ”skön” för min del, jag följde Marcus lätt utan snodd, till skillnad från dagen innan, och det kändes allmänt bra inte bara i benen utan även i laget. Vi växlade snabbt tillbaka till cykel och trampade någon eller några timmar till innan vi kom till sista växlingen som var till kanot. Jag skriver någon eller några för jag vet inte. Det kanske låter konstigt men tiden blir så oviktig och diffus för mig på långa tävlingar. Jag fokuserar på det jag ska göra, liksom. Trampa, springa, paddla, äta, dricka och så ordningen på det. Ofta har jag inte längre horisont än nästa växling eller nästa kontroll, det blir så okomplicerat då tycker jag. För min del kan vi lika gärna vara i Mariefred på väg till ett vattentorn som i Flemingsberg på väg till en skidbacke. Vi kan lika gärna ha fem timmar kvar som femton och det är det som gör sporten så okomplicerad mitt i allt det komplicerade. Hur mycket man än har planerat, packat och förberett sig så ska man trampa uppför den där backen. Punkt slut.

Vi kom till sist ut på vattnet och hade några timmars paddling kvar tillbaka till Bromma och målet på Mornington hotell. Det tog emot på slutet och jag fick äta det jag kunde få i mig för att hålla uppe något slags energinivå men ju närmre vi kom desto lättare blev det. Som sjunde lag släpade vi upp kajakerna på stranden och sprang upp till hotellet, uppför de sex trapporna för att stämpla den allra sista kontrollen. Sjunde lag i mål på SM i multisport och det är vi kanonnöjda med. Vi kramades och åt och duschade och åt igen och packade ihop våra saker i lite av ett lyckorus, faktiskt. En bra första dag och en riktigt bra andra dag och vi överträffade alla våra egna förväntningar. Det var racekänsla från start till mål, vi gjorde alla de rätta strategiska valen och vi hade inga dippar eller komapartier någon gång under tävlingen. Ett fantastiskt sätt att sätta punkt för säsongen.

Karlstad Multisport som klubb gick riktigt bra i helgen. Fyra lag på start och vi kom 3:a(Team Outdoorexperten), 5:a(KMS Röd), 7:a(Cinnober Adventure Team) och 10:a(Greener.se Adventure). Helt fantastiskt och ett kvitto på vilket bra träningsklimat och vilka fina träningsförutsättningar det finns här. Coolt.

10616524_10152340028698857_48163401616267727_n

Share


3 kommentarer på “Stockholm Extreme 2014 – Race report”

Till kommentarsfältet »

  1. Skaffa din egen gravatar! (visningsbild)Sofia skriver:

    Jag har nyligen börjat följa din blogg via bloglovin, så nu missar jag inte ett inlägg. Efter att ha läst igenom ovanstående inlägg har jag inget annat än rysningar. Vilken otrolig prestation, vilken mentalitet!
    Jag blir så inspirerad och samtidigt imponerad. Jag fattar inte hur ni orkat!! Hjärnan gör så att kroppen fixar det!
    Jag håller själv på att starta min resa mot en starkare kropp, efter två graviditeter. Min äldsta är 4 år och min yngsta 4 månader. Problem med nacke, rygg, knä, handled och så IBS på det gör mig tvingad till att göra något åt situationen. Och även om jag ser att du är på en helt annan nivå, så ger det mig pepp att jag minsann också skulle kunna. Tack!!

    [Svara]

  2. Skaffa din egen gravatar! (visningsbild)Henrik skriver:

    Ser att du njuter av det irländska bordet på Karlberg, skönt…

    [Svara]

    Ida svarar:
    september 4th, 2014 at 19:05

    Irländska?

    [Svara]



Lämna kommentar