Vasastafetten 2014 – race report

20140823 kl 17:46 » Löpning, Okategoriserade, Tävling
Alla Kan Träna

IMG_5082

Det har varit en lång dag med många intryck. Tävlingen slutade med en andraplats och ett par vändor upp på prispodiet vid den klassiska målportalen i Mora, med känslor både av glädje och av besvikelse. Springer man för att vinna så är inte andraplatsen lika rolig. Den lite längre rapporten kommer här:

Sofia och Sigrid var uppe tidigt och tog bussen till starten i Sälen. När vi andra åt frukost på Moraparken fick vi sms först från Sigrid som var laddad att springa, och sen från Vasaloppsappen som rapporterade att starten hade gått. Sigrid persade på första sträckan och växlade som trea, helt enligt plan. Sofia tog den tunga andrasträckan med mycket myrlöpning och sprang fantastiskt nog exakt lika fort som förra året, trots att hon avslöjade igår kväll att hon så sent som i onsdags inte kunde gå. Hon skadade foten i skogen i måndags och har haft jätteont hela veckan. Smärta är inget som stoppar Sofia, sa dom andra när vi satt i bilen, men det är ändå imponerande, särskilt med tanke på att sträckan var mycket blötare än förra året. I Mångsbodarna var vi i ledning.

Veronica sprang sträcka tre och gjorde den kanonbra, hon har förbättrat sig med flera minuter på milen de senaste åren, trots sina 44 år och säger själv att det beror på att hon börjat köra intervallträning vilket hon aldrig gjort tidigare. På sträcka fyra sprang Linda, precis som förra året. Hon har varit skadad hela våren och trappat upp träningen senaste månaden så det var en riktig bedrift av henne att bara ha 50 sekunder plus på förra årets tid, trots mycket tyngre underlag. Bitvis sjönk man ner till knäna i myr på hennes sträcka. I Evertsberg var vi fortfarande i ledning för IFK Mora.

På femtesträckan sprang Linn och gjorde det jättebra. Hon hade dock inget att sätta emot IFK Moras löpare, en landslagstjej som snittade under 4 min/km i tuff terräng och tog hem det speciella sträckpriset på 5000 kronor som delas ut på just den sträckan. Helt väntat hade vi några minuter upp till förstaplatsen efter det. Eva gjorde en fin sträcka, ”med mjölksyra upp till armbågarna och höfterna”, Ellinor gjorde samma tid som förra året på sin sträcka och växlade till mig i Hökberg fem minuter bakom IFK Mora.

Jag då? Ja, jag stod där i Hökberg och var ganska lagom mycket nervös. Spänd och laddad men inte så att jag mådde dåligt, vilket har hänt. Det är psykiskt jobbigt att springa kort för mig. Jag har blivit så van att tävla på långa distanser att det känns lite mer avdramatiserat nu, medan de kortare distanserna känns ovana. Det gör ont att springa fort – kroppen protesterar, lungorna skriker efter luft, mjölksyran kommer krypande. Det är något helt annat än att släpa cykel dag två i en multisporttävling, liksom. Idag var jag lite osäker på min förmåga också. Efter ett år med massor av långpass, massor av paddling(relativt sett) och många långa tävlingar kändes det som att det fanns en viss risk att jag blivit långsammare på korta distanser. Jag har inte prioriterat det. Mina senaste tre tävlingar har varit 6 timmar, 8 timmar och 14 timmar och min nästa minst 24. Lägger jag till mitt Afrikaäventyr på det så förstår ni.

Tjejen från Mora på min sträcka såg snabb ut, och ung. Orienterare, det syntes lång väg, inte bara på orienteringsskärmarna på hårbandet. Jag såg henne aldrig, såklart, men jag tog en minut på henne och jag tjänade in en minut till laget. Min kilometertid var exakt samma som förra året, jag gjorde mina 4,7 kilometer på 20.44 – helt klart godkänt. Jag kände mig stark, helt enkelt. Stark i benen och stark i kroppen. Jag har vilat fem hela dagar från träning för att få den känslan och det har gjort mig gott. Lika oskönt som det var att pressa sig, lika skönt var det att få lämna över stafettpinnen till Jenny i Läde.

Jenny gjorde samma tid som förra året och Annika, vår snabbaste tjej gjorde en fin sista sträcka in till målet i Mora. Dessvärre kunde vi inte rå på IFK Mora-tjejerna som både vann och slog vår rekordtid från förra året. En andraplats och idag kunde vi inte göra mer. Alla gjorde sitt bästa men tio vinnarskallar är inte helt nöjda med att få stryk. Vi fick fina priser, en start till nästa år, två övernattningar i samband med nästa års tävling och en stugvecka i Idre för tio personer. Ikväll äter vi ute och diskuterar om vi ställer upp och tar revansch.

Summan av det hela – en bra dag, som helt säkert kommer kännas väldigt bra i backspegeln.

IMG_5085

Share


1 kommentar på “Vasastafetten 2014 – race report”

Till kommentarsfältet »

  1. Skaffa din egen gravatar! (visningsbild)Sara Borg skriver:

    Grattis till ett väl genomfört lopp! Jag hejade på Annika när hon var på väg in till målet – hon såg snabb och stark ut! :)

    [Svara]



Lämna kommentar