Är det ben i den här? – en semestergåva

tisdag, 22 juli 2014 kl. 11:04 | 0 kommentarer

Ni ska få ett pass av mig, att köra mitt i sommaren! Se det som en semestergåva. Passar alla. En ovan löpare går både uppvärmning och nedvarvning, joggar på intervallen och står still mellan intervallerna. En van löpare kan korta ner vilan till 15 sekunder rakt igenom och den benstarke tar en tung grej i varje hand på styrketräningen. 

Jag kallar det ”Är det ben i den här?”

Uppvärmning: Jogga 7 min. Gå 3 min.

Intervall:

Spring 45 s fort, gå 15 s.

Spring 45 s fort, gå 30 s.

Spring 45 s fort, gå 45 s.

Upprepa totalt 4 varv(15 min)

Vila 2 minuter.

Styrketräning:

Utfallsgång framåt 10 steg per ben

Gå på tå 10 steg per ben

Grodhopp 10 st. Vila 30 s.

Upprepa 4 varv.

Nedvarvning: Jogga 3 min, gå 3 min. 

Klart på 40 minuter med svettgaranti! Frågor på det? Undrar ni om det är ben i den? Ja, så här trötta ben:

DSC_1616

Share
Kategori: Intervallpass · Löpning · Styrketräning




Hopptorn och prova-på träning

måndag, 21 juli 2014 kl. 22:54 | 1 kommentar

Den här sommaren alltså. Nu får svenskarna det där som fattas hela vintern. Nu ligger snöskottning och ishalka långt, långt bak i hjärnan. Idag körde vi hopptornsrace, barnen och jag. Det är väldigt skönt att ha tre simkunniga barn, och väldigt praktiskt när man är själv. Jag längtar inte tillbaka till bebis- och småbarnstiden gånger som denna, när vi kan slänga oss i allihop och simma ut till hopptornet. Stå dubbelvikt med vatten till smalbenen, hålla i en liten och bekymra sig för att vederbörande när som helst ska bajsa i vattnet är inte min melodi.

Egentligen är jag mer typen som badar först efter ett dagsverke, men idag kändes det befogat att åka mitt på dagen. Jag kan tipsa dig som bor här i närheten, eller dig som åker E45:an från Karlstad norrut under sommartid att testa badplatsen i Hasseldalen, där vi var idag. Sväng av E45 i höjd med Vålberg, mot Skruvstad, kör några kilometer till ett trevägskors och ta vänster så är du framme. En stor och fräsch sjö med ett sjukt bra hopptorn.

Dagens träning blev en provträning jag höll i med multisportklubben inför Utmaningen – SM i multisport – som klubben arrangerar 23 augusti. Det var varmt, men kul. Vi tränade min nya specialgren ”hoppa på och av cykel”, snabbt punkabyte och lite annat. Jag avslutade med magträning tills jag knappt kunde gå och så var ytterligare en träningsdag till ända. En dag utan träning är en dag utan mening, säger min kompis Annika. Så är det väl inte riktigt för mig, men nog är det skönt att bli trött. Varje dag.

Badkillar, lite sura för att vara tvungna att gå upp, men tillräckligt nöjda för att vara med på kort :-)

Share
Kategori: Multisport · Ungarna




Tacksamhet

söndag, 20 juli 2014 kl. 22:31 | 0 kommentarer

IMG_4031

Idag är jag tacksam. Jag har väldigt mycket att vara glad för och ibland blir det väldigt tydligt, som idag.

Barnen har just kommit tillbaka från mormor och morfar, efter en vecka full med somriga saker och massor av bra semesterminnen. Innan det var dom i sin farmors stuga som dom alltid är på sommaren. Jag har fått tillbaka glada och brunbrända barn som har fått göra allt det där man vill att dom ska få göra på sommarlovet. Dom har badat, fiskat, spelat kort, lekt, läst gamla serietidningar, cyklat till affären, badat mer, varit på Bodaborg och på Furuviksparken, ätit väldigt många glassar, tagit långa sovmorgnar, legat i tält med ficklampa, badat ännu mer… Det är fantastiskt att mina barn har fått ha så många somrar och lov med mor- och farföräldrar som har ett så stort engagemang och vill hitta på saker med barnen. För det är jag evigt tacksam.

Själv har jag haft en så bra vecka, kantad av en massa bra vänner. Jag har haft spontandate med Lena på stan, tränat två bra pass med Marcus, haft en av mina äldsta kompisar Therese här på fika, ätit lunch med Malin, fått snabbvisit av Lisa och hängt med Frida, idag i solen på luftmadrass halva dagen. Dessutom har jag tagit mig tid att ringa folk jag aldrig ringer, råkat stöta på och haft en riktigt trevlig pratstund med en urgammal bekant på tåget och träffat både min mormor och min farmor. Jag avrundade min vecka med att cykla till Borgvik och möta Kalle som spenderade helgen med att cykla hem 40 mil från sommarstugan i Norge. Vi badade i sjön och åt glass och snackade de sista fem milen hem. För allt det här är jag också tacksam.

Nu är alla hemma. Det är liv i huset igen efter en massa tystnad, barnen och jag har semesterveckor kvar att se fram emot och allt känns oförskämt bra. Vi bestämde oss för att åka och hoppa från ett hopptorn i en sjö imorgon, och plocka skogshallon. Jag har verkligen all anledning att vara tacksam.

Jag kan inte låta bli att tycka att det är fränt att bara kunna sticka iväg och cykla 10 mil. Inne i mig bor fortfarande en person som är otränad och inte orkar springa till bussen.

Dagens favoriter:

IMG_4026

IMG_4044[1]

 

Share
Kategori: Cykel · Skallen · Träningssällskap · Ungarna




Första dagen på semestern!

lördag, 19 juli 2014 kl. 21:23 | 0 kommentarer


Ärligt talat så gillar jag mitt jobb. Det gör inte att det är sådär jättetråkigt att ta semester. Inte tråkigt alls faktiskt. Ni vet känslan va, den jag hade igår. Klockan tickar på efter lunch, det är sista fredagen före semestern, skrivbordet börjar bli tomt och det liksom finns ett lugn i hela kroppen. Några veckor känns i det ögonblicket som en oändlighet och inget annat känns viktigt. Låt semestern börja!

Första semesterdagens förutsättningar var: Barn 1 i Stockholm med kusin. Barn 2 och 3 hos morfars kompis sommarstuga för att åka uppblåsbar soffa efter motorbåt(?). Vädret: Kalas. Humöret: På topp. Dagen hade inte så svårt att bli strålande.


Jag cyklade till Marcus i morse(med flytväst utanpå cykelkläderna, alltid dessa logistikproblem i multisport) och bara flög fram. Jag knappt rörde vid tramporna tyckte jag, men var framme på 36 minuter(18 kilometer) vilket blir 30 i snitt. Ett bra mystempo för att vara mig, själv, på cyklocross. Sen paddlade Marcus och jag  ”lilla Karlstad runt” och bara njöt av livet. 19 kilometer paddling var precis vad vi behövde, nu ska vi bara upprepa det ett antal gånger innan Stockholm Extreme, gärna i vågor, så ska nog det här ordna sig.


Efter träningen tog jag cykeln till Mariebergsskogen via Zest(Karlstads bästa sallader) för att kolla in Karlstad Triathlon som arrangerades idag. Jag hade många bekanta på och bredvid banan, så det blev en social eftermiddag. Jag mötte upp Frida, och på väg hem såg vi massor av folk som gled på badring på älven. Det har blivit lite av en folkrörelse att ta bussen norrut och glida ner på olika flytetyg.Vi bestämde raskt att det måste göras snart. Med matsäck. Frida tror att jag får spader efter en liten stund men jag ska nog visa henne att jag kan slappa.

Share
Kategori: Cyclocross · Paddling · Träningssällskap




Om skitnödighet i motionsidrott

fredag, 18 juli 2014 kl. 13:20 | 4 kommentarer

Det behöver inte vara så fruktansvärt krångligt, märkvärdigt och skitnödigt allting. Faktiskt. Man kan bara gå ut och göra. Förutom löparskor, som faktiskt är ganska viktigt att dom funkar, och en hjälm när du cyklar, kan du göra det väldigt väldigt enkelt för dig. Stick iväg, liksom. Testa. Det går att springa i en vanlig t-shirt, cykla på en vanlig cykel och slänga sig ner och göra lite armhävningar. Hur du ska träna för att få resultat beror på vad du har för mål med din träning och har du som de flesta önskemål om att bli lite allmänt snabbare, starkare och snyggare kommer du väldigt långt utan att krångla till det. Det är först när du har specifika mål och börjar närma dig din maxkapacitet som träningen blir sådär noga, och gäller det klädsel och annan utrustning är det inte noga ens då. Till syvende och sist är det bättre att ha starka cykelben än strömlinjeformad utrustning alla dar i veckan. Faktiskt kommer du väldigt långt med bra flås och ben jämfört med priset på cykeln eller skidorna också.

Cykel, löpning och skidor har varit så här skitnödigt och märkvärdigt ett tag och det blir värre och värre för varje år med fler och fler prylval och dyrare och dyrare utrustning. Det finns efterfrågan på 5000-kronorsstavar och 50.000-kronorscyklar från ”vanligt folk”, och har du pengarna ”över” så må det väl vara hänt men nödvändig är det rakt inte. Senast i raden av att bli skitnödig ner på motionärsnivå är den fjärde klassikergrenen, simning. Plötsligt kan man inte kasta sig i och simma längre, utan måste gå på crawlkurs, köpa våtdräkt och simma ”open water”. Open water förresten, är det inte det jag gör i sjön eller älven? Det är på ett sätt kul med alla lopp, trender och allt engagemang och träningsglädje, men på ett annat sätt lite synd, eftersom det för en nybörjare snarare kan göra tröskeln att börja högre, än lägre. Det går faktiskt alldeles utmärkt att bröstsimma. No kidding. Man måste inte ligga timme efter timme och stirra ner i kaklet en hel vinter för att vilja simma ”open water” eller köra triathlon.

Ett visst mått av dubbelmoral kan man ju tycka att det ligger i det jag skriver, med tanke på att jag själv ägnar mig åt en prylsport och lägger massor av tid och pengar på utrustning, men det jag vill ha sagt är att det BEHÖVER inte vara så krångligt. Jag gjorde klassikern innan jag visste att det fanns särskilda cykelskor eller att det inte var så smart att stå i led 10 på Vasaloppet. Jag bröstsimmade utan våtdräkt i Vansbro, startade längst bak och felvallat på Vasaloppet och cyklade Vätternrundan själv på mountainbike med några ostmackor i ryggsäcken. Jag har kört triathlon i samma anda, mer än en gång och utan att vare sig sjunka eller dö. Jag hade inte en susning om alla tips och tricks och kunde ingenting om utrustning, mat eller strategier. Det gick bra ändå. Jag kan längta tillbaka till den tiden eftersom allt var så enkelt och jag tycker det är synd för folk och för motionsidrotten om det blir en sanning att man inte kan göra som jag. Bara göra, liksom.

Det finns så mycket som man inte borde kunna och orka, så många olyckskorpar och så många potentiella hinder. Sen går man där på en grusväg i Sydafrika utan mat med ett antal mil både bakom sig och framför och på något konstigt sätt går det väldigt bra. Jag kan lova att det sista som spelar roll precis då är dyr utrustning och fulländad teknik.

mw-fotograf-0943

Share
Kategori: prylar · Skallen




Nya favoriter – om skor

torsdag, 17 juli 2014 kl. 20:37 | 1 kommentar

imageNär det gäller löparskor finns det hur mycket som helst att skriva. Jag får ofta frågor om skor och skoval och diskuterar gärna i oändlighet fördelen med den ena hälkappan eller den andra snörningen. Nördigt, jag vet. En sak är säker när det gäller fötter och skor – alla är unika. Några har breda fötter, andra långa tår och vissa höga fotvalv. Någon får alltid skav i hålfoten och en annan sliter ut tyget på ovansidan innan sulan är nött. Ska jag ge något generellt råd är det att prova sig fram till något som passar bra på just den foten och till den kroppen man råkar ha. Behovet av dämpning eller grepp kan ändra sig när man blir mer tränad eller byter underlag så det kan vara bra att vara öppen för förändringar och inte alltid köra på gammal vana.

Under våren och sommaren har jag haft ett samarbete med Merrell och fått testa en hel hög modeller, allt från barfotaskor till kängor. Jag har sprungit i tre par olika löparskor och även testat människoskor(skor icke för träning, reds anm.) i den mån jag faktiskt använder sådana. För mig har Merrellskorna varit något helt nytt, inte alls det jag är van vid. Jag har säkert 20 par löparskor i hyllan och gillar minst hälften, jag skulle säkert kunna rangordna dom också men då blir inlägget så trist. Min fot är bred och jag har inte längre behov av särskilt mycket dämpning, även om jag föredrar en mer uppbyggd sko vid längre sträckor. Jag springer på alla underlag och i alla väder och Merrellskorna har blivit nya favoriter att springa i.

Jag har sprungit i Bare Access på asfalt, AllOut Fuse i terräng och AllOut Rush på längre sträckor(lite mer dämpning och grövre mönster). Alla tre sitter som gjutna runt mina korta tår och breda fötter. Jag älskar passformen, det låga ”droppet”(nivåskillnaden häl/tå) och att dom är så slitstarka och rejäla trots att dom är lätta. På Åre Extreme Challenge sprang jag i Merrell och i helgen på Sportkullan likaså. Trots, eller kanske tack vare, att jag kan ha en tightare sko när den passar bättre, har jag inte dragit på mig några blånaglar de sista tävlingarna. They are keepers, helt enkelt.

Önskelista till Merrell:
- dubbar
- snabbsnörning
- löstagbar innersula

I övrigt har ni lyckats göra en svårflörtad och superkräsen allväderslöpare nöjd.

Share
Kategori: Okategoriserade · prylar · Skor