Om dubbskor och Instagram

onsdag, 17 december 2014 kl. 22:02 | 0 kommentarer

Så här i isgatetider vill jag dela med mig av mitt allra bästa tips på dubbskor för stadslöpning. Helt osponsrat och oprovocerat(för er som blir misstänksamma) kan jag bara konstatera att det allra bästa greppet som går att få just nu när vi här i mellansverige har gatorna täckta av underkyltregnis levererar mina Salomon Spike Cross. Jag har nämnt det förut men säger det igen – vill man ha en dämpad allroundsko för vinterlöpning(på is och halka) är den Spike Cross som gäller. Sen när snön kommer funkar det mesta.

Idag har jag sprungit mina kilometer i en liten svensk småstad som var sjukt hal. 90 minuter fick jag till, vilket var en riktig höjdare i träningskalendern eftersom veckan är otroligt hektisk och svårplanerad. Full fart mot julen. Är man nyanställd och jobbar med köpcentra märks det, om man säger så.

För att vara mig har jag bloggat lite ofrekvent på sistone. Jag är desto mer aktiv på Instagram, så saknar du mig kan du följa mitt IG-konto @allakantrana

Du kan också använda staketet och skriva #allakanträna som tag på dina egna bilder, då hamnar du i flödet av bilder på bloggen. Nästan 12.000 inlägg finns på taggen, gå in och kika och låt dig inspireras!

IMG_6260 IMG_6261 IMG_6262 IMG_6263

 

Share
Kategori: Löpning · Människojobb · prylar · Skor




Mot Irland med ett riktigt Dream Team

lördag, 13 december 2014 kl. 18:01 | 2 kommentarer

mw-fotograf-EA-0781-920x613

Vi är verkligen ute i god tid i Cinnober Adventure Team. Den här veckan har alla bitar fallit på plats och vi har en plan för nästa års långtävling. Det blir EM i multisport på Irland i månadsskiftet juli/augusti som blir vårt stora fokus, och laget är klart. Hur bra som helst är svaret på frågan hur bra det känns att vi åker till Irland med exakt samma lag som vi åkte till Sydafrika. Magnus, Henrik, Peter och jag. Den här gången ska vi gå i mål. Den här gången ska inga fot- eller magproblem få stoppa oss. Cinnober är med på resan, fotograf-Martin är med på resan och så har vi ett nytillskott i support-Linda. Vi sex ska fixa att fyra av oss genomför den här tävlingen och att alla sex plus Cinnober är nöjda när vi går över mållinjen. Låt träningen börja!

Share
Kategori: Okategoriserade




Livet och en yoga-fråga

fredag, 12 december 2014 kl. 13:38 | 0 kommentarer

Livet är bra just nu. Sådär bra så att en strulig dag liksom inte gör så mycket, man bara lägger den till handlingarna och fortsätter. Jag hade en typisk Ida-dag igår efter jobbet, det vill säga jag for fram och tillbaka, bar tunga grejor, gjorde affärer, och hade allmänt många saker på gång samtidigt. Barn som var hungriga, en telefon som ringde och så lite Murphys law mitt i allt. Sälja en takbox och inte hitta nyckeln till exempel, inte en av mina ljusare stunder.

Jag mår väldigt bra, och har haft en så bra vecka. Förra helgen kom min kompis Linda med sin soon to be treåring och gjorde en heldagsvisit. Vi myste med alla våra barn, bakade, pratade och stökade. Kanske det bästa vi gjort tillsammans på länge. Det är lätt att glömma att den där pratstunden i köket är det som verkligen betyder något. Det toppades med ett riktigt bra långpass på söndagen och sen har arbetsveckan varit störtbra. Jag börjar bli lite varm i kläderna(ljummen i alla fall) och känner väldigt mycket engagemang och glädje inför det jag ska göra på jobbet framöver. För mig är det en jätteviktig pusselbit för att må bra.

Tre löppass har jag fått till under veckan, och två styrka. I eftermiddag blir det yoga och under helgen är målet att skrapa ihop 36 kilometer. 14+22 blev 36 sist jag kollade så det är planen. Jag fick en fråga här på bloggen om det här med att yoga och jag tänkte förklara hur jag tänker.

David skrev: ”Du skrev ”yoga, det är som balsam för löparkroppar det”. Chipsen antar jag att det var på skämt, men det skulle vara intressant att få läsa mer om hur Yogan hjälper dig i hård träning och tävlande. ”

För mig är yoga ett perfekt komplement till min vanliga träning. Jag cyklar och springer mycket vilket gör att jag belastar kroppen ganska ensidigt. Benen får jobba monotont i samma rörelsemönster, timme ut och timme in. Det gör att jag känner mig stel eller orörlig, ofta båda delarna, på ganska förutsägbara ställen på kroppen. Vaderna är ofta spända och baksidan på låren är en akilleshäl där jag både kan få kramp och bli väldigt stel. Den ena skinkan ger sig till känna ibland och eftersom det alltid är på samma sida beror det på en obalans i min kropp som jag gärna vill göra bättre. I tillägg till det har jag ett kontorsjobb, vilket gör att jag sitter ner på dagarna och jobbar med händerna framför kroppen. Jag styrketränar mycket för att bli starkare i rygg och axlar men det monotona knappandet på tangentbordet hjälper inte precis till med rörligheten mellan skulderbladen.

Yoga ger mig ett tillfälle att fokusera på stretch, rörlighet, styrka och balans som ingen annan träningsform gör. Jag får sträcka ut baksidan på kroppen och jag får tid att känna efter och uppmärksamma olikheter i kroppens sidor, styrkor och svagheter, vad som hindrar mig och vad som tar mig framåt. När jag yogar regelbundet märker jag stor skillnad, jag är mjukare och har en bättre rörlighet och jag återhämtar mig fortare efter ensidiga träningspass.

Dessutom är yoga bra som avslappning för mig. Jag är inte en person som slappnar av särskilt mycket i vardagen, utan kör mer on-off. Lägger jag mig ned så somnar jag. När klockan ringer sätter jag fötterna på golvet och går upp. Hängmattor, solstolar, TV-soffor och rosévin i solnedgång ingår inte i mitt liv. Yoga är ett bra tillfälle att slappna av aktivt, det är en stund på dagen då jag inte fokuserar på något annat än mig själv, jag släpper alla tankar och är för stunden. Så lugn som jag känner mig efter ett yogapass är jag aldrig annars.

Just det – Happy Friday!

0A9C096F-F6FB-4CAA-A534-DD7AFD075C30iphone_photo

Share
Kategori: Kroppen · Okategoriserade · Skallen · Yoga




2014 – vilket år!

onsdag, 10 december 2014 kl. 07:37 | 1 kommentar

Ett sånt fantastiskt, omvälvande, spännande och innehållsrikt år det var, 2014. Ni som läser bloggen vet ju att det här är vad jag ser i min backspegel:

everybody-1024x684

Året började snöfattigt och med ett inställt Wermland Winter Challenge i januari. Faktiskt körde vi långpass på MTB i en snöfri skog förra nyårsafton, men utöver det var en helg i Ramundberget det närmsta jag kom snö på ganska länge. Lovisa och jag åkte på spahelg i januari för att fixa några embryon till hennes nya bok och i februari arrangerade jag, Lovisa och Caroline en ”inspohelg” i Karlstad, då hela 60 tjejer från hela landet kom till KMTI i Karlstad en helg för att träna med oss, lyssna på föreläsningar, umgås och hänga. Vintern bättrade sig och sportlovet blev ändå hyfsat snöigt för mig och barnen med en vecka i Säfsen. Samtidigt pågick förberedelserna för det som skulle bli årets höjdpunkt multisportmässigt, Expedition Africa i maj. Vi körde långpass, fixade med prylar och flyg och planerade resan så gott vi kunde. Bäst förberedd vinner är det ju :-)

image

I april mötte syrran och jag våren i Amsterdam och jag tog en träningsfri vecka. Påsken tillbringade jag i Ängelholm hos Caroline med paddling, löpning och cykel. Jag gick ner i arbetstid på mitt människojobb och la väldigt mycket tid på att jobba med företaget. Jag startade aktiebolag, gjorde föreläsningar och det blev en hel del stockholmsresor, bland annat i samband med att jag och Lovisa gjorde Röhnisch Running School igen. Maj var galen. Jag arrangerade träningsresa tillsammans med KMTI träningsresor och tillbringade en vecka i Kroatien med 30 träningsintresserade och glada människor. Direkt efter det, med en mellanlandning i Venedig bar det av till Dubai där jag mötte multisportlaget och sedan till Durban i Sydafrika. Expedition Africa blev på många sätt mitt livs äventyr och erfarenheterna från det har jag med mig varje dag. Inte bara för att det var en fantastisk, slitsam och dramatisk tävling utan även för alla intryck utanför banan, att få uppleva Sydafrika, träffa folk från hela multisportvärlden och ”semestra” med laget och vår nya spelare, fotograf Martin Westerstrand.

mw-fotograf-9679

Väl hemma från Afrika var kroppen slut. Magen var totalt paj, benen slut och skallen rörig. Till råga på allt hade jag ett par infektioner i kroppen, ett brutet finger och lösa fotsulor som senare torkade och föll av. Det var ingen pigg tjej som flög till New York en vecka senare, men det ordnade upp sig ganska fort och skulle även det komma att bli en av mitt livs resor. Springtime arrangerade resan till tjejmilen i New York, Lovisa och jag var där som coacher och fick 8 fantastiska dygn med löpning, shopping, manhattanupplevelser och den allra bästa mat man kan tänka sig från jordens alla hörn. En resa jag aldrig glömmer. Kalla det bra eller dålig timing men under New York-resan lanserades Lofsangruppen, vår onlinecoachningstjänst, som har blivit en riktig succé. Vi satt uppe på nätterna i våra hotellsängar och försökte få allt att funka där hemma. Nu är vi tio coacher som jobbar strukturerat med hundratals klienter som har mål inom hälsa, viktnedgång, rehab, konditionsidrott och mycket annat.

10499399_569681429824809_7853858243816719835_o

Åre Extreme Challenge i juni blev verkligen just en Challenge. Jag tävlade i duoklass dam med Lovisa och trots en veckas intensiv paddelträning på plats och ett gott självförtroende blev den inledande paddlingen ett riktigt praktfiasko. Jag ramlade i den iskalla Åresjön tolv gånger, blev nedkyld till 33 graders kroppstemperatur, repade mig något och tog det tveksamma beslutet att fortsätta tävlingen med löpning upp till Åreskutans topp och sedan en tuff cykling från Huså till Åre. Efter det tog det lång tid för kroppen att hämta sig.

mms_img-615696380

Sportkullan AR i Dalarna i juli där jag tävlade med Linn och Maria blev en riktig succé och en tävling att minnas. 14 timmar tuff terräng och en seger i den första sportkullan någonsin. AIM Challenge några veckor senare var också en riktigt bra tävling, nu i backspegeln. Då var vi missnöjda med vår insats, Linn och jag, och förvånade över att det räckte till en andraplats bland alla hundratals startande. Mellan tävlingarna hann barnen och jag med en bilsemester i Europa, med Berlin som höjdpunkt. Jag jobbade mycket med firman, reste en hel del och avslutade sommaren med en andraplats i Vasastafetten med tjejlaget och multisporttävlingen Stockholm Extreme Challenge i augusti. Cinnober Adventure Team bestod den gången av Henrik, Marcus, Kalle och jag och tävlingen blev vår mest felfria under året med en sjundeplats som vi var mycket nöjda med. Sjua på SM i fyrmannalag i bra konkurrens slår på ett sätt högre än 2013 års bronsmedaljer i mix på lång distans och dam på kort.

lagbild sthlm extreme

Vi hade inte kört en enda sprinttävling under året så det blev en avslutande kort tävling i oktober, Raiden i Uppsala. Magnus och jag kom trea efter sekundstrid och spurtuppgörelse och framförallt var det en fin avslutning på säsongen då vi faktiskt även lyckades få med oss Cinnobers VD Veronica ut på multisportbanan. Hösten innebar mycket jobb, en period för mycket med en rejäl dipp för mig på alla plan och faktiskt till och med en bloggpaus. Kanske var det inte så konstigt nu när jag ser tillbaka. Jag ryckte i alla fall upp mig och bytte människojobb, rehabade en ond hälsena, bytte bil, fixade en hel del i huset och känner mig tillbaka på banan lagom till jul. Jag hann spela in en podcast mitt i allt, lyssna gärna på den här.

Nästa år blir annorlunda. Lugnare, mindre resande, mer fokus på färre saker och så ska jag känna efter lite mer. Jag är så enormt tacksam för 2014 men 2015 får gärna ha ett lite lägre tempo. Det finns en massa planer såklart, jag har inte tänkt sitta och rulla tummarna, men jag tänkte att det får bli ett eget inlägg om några dagar. Det och trendspaningen inför 2015 måste ju fixas. Tack 2014, jag har njutit av dig och bär med mig många minnen från bra stunder, som de här:

10297621_10152132540073857_9093875439917006833_n

IMG_3360[1]

10501830_10152604203303433_3137972114490401881_n

mw-fotograf-2679

IMG_1346

Karlstad Swimrun

1899913_1453543951541443_1773592637_n

_lovisa

IMG_5819

Share
Kategori: Cykel · Företagande · Kroppen · Lofsangruppen · Löpning · Människojobb · Multisport · Naturupplevelser · Paddling · Resor · Tävling · Träningsresor · Träningssällskap · Ungarna




Löparglädje

söndag, 7 december 2014 kl. 17:21 | 6 kommentarer

Jag trappar upp löpningen just nu, av en massa anledningar. Jag är helt bra från känningar jag hade i ena hälsenan efter sista tävlingen, cykelsäsongen är ”slut”, eller åtminstone på dekis, skidsäsongen har inte börjat och dessutom har jag lite nya mål inför 2015 som gör att jag har löparfokus. Det känns jättekul, och bra. Jag är ju van att köra mycket långpass, men har under åren som gått inte fokuserat på enbart löpningen så särskilt mycket utan valt att träna mycket på annat. Jämför jag med mitt mesta löparår, 2011, då jag sprang 300 mil är jag inte i närheten 2014. Det har blivit fler timmar, men färre löpkilometer.

Nästa år har en massa multisport i planeringen, men också mycket löpning. Det är ju det jag gillar bäst. Springa långt, det är grejen liksom. Jag säger inte att det är grejen för alla, snarare tvärtom. Fler borde tänka efter vad de egentligen vill istället för att se det som ett självändamål att springa så långt som möjligt. Fler borde satsa år på att bygga upp kroppen för att klara riktigt långa distanser istället för att bränna ut sig inför en mara. Springa långt är i alla fall grejen för mig.

Löparveckan har varit kanon. 11 km myslöpning med Jenny på måndagen, 9 km lunchlöpning på onsdagen, 14 km morgonjogg i Stockholm i fredags, 10 km före frukost igår och så 35 kilometer långpass idag. 79 kilometer totalt, det är bra och ska bli ännu bättre. Framförallt är jag glad över att dagens långlöpning gick så bra. Jag kände mig pigg hela vägen och det var inga svårigheter att hålla mina 5.45. Jag ”fick” lyssna på musik sista milen hade jag bestämt, så det var en riktig boost på slutet. Som för hästarna när kusken drar ur bollarna ur öronen på sista varvet. Nu drar det i baksidan låret och skinkan och jag vet precis vad jag behöver göra för att inte få ont när jag väljer att springa mycket. Styrketräning och yoga, det är som balsam för löparkroppar det. Och chips. Trevlig söndagskväll!

10603896_870791562939240_7072226930087924359_o

Share
Kategori: Löpning




Att hjälpa andra

fredag, 5 december 2014 kl. 13:56 | 0 kommentarer

Att hjälpa någon är att göra något för den personens skull Att hjälpa är inte att göra något man själv tycker att personen i fråga borde vilja ha hjälp med, eller något man själv skulle vilja ha hjälp med. Att hjälpa en vän är att tänka utifrån vännens perspektiv.

Jag har gått igenom flera tuffa perioder i mitt liv då jag behövde hjälp. Det är stor skillnad på vänner och vänner i kris. För mig är de riktiga vännerna de som klev fram när jag som bäst behövde det och sa ”Vad kan jag hjälpa dig med?” eller tog tag i något som jag alldeles uppenbart behövde hjälp med, utifrån den situation jag befann mig i. Det får bli mina visdomsord för dagen.

Fredagens träning blev en mysrunda i Stockholm, bland sömniga kaffemuggsbärare och tidiga godsleveranser – en sväng i dunkla naturen och på upplysta gator. Stockholm är så fantastiskt på många sätt, trots allt liv och storstadspuls är det aldrig långt till någon lugn och trevlig miljö som lämpar sig för en soft morgonjogg. I öronen Husky-podden och Jonas Colting. Happy Friday!

foto-2014-11-24-14-48-47

Share
Kategori: Okategoriserade